besviken

hela min gård kryllar av pensionärer. i varenda trappuppgång finns dom, på varenda balkong finns det pelagoner och gröna plastgolv. förutom i min port.
visst, de är äldre, men inte riktigt skruttiga pensionärer. tills i vintras. dom flyttade ut lika snabbt som glass försvinner när man köpt hem det. alla försvann och nya pensisar flyttade in. men ett par stannade kvar.

till min förskräckelse när jag närmar mig porten idag, står det en flyttbil där. och inte nog med en flyttbil, utan en transportshjälp, en rullstol och ett okänt antal kryckor. en tant, säkert 90 bast. står på det första trappsteget (av två) som leder upp till porten. hennes yngre gubbe står nervöst brevid.

jag går arg förbi, förtvivlad och sårad att hela mitt hus nu är ett ålderdomshem. väl inne, öppnar jag balkongdörren för att det är var så jävla varmt (detta efter att ha satt på mig andra kläder, gjort kaffe och lagt en kabel). och till min förskräckelse stod kärringen kvar på samma trappsteg. hon är nog inte inne i lägenheten lagom till midnatt.

hela huset luktar pensionär.

Kommentarer

Skriv här:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback