circus em

Egoism.

Vad är det första ni tänker på när ni hör det ordet? En ytlig person som bara tänker på hur håret ligger istället för att bry sig om att barn svälter i tredje världen? Eller är det någon som talar högt om sig själv, älskar vartenda steg den tar och bara avgudar sina föräldrar som satt en till världen?

Jag har tänkt på det här. Att folk oftast anser att egoism är något väldigt dåligt. Jag tror att alla kan se någonting positivt & negativt med att vara ego, men det är just det jag tror är felet. Jag tror att antingen är man en bra egoist, eller så är man en lite sämre. Tänk dig en härlig skapelse, kanske en vän, kanske någon du går förbi i korridoren varje dag, eller någon som lyser upp bussen på morgonen. Jag tror att det är en egoist. Av det bra slaget. Att kunna vara lycklig och tycka om sig själv i en rätt så flera gånger - trasig värld - är att vara en bra egoist. Att kunna säga till sig själv att någonting man gjort var bra, eller att kunna se sig i spegeln i morgon och se en vacker människa, det är bra. Och det är inte fel.

Men jag tror att i alla de som tycker att det är lite fel, där finns det en dålig egoist. Som inte kan vara glad för andra. Som hellre köper nya underkläder när man skulle kunna göra en god gärning istället. Självklart drar jag inte alla över samma kant, men ni förstår nog vad jag syftar på.

Vad tycker ni?