Älskade farmor
Idag hade min farmor fyllt 60 år.
Om hon inte varit någon annan stans. Om hon inte hade dött för 11 år sedan vill säga.
Min farmor var väldigt speciell. Hon var alltid glad, och hon trodde nog lite i smyg att hon var Marie Antionette i en annan person. Hon åt nämligen bara bakelser, och så kedjerökte hon. Jag kommer ihåg att det alltid luktade blåbärsmuffins och cigaretter hemma hos henne. Hon hade senapsgula köksluckor i sitt kök. Och jag satt där jätteofta och bara tittade på min farmor när hon sprang omkring och plockade, bakade och rökte på en och samma gång. Hon var en fantastisk människa, hon var så posetiv, lycklig och alltid hade hon små förslag och idér på vad man kunde sysselsätta sig med.
En gång åkte vi kundvagn på varuhuset OBS. Alla tittade på oss, och hon körde omkring mig i kundvagnen även fast hon kanske inte riktigt orkade. För man orkar inte så mycket när man har cancer. Speciellt inte på flera ställen. För om man tycker att det är njutbart att leva på Marlboro light och prinsesstårta, då får man det.
Och jag minns så väl samma natt som hon gick bort. Dom ringde hem till oss sent, mitt i natten. Klockan var kanske halv 2, och pappa drog med mig ut till bilen i bara pyjamas. Min favoritpyjamas som jag fått av farmor. Och även om jag inte riktigt förstod vad som höll på att hända, så visste jag någonstans långt in att jag nog inte skulle åka kundvagn så många gånger till.
Farmor begravdes på den vackraste kyrkogården man kunnat tänka sig. Nära en stor damm på en grön kulle. Även om det är långt till hennes viloplats så vet jag att hon vet. Hon vet att jag tänker på henne ändå. Även om jag inte besöker henne så ofta som jag skulle vilja.
Och såhär 11 år senare, älskar jag dig lika mycket som när jag var 4.
Om hon inte varit någon annan stans. Om hon inte hade dött för 11 år sedan vill säga.
Min farmor var väldigt speciell. Hon var alltid glad, och hon trodde nog lite i smyg att hon var Marie Antionette i en annan person. Hon åt nämligen bara bakelser, och så kedjerökte hon. Jag kommer ihåg att det alltid luktade blåbärsmuffins och cigaretter hemma hos henne. Hon hade senapsgula köksluckor i sitt kök. Och jag satt där jätteofta och bara tittade på min farmor när hon sprang omkring och plockade, bakade och rökte på en och samma gång. Hon var en fantastisk människa, hon var så posetiv, lycklig och alltid hade hon små förslag och idér på vad man kunde sysselsätta sig med.
En gång åkte vi kundvagn på varuhuset OBS. Alla tittade på oss, och hon körde omkring mig i kundvagnen även fast hon kanske inte riktigt orkade. För man orkar inte så mycket när man har cancer. Speciellt inte på flera ställen. För om man tycker att det är njutbart att leva på Marlboro light och prinsesstårta, då får man det.
Och jag minns så väl samma natt som hon gick bort. Dom ringde hem till oss sent, mitt i natten. Klockan var kanske halv 2, och pappa drog med mig ut till bilen i bara pyjamas. Min favoritpyjamas som jag fått av farmor. Och även om jag inte riktigt förstod vad som höll på att hända, så visste jag någonstans långt in att jag nog inte skulle åka kundvagn så många gånger till.
Farmor begravdes på den vackraste kyrkogården man kunnat tänka sig. Nära en stor damm på en grön kulle. Även om det är långt till hennes viloplats så vet jag att hon vet. Hon vet att jag tänker på henne ändå. Även om jag inte besöker henne så ofta som jag skulle vilja.
Och såhär 11 år senare, älskar jag dig lika mycket som när jag var 4.
Kommentarer
Postat av: ellen
alltså. vilken hemskt fin text.
Trackback