Otrohet

Du sitter redan upp med ryggen vänd mot mig
Åskådar din tunna ryggrad som skär ut ur din magra kropp
Vill dra med pekfingret längst din bleka hy
- Kaffe?
Fattar du inte, jag är äcklad
- Visst, med mjölk nickar jag
Vill slå med knytnävarna, slå slå slå tills du spricker och bara revbenen finns kvar
- Inget socker?
- Nej jag är inte en sån, viskar jag otydligt
Jag ligger ensam kvar med lakanet virat runt höger ben
Trosorna runt vristerna
Nu är jag en i mängden
Någons bortglömda tröja på en bänk någonstans
Du sitter på en stol säkert två meter ifrån mig
Tänker på hur många centimeter det är
Lägger märke till att väggen flagnar
Precis som dina fnasiga läppar
Jag hatar dem
Undviker att möta din blick
Dricker fort mitt kaffe som föresten smakar vask
Springer till dig hela 6 kilometer tänker på centimeter nu också
Rivet fotografi
Flera hundratusen bitar
Utspillt rabarberte på min nya klänning
Håller dig hårt i armen snälla lämna mig inte nu
- Men jag kan förklara, jag kan bokstavera!
- Jag vill inte lyssna
- Du vet hur jag vill ha mitt kaffe, obetydliga skrik
Ytterdörren går i kras
Sjunker ihop i en skelletlös hög
Och jag tänker att jag måste ha missat när du sa
att du älskar mig mer än allt annat

Kommentarer
Postat av: liisa

that was a pleasure to read. väldigt fint skrivet


Skriv här:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback