7 december

En kyss kan vara en koma, en fråga kanske en avslutande punkt.
Även utan förvarningar, eller med miljontals milslånga tankar uppradade likt en parad.
Ångest som stiger en lite för högt, förvränger hela ens atmosfär.
Tysta gapande korridorer som skulle kunna äga alla dessa svar.
Vankandes, tänkandes. En kyss, kanske som något förevigat.
Säger mer än tusen ord. Men endå så svår att avgöra.
Skrubbsår, saltvatten och inåtvända explosioner.
Eller en medoli, sprids med vinden, med leende.
Omfamnar hela världen, nuddar knappt marken när stegen tas.

~

Klockan visar alltid lite mer än vad jag önskar.
Tiden känns hela tiden så bortrunnen.
Ända in på småtimmarna ligger jag och räknar.
Minuter, sekunder kanske tidsepoker, vad vet jag.
Vågar inte blunda, möta en annan värld utan min makt.
Vill inte vara en del längre jag klöser i listerna,
allt för att inte somna, bara för att känna att jag fortfarande lever.
För visst är det så? Att man blöder är ett bevis på liv.

Kommentarer
Postat av: Anonym

www.poeter.se

2007-12-08 @ 12:30:16

Skriv här:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback