Ett litet tips

Ikväll går en annan regi utav Wes Anderson på tv, nämligen The life aquatic with Steve Zissou. På Kanal 5! Jag tycker vi kryper upp i soffan, med en filt och te med regnet smattrande emot rutan och ser den tillsammans!



Family isn't a word, it's a sentence

Idag när jag satt på alla fyra hemma hos Min Prins, med näsan bland alla undangömda filmer, hittade jag en film som jag så länge har velat se. Mitt hjärta slog ett litet extra slag tror jag minsann, och jag släppte allt för att bara slänga mig i sängen och kolla mig igenom den fortare än kvickt.











Den handla rom skeva familjerelationer, dalmatinmöss, falska diagnoser, tjuvrökning, pjäsmanus, tennisspelning, misslyckade målningar, falska brandlalarm, luftgevär, krockar, vardagsrums-tältning och en himlans massa mer. Att ingen gör filmer som Wes Anderson kan väl ingen ha missat. Den här är helt fantastisk, både roande och oroande på samma gång. Helt knäpp helt enkelt!

Vicky Cristina Barcelona

Jag har precis vilat ögonen på en fantastisk film. En väldigt välgjord, poetisk, djup och vilsen sådan. Allting fanns med. Vilsna själar, kloka ord, spansk vinglig musik, gröna ängar, ständigt värmande solsken, svår konst, rödvinsläppar, älska på kala trägolv, osäkerhet, picknickar, tåflörtar, villkorslös kärlek och bara rak, brutal & ärlig skönhet. Såhär såg det ut:








Se den!

The story about our life


Jag såg The Notebook alldeles nyligen. Det var sjöar fyllda med vita ankor, vackra hus med blåa fönsterluckor, skira 50-talsklänningar, pannkaksfrukost, tivolin, sockervadd och hela den biten. Men det var också så fint att jag grät fast det egentligen inte riktigt var nödvändigt. Kan ni alla lova mig att se den här filmen? Den är fantastisk och den kommer få er alla att tänka till, om kärlek såklart.


Kan ni också lova mig att alltid följa vad era hjärtan säger åt er att göra? Att inte låta tankarna ta över och styra över viktiga beslut? Både när det gäller varma pojkfamnar, kyssar man inte kan få nog av och krånglig vänskap.


Helt plötsligt fick kärlek en ny defination. Det ska inte bara finnas känslor och lycka. Det ska finnas så mycket annat, klingande skratt, kunna hata varandra ena sekunden, kunna dansa fast man vill skrika och vara varandras bättre sidor. Och till er som inte har någon hand att hålla i, eller någon kind att somna tätt intill, ge inte upp. Det finns någon för alla, och det kanske är den man inte trodde, och oftast finns ens lycka inom räckhåll. Det gäller bara att se.

Följ min blogg med bloggkoll

Bara i smyg


Idag har jag tittat på Lotta på Bråkmakargatan. Det är någon grej jag fått för mig på senaste tiden, att titta på Astrid Lindgrenfilmer. Men vad gör det? Det är underbart och jag blir så nostalgisk. Just Lotta-filmerna är så idylliska. Hur dom bor i ett litet gult hus, äter middagar i ett snirkligt & ljust lusthus, springer omkring i rutiga klänningar, knästrumpor och lackskor på kullerstensgränder, cyklar runt på rostiga cyklar i kvarteret, sitter på staketet och filosofierar och flätar varandras hår. Jag blir varm! Fin fint.

Madicken var inte heller så länge sedan

Pilutta dig




Idag har jag & Emil tittat på Madicken. I brist på annat. Barnkanalen är bra att ha ibland. När jag blir stor och mamma ska jag låta mina barn leva ett Madicken-liv. Och så ska jag tvinga Emil att baka kringlor och sitta på taket om kvällen & spela munspel. Och när någon fyller år ska vi slänga glasflaskor till varandra uppe i björkar. Fint.  Förövrigt i helgen har mitt hår blivit lite blondare, jag har köpt en mössa på Stockholms vintagemässa (så himlans mycket fint, ville ta hem allt!) och så har jag ätit sushi. Bra helg med andra ord. Imorgon ska jag ut i skogen.

Leon, I tell you god dammit!






Idag vill jag ge alla en hemläxa. Se Leon. Det är nog en av de bästa filmerna som någonsin gjorts.
Och Natalie Portman var så vacker som barn. Hon har såna där drag som får en att tappa andan.
Den här filmen ger en någonting som man bär med sig en lång tid efteråt.

Systrar i jeans

Det här är verkligen inte min typ utav film, men jag älskade den så det känns värt att skriva om den. Tror de flesta vet vilken bok den är baserad på - Systrar i jeans. Jag läste den för ca 1,5 år sedan och jag sträckläste den på 2-3 dagar tror jag. Själva handlingen är helt emot vad jag verkligen brukar tycka om, så om man är en sån som inte gillar den mer "lättsamma" typen av film, så kanske man ändå kan ge den här en chans.








Den handlar om att utvecklas både med & utan vänner - och den är fantastisk.

Tea in bed watching DVD's


Film. Måste vara det bästa med sommaren. När det smattrar mot fönsterbläcket, när man köpt nya värmeljus, kokat upp flera liter te i den finaste tekannan, bäddat ned sig själv i en stor säng i ett hav av täcken, kuddar och nära vänner. Då, precis då, skulle jag kunna titta på film för alltid. Tänk så mycket som kan rymas i några cirkus timmar, skratt, glädje, tårar och sorg. Och alla dessa saker man lär sig. Alla fina ord man får ta del av. Film är fin fint det.

Filmer som väntar på att bli sedda
Betty Blue
A beautiful mind
Clockwork orange
The city of lost children
Brokeback mountain
Mozart and the Whale

Tips mottages gärna. Det ska vara starka och detaljrika filmer som man kan lära sig någonting av.
Gärna filmer som inte är speciellt vanliga, och helst inga bioaktuella. Kräset värre.

Mina favoritfilmer

Amelie från Montmartre

Amélie Poulain är en ung servitris med en minst sagt konstig barndom bakom sig, hon bor ensam i en lägenhet i Montmartre, Paris. En dag hittar hon ett gammalt plåtskrin gömd i en hålighet bakom en golvlist i lägenheten. Skrinet innehåller gamla saker som tillhört ett barn som en gång bott i lägenheten. Genom lite detektivarbete hittar Amélie den numera vuxne mannen och återbördar anonymt asken till honom. På avstånd iakttar hon förtjust hur hans liv förändras efter att ha fått tillbaka de sedan länge glömda sakerna. Amélie får blodad tand och börjar smida planer för hur hon kan förändra andra människors liv.


"Amelie: I am nobody's little weasel.
Raymond Dufayel: So, my little Amélie, you don't have bones of glass. You can take life's knocks. If you let this chance pass, eventually, your heart will become as dry and brittle as my skeleton. So, go to him, dammit."

Eternal sunshine of the spotless mind

Helt plötsligt upptäcker Joel att hans flickvän Clementine efter ett stort gräl har fått hjälp av ett företag att ta bort alla minnen av honom och deras förhållande från hennes minne. I desperation tar han kontakt med samma företag och ber om att få samma procedur gjord på honom för att få bort alla minnen av samma sak. Handlingen antyder att denna rensning gjorts ett par gånger tidigare. Men när minnena tas bort och gås igenom i Joels huvud upptäcker han själv varför han älskade Clementine från första början.

"Joel: Constantly talking isn't necessarily communicating. "

Leon

Léon är en högeffektiv yrkesmördare som lever ett tillbakadraget liv mellan uppdragen. En dag mördas alla i lägenheten intill av en korrumperad polis, alla utom den lilla flickan Mathilda som kommer hem just när hennes familj blivit mördad. När Mathilda märker vad som hänt hennes familj knackar hon på hos Léon.

"Léon: And stop saying "okay" all the time! Okay?
Mathilda: Okay.
Léon: Good."


(Under filmningen av scenen då det står en massa polisbilar på gatan kom en rånare springandes. När han såg alla polisbilar gav erkände han sitt brott till ett par statister utklädda till poliser).

SATC


Glöm inte bort att det är Sex and the city marathon på TV3 ikväll. 19.00 till 23.55.

Leila anytime

image1016

Som jag skrivit förut så älskar jag matlagningsprogram. Speciellt Leila bakar.
Men det krockar alltid med Grey's Anatomy på onsdagar, så jag har varit mer eller mindre bekymrad över detta, då jag vissa dagar kan känna en slags abstinens efter just matlagningsprogram. Pinsamt, men så är det. Men så hittade jag något finurligt. TV4 Anytime erbjuder en alla avsnitt av Leila bakar för bara ynka 49 riksdaler per månad. Rätt så jättebra.

Spotless mind

Idag såg jag den omtalade filmen Eternal sunshine of a spotless mind.
Kanske den bästa film jag någonsin sett, och jag blev bokstavligen helt ställd efteråt.

Ni som sett den kommer förstå det jag skriver om nu, ni andra får helt enkelt föreställa er eller se filmen.
image1009
Filmen går ut på att huvudrollerna raderar varandra ur minnet med hjälp av en läkare. En sak jag inte kunde låta bli att fundera över var att om det här hade varit möjligt i verkliga livet, hade folk verkligen gjort det då?

Jag personligen tycker det är så synd att många människor i dagens samhälle gör allt för att glömma vänner som huggit en i ryggen eller pojkar som man fallit för som sedan haft sina händer innanför alldeles för många flickors tröjor. Egentligen är det inget man ska glömma. För det är en så stor skillnad mellan att gå vidare & radera. Skillnaden är dock hårfin för de flesta. Men jag ska försöka klargöra varför man ska gå vidare & inte radera.

Som man så ofta säger, man ska aldrig ångra det som en gång fick en att le stämmer så himmla bra.
Jag kan ta mig själv som exempel. Jag har mer eller mindre blivit sårad extremt många gånger, både utav vänner och kärlekar.  Men under tiden man umgåtts med personer, lärt sig nya saker, fått skratta sig lycklig, kyssts tills man blivit illamående, suttit på balkongen & druckit blaskig saft, flätat samman ord och tankar, det ska man aldrig försöka radera ur sitt minne. Alla personer som sårat dig, som du har sårat, har en gång gett dig någonting. Dom är värda att alltid ha i åtanke, att alltid få finnas kvar gömda i något dammigt hörn längst in.


Killing time

image1002
Igår upptäckte jag något mycket underbart. Min dator laddar ner en film på 3-4 minuter.
Så nu mina darlings, ge mig filmtips när jag är hemma & är sjuk.

Ska börja dagen med 27 dresses & världs-bästa Juno.

Filmen i mina drömmar

Om jag skrev en film så..
image982
Skulle huvudkaraktären se ut såhär

image983
och hon skulle bo på den här gatan

image984
Tillsammans med sin fräkniga drömprins

image985
& sina Franska bulldogs

image987
Och deras trädgård skulle se ut såhär

image986
Hennes sömnlösa nätter spenderades med färgglada ciggaretter

image988
Det bästa hon visste i matväg var detta

image989
& i materiell väg så var det hennes solgula mini-hippie buss

Känslan igenom filmen skulle kännas såhär
image991

Soundtracket skulle låta ungefär såhär

Life or something like it

image952
Måste tipsa om den här filmen som går på Svt nu (vilket betyder ingen reklam!).
Den är underbar. Kanske för att jag älskar Angelina, minns inte om handlingen är slående.

Appropå ingenting. Gud vad jag älskar vilka vändningar livet tar ibland.
Som nu. I helgen var jag total madness. Nu är allt bäst. Åh, livet.. det är så pillemariskt.

Audrey från Spånga

image881
Audrey Tautou är kanske den vackraste kvinnan i världen. Hon ser ut som ett rådjur. Mörka, djupa ögon. Hon är helt fantastisk. Desutom är hennes filmer som från en annan värld. Det spelar ingen roll om själva manuset eller handlingen är kass. Hon lyfter vilken film som helst. Jag skulle vilja att hon bodde i min lägenhet, så vi kunde äta rostbröd och pressa apelsinjuice tillsammans på morgonen. Hon känns som en sån man delar sin morgonstund med. Läser tidningar tills man har trycksvärta upp till tänderna, äter äppelklyftor och dricker kaffekanna efter kaffekanna. Så skulle hon kunna lära mig lite france också. Audrey, vill du bo med mig?


OC vs Gossip girl

image737
Nästan lite sorligt att regisören verkligen försöker få till ett nytt OC.
Inget, inget, inget på denna jord kan ersätta alla fina kvällar jag & OC har haft tillsammans.
Må Gossip girl dö! Tack så mycket

filmtips tack!

howdy ho babes. sitter här med sosso, vi dricker asgott te från paris.
det var ju meningen att jag eller vi, skulle träna idag. men vafan,
pallar inte gå upp halv 10 på lovet för att dra till friskis. nej det är fysiskt omöjligt.

men i februari då jävlar blir det terminskort och då ska det tränas och svettas.
okej, men nu ska jag komma till saken.

ska beställa dvd filmer tror jag, kan ni tipsa om några riktigt bra?

filmtips

laddade ner "this is england"..

image403

"England, sommaren 1983. 12-årige Shaun (Turgoose) har förlorat sin far i Falklandskriget och lever med sin mamma i en håla full av gråa betonghus. Han mobbas i skolan när han på sista skoldagen dyker upp i utsvängda byxor och stickad tröja med ekorrmönster. Resten av skolgården är ett myller av ska-pojkarnas svarta kostymer och new wave-flickornas hår. På vägen hem träffar han några skinheads i en gångtunnel och gängets ledare Woody (Gilgun) tar Shaun under sina vingar. För gänget handlar allt om stil och musik ? de bär Fred Perry-tröjor, Ben Sherman-skjortor, Dr Martens-skor och perfekt uppvikta jeans. De lyssnar på ska och reggae och väggarna i deras pojkrum är täckta med omslag från vinylsinglar. Tillvaron går ut på att ha kul och det finns inga ideologier med i bilden."


filmen var skitbra! även fast det var en lågbudget film med helt okända skådespelare så var det en lite bättre film. den hade allt en film ska ha, kärlek, sorg, glädje, tårar osv. grymt bra. 5 av 5 för att en lågbudget film lyckats bli något så bra. rekomenderas!

Tidigare inlägg