Fyller dig in
För ett tag kunde jag befinna mig i känslan. Ensamhet var ett ord som låg bra i munnen, rullade väl över tungan och om jag inte la för mycket vikt vid tanken så överlevde jag den. Kanske till och med känna mig lite lycklig ibland. Men plötsligt var det som att orkaner slitit av mitt tak och alla illusioner ryktes bort med vinden.
Vinden som blåser rakt igenom mig och när kvällen tar med sig midnattregn fräter den långsamt upp min bleka hy. Inte ens när gryningen kommer med morgonsol lyser det upp tillvaron, eftersom alla dansande solstrålar fastnar alldeles bredvid mitt tunga huvud. Och när oktoberblåsten fäller ett träd över mina redan trasiga lemmar så tränger alla dess grenar rakt igenom mina ärrvävnader.
Någonting på fyra ben har grävt en tunnel igenom mina revben och den lever rakt igenom mig. En fågel hackar på tomrummet i mitt bröst för att sedan flyga rakt ut igenom mina blödande problem som ingen orkar ägna en tanke.
Jag vill skrika efter dig, slänga mig handlöst in i tomrummet som du har lämnat efter dig. Vill att du ska fylla i färgerna som saknas där längst bak i mitt huvud, vill gräva in mina naglar under din hud, hålla dig kvar för alltid och be dig stanna idag, imorgon och för all framtid. Men det är en sliten kommentar som ingen någonsin kommer lyssna på igen.
Och plötsligt känner jag hur det fällda börjar växa ut ur mina bihålor.
Kära Em... Nu måste jag få lätta mitt hjärta/tankar!
- Åh vad jag hade önskat att jag hade fått träffa dig... eller fått vara din skugga för en dag. Vi hade inte behövt prata utan jag hade bara velat observera dig! Du berör så sjukt bra med dina texter och eftersom jag inte "vet vem du är" så har jag svårt att tolka dina texter på "rätt" sätt. Fast på ett sätt känner jag på mig att du inte vill ge budskapet med de enkla orden utan du vill att man som läsare skall vända, vrida och tolka! Men idag är det någonting i mig som säger att just NU skulle du behöva någon som tolkar dina ord RÄTT! Och på något sätt önskar jag lite att jag hade varit den personen för du hade beskrivit det du hade på hjärtat så himla bra! Dina texter berör och en vacker dag kommer du och många många fler förstå vad du ger världen! Tänk på de. Kram
Hej Ema! Jag håller som sagt på att läsa "Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket." Tycker verkligen om boken, den är speciell och skriven på ett fint sätt. Men boken går inte ens att jämföra med dina ord. Det här säger jag verkligen inte bara för att smöra, jag är inte en sån person, men dina ord går inte att beskriva med ord. Fortsätt skriva som du gör, du gör min och andras vardag så mycket bättre. Tack, tack, tack!
Kramar Cecilia