En tanke
För hur många har inte hamnat i disskutioner och stormvindar bara för att man kanske valt höger när man skulle ha valt vänster? Det är orättvist på sätt och vis, det som en människa anser som ett snesteg och någonting som man kan lära sig av i livet, ser någon annan som en falsk och ytlig handling.
Jag tror man missar oerhört många fina människor genom sitt liv genom att bara basera en uppfattning på inget mer än tomma ord. Glöm aldrig det, att alla är värda en chans.
Honom
Vara 3 milimeter ifrån dig
Känna din lukt
Dra med fingrarna längst din ryggrad
Min hand som passar så bra i din
Dina mörka, ruffsiga lockar
Honungsögonen
Spontansjungandet
Hur fräknarna blir fler & fler när det är sommar
Dina händer runt mina höfter
Mjuka läppar, varma kyssar
Prova mitt förnamn mot ditt efternamn
Ligga tätt och känna din kroppsvärme
Hur mina kuddar luktar som dig efter att du sovit i min säng
Dina blyga påståenden
Alla knäppa kommentarer
..Och att få vara din och veta att du är min
Att tro på sig själv
Varje människa föds orörd. Som nyfödd har man ännu inte blivit påverkad eller påfrestad utav någonting utifrån och alla föds lika nakna, utan ärr. Alla har samma möjligheter att ta framtiden med storm och att bygga upp sig själv som människa bit för bit.
Jag blir oerhört irriterad och frustrerad på människor som ständigt dras med "jag kan inte". Alla kan, oavsett vad det handlar om. Det spelar ingen roll om det handlar om trassel i livets alla snår eller om det har med stora beslut att göra. Alla är kapabla till att välja, tänka och göra saker av alla dess slag. Jag tror att man förkortar livet oerhört och sätter upp hinder för sig själv genom att tänka att "jag inte kan".
Visst, att vara ung och inte veta vem man är utan och innan är inte alltid lätt. Men tänk hur mycket tid man har framför sig, ett helt liv att bara kasta sig över. Det finns ingenting att förlora, det är bara att ta för sig, prova på allting som kommer ens väg och göra det bästa av och i alla situationer. Förändra och chockera världen. Det är alla kapabla till, det handlar bara om att tro på sig själv och vara motiverad. Ingenting stoppar mig, så jag tror att om alla ni som skriver till mig bara tror på er själva, ut i varenda cell och fingertopp - så kan vi äga hela världen en vacker dag!
Mitt första blogginlägg
Jag är fattig. Jättefattig. Fattig lika med ledsen. Jag är fattig och ledsen, det måste ju vara världens sämsta kombination! Det är första december imorgon, vilket betyder att det bara är 24 dagar tills julafton. Det är ju hemsk! I alla fall när man är fattig och ledsen? Hur ska man då ge bort julklappar och vara glad fast man inte får mandeln i gröten eller vad fan det nu mer är för skit. Fast, man blir ju lite glad om man tänker på att idag är vi en dag närmare sommaren än vad vi var igår! Det är nästan värt att vara superglad över. Och så skolan, jävla skolan som hellre sitter och skrattar åt att vi inte klarar av alla läxor dom ger oss än att se oss gå ut 9an med bra betyg.
Skulle behöva gräva ner mig i sandlådan.
Fast den är väll typ ihopfrusen nu, jävla vinter.
Jag skulle med största sannolikhet kunna skriva samma sak idag, kanske inte här bara. Jag har anpassat mig oerhört mycket till mina läsare, vad de vill läsa och vad som inspirerar er. Dock har jag växt extremt mycket sedan jag startade bloggen, jag har lärt mig att uppskatta alla små saker som andra kanske inte ens ser, att jag ska ta vara på mitt skrivande och att istället för att gå omkring med en klump i magen eller ilska inom mig så vänder jag det positivt och övervinner det. Det här med blogg är faktiskt ett rätt fantastiskt fenomen eftersom man ser saker ur andra synvinklar hela tiden, både med hjälp av andra och för att man kommer på sig själv.
Tea and B
Behöva
Ett liv utan krav är inte mycket till liv. Alla behöver det största och viktigaste i livet, trygghet, glädje och kärlek. Men att behöva saker som fantastisk musik, nytvättade lakan, nybryggt kaffe, sommarkvällar och kyssar är minst lika viktigt. Det är de små sakerna i kombination med livets A och O som gör helheten.
Bättre
Att kunna blicka framåt i motgångar och se bortom svårigheterna är någonting man måste lära sig. Att kunna övertala sig själv om att det alltid finns ett ljus i mörkret ger nog motgångar av alla dess slag en positiv inverkan förr eller senare.
Budskap
Jag tror att en av anledningarna till att var och en lever är för att sprida personliga budskap. Det spelar ingen roll i vilken form, om det är genom skrivna ord, målningar, musik eller gester. Jag tror att det är oerhört viktigt att ta vara på sina talanger och faktiskt visa världen det man har inom sig.
Böcker
..har nog gjort mig till den person jag är idag. Jag vet inte hur många böcker som lärt mig om allt ifrån trasslig tonårskärlek till hur man dras med alla djuren på insidan som bits, rivs och bara vill ut. Nästan allt som försigår i allas tankebanor finns nedskrivet, och det är fantastiskt att upptäcka i någon annans ord, att man faktiskt kanske inte är så konstig och onormal trotts allt.
Bekämpa
Det är svårt att bekämpa sina egna komplex och onda tankar, men det är någonting som måste göras och jag tror att om man själv kan hantera sina monster så kan man hjälpa oändligt många nära, både genom att vara en bra vän och en fantastisk lyssnare.
Så, det var livserfarenhet i en bokstav!
Självkänsla
Jag måste skriva om en viktig sak. Mitt bland allt vardagsfint och uppskatta alla småsaker-tjaffs så måste jag ta upp en oerhört viktig sak. Någonting som jag stöter på varje dag, nämligen dålig självkänsla & dåligt självförtroende.
Det finns ingenting som sätter sig djupare i mig än att höra någon som betyder världen för mig, klanka ned på sig själv och ständigt göra sig själv sämre än vad man är. Att begränsa sig själv och sätta upp stopp för vad som kan göras och inte göras bara för att man inte trivs med sig själv, är kanske det elakaste man kan göra mot sig själv. Ingen tjänar på att inte lita på sin egen kapacitet.
För är det verkligen hela världen att göra bort sig? Allting sitter i sina egna betraktarögon och framför allt i sina egna tankar. Att känna sig själv utifrån och in och våga stå upp för sig själv i situationer handlar inte om att ha en polerad utsida som kan ta smällarna när det behövs. Det handlar bara om att våga tro, älska och tycka om sig själv. Oavsett. Och det spelar ingen roll hur blåa ögon, mjuka läppar, långa ben eller långt självfall man har. För inget materiellt i hela världen, kan få dig att tro på dig själv.
Det handlar inte om hur man ser ut, om att räkna kalorier för att ha de där benen som man ständigt trånar efter. För ett par välsvarvade ben, en plattare mage, större bröst eller längre hår kommer aldrig göra dig lycklig så länge det sitter i hjärnan. Nej, det handlar om vad man gör, vad man gör med livet och hur man bejakar glädjen. Trådsmala modeller kanske ler med breda leenden och blekta tänder emot dig ifrån tidningen, men hur lyckliga är dom på en skala? Allting är illusioner och samhället är så sjukt duktigt på att få den onaturliga skönheten att verka naturlig. Jag kan lova att de där leende ansiktena du stöter på när du bläddrar i morgontidningen i teorin faktiskt vill bryta ihop, skrika ut sin förtvivlan och trycka i sig en kladdkaka som om ingen såg på.
Min kropp kanske inte är perfekt, men den är verklighet. Och jag, jag är inte perfekt i andras ögon kanske, men i mina ögon är jag den viktigaste och mest fantastiska människan i mitt liv, och det kan ingen ta ifrån mig.
Svar på frågorna!
Favoritbok?
Jag älskar dig mer än jag behöver dig och jag behöver dig så himla mycket, är nog den bok som jag bokstavligen läst sönder. Vartenda ord tilltalar mig enormt och jag känner mig bara så lycklig och ledsen i omlott när jag läser den här boken. Läs den!
Hur ser din handstil ut?
Den är minimal, snirklig, rund och väldigt mjuk skulle jag väl säga. Såhär:
Vad gör du en vårig dag?
Oj, ingen dag är den andra lik. Men det börjar väl med frukost på balkongen om vädret tillåter, sen kanske jag sitter i en fin park med härliga vänner, äter glass, solar, tittar på folk, grillar och spelar spel.
Hur får du inspiration till texter och noveller? Skriver du mycket sådant (och i så fall: kan du lägga ut fler?)
För mig sitter allting i hjärtat och i magkänslan. Det som vill skrikas ut men som bara fastnar i halsgropen. Det är min inspiration. Saker som tränger sig in på livet och sätter spår i en. Det är det lättaste, svåraste, lyckligaste, jobbigaste och finaste att skriva om. Jag skriver mängder. Jag skriver varje dag många gånger, i sängen, framför tvn, på balkongen, i väntan på tåget. Ni anar inte hur många texter det finns. Och självklart kan jag lägga upp fler!
Favoritord?
Fotölj tycker jag om mest! Det ligger så fint i munnen liksom.
Favoritdialekt, svenska och engelska?
Skånska och brittiska. Folk brukar skratta åt mig när jag säger att jag älskar skånska, men det är så fint med skorrande R och så låter det lite knäppt. Full-i-fan sådär. Jag tycker att det är härligt!
Det vackraste du vet?
Nyvakna pojkar
Vart skulle du bo om du fick bo vart du ville i hela världen?
Det här är en så svår fråga. Det finns många ställen jag skulle vilja bo på, för en tid. Men inte för alltid. Jag har min familj här och jag vill aldrig lämna den helt. Men jag skulle gärna vilja bo i Sicilien, eller ett annat land runt medelhavet. Där det luktar av oliver och apelsinträd. Där berg och havet möts, där solnedgångarna är dominanta och alla känner alla. Jag tror jag skulle vara lycklig då.
Hur vill du att ditt liv ska vara när du är 65?
Jag har precis jobbat klart, sett det mesta av världen och känner att jag kan finna ro. Jag bor i ett idylliskt hur i en charmig förort någonstans. Jag vill vara en sån tant som bjuder grannbarnen på kex när de kommer hem ifrån skolan, även fast deras föräldrar sagt åt dom att inte äta innan maten. Det struntar jag självklart fullständigt i. Jag är fortfarande kär, lycklig och nyskapande. Ålder är bara en siffra, och jag hittar på massvis med saker med mina barnbarn och alla andra barn som vill göra följeslag!
Hur vill du att ditt liv ska se ut om 10 år?
Jag älskar att drömma, men jag tycker att man inte ska rikta in sig för mycket på att leva utefter drömmarna som man målar upp. Jag tror man springer förbi saker som livet har att bjuda på, i förbi farten. Jag vill inte vara någon som lever med tunnelseende, utan jag vill hamna där ödet och slumpen tycker att jag ska vara. Men! Om tio år är jag 26. Då kanske jag redan har hunnit dansa mig nätterna igenom i storstäder som doftar av snabbmat och avgaser om nätterna, prövat mina läppar mot många andra och förflyttat mig runt med världen som spelplan. Det kanske är nu jag vill finna ett ställe där jag kan bilda familj, kanske det där stället vid medelhavet, där jag kan plocka solmogna apelsiner direkt ifrån träden till frukost. Eller kanske en storstad, med lite mindre puls, där stressen är ett faktum, men charmen tonar ned det hela. Jag har en fantastiskt vacker pojke, som vill göra allt med mig. Kanske har vi hunnit få tillskott, en Charlie eller Lily. Vad vet jag. Jag är färdigutbildad psykolog, kanske inom kriminalvården. Det viktigaste för mig är att kanalisera allting i livet, genom att fortfarande skriva och måla. Jag kanske har skrivit en barnbok, eller varför inte en samling med noveller som får unga hjärtan att brista.
Vad har du för sommarplaner?
I sommar ska jag åka till Barcelona med min mamma. Vi ska äta god mat, gå på charmiga marknader, känna på tyger, strosa omkring i kulturparker och bara vara. Sen laddar jag och mina fina vänner upp för tältning vid Skansen för att få se Håkan på första parketten i Allsång (klassiker). Jag hoppas på många fina, långa, varma dagar vid stranden i Ängelsberg, med färska hallon till frukost, kusiner som kittlar en under fötterna på morgonen, cykla in till samhället för att köpa 1 liter mjölk, spela kubb tills knotten är outhärdig. Ja, ni förstår.
Vart fikar du allra helst?
Bönor och Bakat, Sturekatten eller Cafe 60 om klockan är lite för mycket. Fast egentligen är jag en sån som hellre bakar muffins och värmer litervis med te och bjuder hem alla till mig!
Vart shoppar du allra helst?
I huvudstaden. Jag är en riktig H&M människa, men då pratar jag inte om de vanliga ribbade linnena eller jeansen för fyra hundralappar, utan de lite mer utprydda och detaljerade sakerna. Sen har jag en favorit, Myrorna i Sundbyberg. Där finns allt och då menar jag verkligen allt. Det finns fantastiska klänningar ifrån 50-talet, skor som får pulsen att slå max, rosaklädda fotöljer som man bara vill ta hem på direkten och massvis med knäppa hattar. Åk dit!
Vad är kärlek? Hur vet man om man är kär eller bara smickrad utav en människa?
Kärlek är när det kliar i fingrarna, spritter i benen, kittlas i magen och när man inte kan fokusera på vad som händer i omvärlden, för att tankarna springer någon annan stans. Kärlek är också när man får andas in i någon annans nacke, viska citat i ett kyligt öra, skratta in på småtimmarna och bara titta varandra i ögonen. Att veta skillnaden mellan att vara kär och bara smickrad är kanske någonting av det svåraste som finns. Jag vet liksom inte ens själv. Det sitter i magkänslan och det är vid sådanna tillfällen man måste lyssna på hjärtat och inte hjärnan.
Jag har en fråga och vet inte om den är för personlig, men lever din pappa?
Frågar man ingenting så får man ingenting veta. Ja, min pappa lever. Han bor dock på andra sidan jorden, i Miami för att vara mer exakt. Och det gör ont i mig att behöva säga att han aldrig riktigt har varit en pappa. Jag saknar honom ibland, men jag vet inte vad det är jag saknar. Pappan jag aldrig fick kanske. Så länge han håller kontakten med min syster så är jag lycklig.
Vilka personer (kända) inspireras du mest utav?
Caroline Af Ugglas, för att hon är så genuint ärlig, rak och unik. Det är svårt att inte falla för ett mönster när man bor i mellanmjölkslandet. Och om man råkar vara en sån som inte går efter normer, så blir man lätt utstött eller anklagad för allt mellan himmel och jord. Jag har dessutom alltid älskat Carolina Gynning, jag tror att det är för att jag känner igen mig i henne. Hon talar lite innan hon tänker, vilket kan vara bra många gånger, för det är så sanningen kommer fram i många fall. Hon har nog också fått stå på sig en hel del för att inte behöva bli dömd efter utsidan, vilket jag tycker är så synd att man ska behöva göra. Jag eller någon annan, ska aldrig behöva försvara oss för att vi ser ut på ett speciellt sätt. Det är synd att samhället fungerar så.
Vilka är dina favoritfilmer?
Vicky Cristina Barcelona och Eternal sunshine of a spotless mind är väl de som fastnat mest. Båda är skeva kärlekshistorier på både gott och ont. De är lite poetiska, har dolda budskap och fantastiska repliker. Se dom!
Vad tycker du är meningen med livet?
Att finna sig själv och att veta vem man är.
Om du fick göra precis vad som helst en dag, och du skulle aldrig behöva ta itu med konsekvenser eller liknande senare, vad skulle du hitta på då?
Då skulle jag sätta på mig mina högaste klackar och dansa ut i natten för att kyssa så många pojkar som det bara går. Kyssar är det finaste som finns, även om de är finare med kärlek. Eller så skulle jag vilja kunna sjunga. För då skulle jag stå i en rökig, sunkig bar som luktar utav tuggtobak och whiskey, och så skulle jag sjunga provocerande låtar med omoraliska och politiska influenser.
De topp 10 bästa sakerna du gillar att förtära?
Oj, vilken svår fråga. Det är ju skillnad på saker man äter relativt ofta i vardagen och saker man äter sällan, men som man älskar. Men knäckebröd, blåbärste, vindruvor, gröna äpplen, honung, havregrynsgröt, citronvatten, mörk choklad, sushi och kaffe är saker som jag förtär relativt ofta, och som jag nog inte riktigt skulle klara mig utan.
Favoritdjur?
Tigrar har jag älskat sedan jag lärde mig att gå. De är otroligt vackra och jag tycker de är hemskt graciösa. Sen så måste jag ju säga att jag tycker att kaniner är djur utav en annan värld. Min kanin är helt knäpp, ibland börjar jag nästan undra om hon tror att hon är hund. Hon är inte riktigt normal nämligen.
Favoritglass?
Polkagrisglass, yoghurtglass och Ben & Jerry's Strawberry cheesecake. Jag är en glassätare, så jag tycker om de mesta i glassväg. Men de här 3 får mina glasscravings att dansa.
Kan du beskriva färgen blå på ditt unika sätt att skriva?
Jag tror att om blå skulle vara en känsla så skulle det vara att falla eller flyga. Att känna vinden emot huden och hur kroppen är tyngdlös. Att känna lugn, harmoni, kyla eller likgiltighet. Det är blått.
Var hittar du dina fina bilder?
Jag sparar de flesta bilder som kommer i min väg. De flesta hittar jag på flickr och på fotografers hemsidor. Min mapp på datorn som innehåller bloggbilder, är fylld med mer eller mindre 2000 bilder.
5 saker just nu
Körsbärsblommor
Det absolut bästa med våren är när man kan åka in på ett varmt och kvavt pendeltåg för att sätta sig i Kungsträdgården i ett hav av blommande körsbärsträd, för att äta yoghurtglass. Eller när äppelträden på alla skolgårdar blommar och man känner i magen hur det riktigt suger efter skolavslutning.
Rökande flickor
Jag romantiserar rökning till hundra. Det är fel, jag vet det. Men det ser så vackert och i ögonfallande ut på bild. Speciellt när det ligger någonting busigt och pillemariskt i blicken på rökaren. Och graciösa händer, öppna läppar.. När jag ser en ung flicka med trassligt hår som väntar på bussen, med en ciggarett i mungipan vill jag nästan skriva en bok om henne.
Katter
Nu när det är vår ser jag mycket fler katter ute. I förrgår när jag var ute i solen med Effie för första gången så var det säkert ett tiotal katter som låg och sträckte på sig i de svala kvällsstrålarna ifrån vårsolen. Djur i allmänhet är väldigt vackra, men katter i allmänhet rör sig så stiligt på något vis.
Enkelhet
Jag har alltid fallit för detaljer och dolda budskap i bilder. För det är just då man kan urskilja alla dessa tusen ord. Men på senare tider har jag förälskat mig i det enkla. När blicken bara kan vila över bilden och slippa söka så mycket. När bara motivet tar över och en förklaring inte behövs.
Sängar
När jag ser bilder på folks sängar, bäddade som obäddade, vill jag omedelbart fraktas till den platsen för att få uppleva hur en annan människa sover. Ingen säng kan kännas precis som ens egna och man har inte heller samma saker att fästa blicken vid. Jag vill så gärna veta om saker i omgivningen, i rummet där man ligger, påverkar ens sömn och så vidare. Drömmarna kanske blir annorlunda, mer spännande eller mer sorgsna. Fint.
Kärlek & sånt
Det gör så jävla ont. Bryter ihop.
Edit: Kvart över ett på natten kan man ringa ett samtal, behöver inte ens riktigt uttala vad som ligger fel, och snart så ligger det en ruffsig pojke i min säng som håller om mig tills jag somnat.
Det måste vara kärlek. På riktigt.
Me, myself and I
A picture of you on your birthday.
Gran canaria. Sämsta födelsedagen någonsin. Saknade ihjäl mig.
A picture of you in one of your favourite outfits.
Skinnjackan och plisserade kjolen, självfallet.
A picture of you making a goofy face at the camera.
Alla som var goofy var brutala, så det här var i det mildaste laget.
A picture you miiiiiight have edited to make yourself more attractive.
Nyduschad, nysminkad. Jag kan inte vara ensam om att känna mig snyggast just precis då.
A picture of you truly being yourself.
Nostalgi
A picture of you showing off a new haircut/color.
Ibland saknar jag mitt korta hår så himlans mycket. Men jag tycker om att känna håret kittla mot skuldrorna.
A picture of a time in your life that's over, but you wish it wasn't.
Engelska skolan. Går sönder varje gång.
A picture of you when you were anything but happy.
För smal, pappa, ångest.
A picture of you that you had no idea was being taken.
Fjällen -06, skrattattack
A picture of you when you were a different person than you are now.
Nästan 5 år sedan. Naiv, ung, ledsen och ovetandes.
A picture of you with someone you love.
Min syster Saga
A picture of how you'd like the world to see you.
A picture that describes how you'd like to spend every day.
Kyssar, sensommar, havet, solnedgång, norrland.
A picture of a time when everything was changing.
Får stå för hela den vintern. Dock känns det som om jag är tillbaka där nu.
A picture that makes your heart hurt.
Saknar dig.
A picture that makes your heart smile.
A picture of one of the best nights of your life.
Finns inga bilder egentligen från den kvällen. Så jag får väl säga balen, fantastiskt fint.
Ida!
Jag tänkte bara säga en liten sak såhär på kvällskvisten, då jag egentligen borde lagt mig redan.
Jag har en så himlans fin vän nämnligen. Ida heter hon och hon är klok rakt igenom! Hon är naturligt blond och fräkning, vilket gör henne till en av världens vackraste perosner bara sådär. Ibland i skolan när man är sådär ruggigt trött, ni vet när man somnar i anteckningar eller tänker på allt annat än biologi, då kan vi sitta och skratta åt ingenting i vad som känns som evigheter. Och såna vänner finner man inte var dag. Som man kan vara både djup, känslosam, fnittrig och lättsam med.
Om min prins
Emil heter han. Jag har varit kär i honom i mer än 3 år. Mer än 1100 dagar, det är fruktansvärt mycket med tanke på att jag inte är så gammal. Han är ett fantastiskt hopkok av lite italienskt, franskt och norrländskt påbrå. Ibland säger han saker på sån där härlig norrländska fast han bott i Stockholm hela sitt liv. Det är då hjärtat slår några extra hårda slag. Han är väldigt blyg, även om han har svårt för att erkänna det. Vi kan ha argumentationer in i oändligheten om saker och ting bara för att han alltid ska vinna disskutionerna. Han kan laga mat, bara han får göra det på sitt sätt. Och han gör oftast inte mer än han behöver, men det spelar ingen roll. För det är det som gör Emil till just, Emil.
Emil har en förkärlek till potatischips, röda Prince, stora lurviga hundar, calzone, konstiga serier som jag inte kan förstå mig på, sova på fel tider, pilla mig i öronen när jag sover, kardemummabullar, smaksatta cashewnötter, energidryck, vita sneakers, seriefiguren Rocky, Harry Potter, norrland, The Killers, dataspel, sommar och mig såklart.
Ibland när jag hjälper honom att laga mat, eller kanske när jag står och provar en ny klänning framför spegeln, känner jag hur hans varma armar omfamnar mig bakifrån. Hur hans varma andedräkt letar sig upp i nacken, bakom öronen. Sen kysser han mig lite lätt i på örsnibben och så ler han sådär som han bara kan göra just då. Det där leendet som ser helt uppslukat ut, utav kärlek, värme och glädje. Och titta! Jag fångade just det leendet på bild idag, nästan i alla fall.
När jag sover hos honom brukar jag somna så himlans tidigt. Jag tror det beror på tryggheten. Han ligger alltid brevid mig tills han är säker på att jag sover djupt, sen smyger han försiktigt upp, stoppar om mig för att försäkra sig på att jag inte kommer frysa och försvinner sedan iväg i några timmar. Fantastiskt. Bara det att när han kommer tillbaka för att sova själv, lägger han sig raklång över hela sängen, tar den absolut bekvämaste kudden och snarkar rakt in i mitt öra. Jag älskar honom ändå. (Ibland skrattar han också, hjärtligt och högt i sömnen.)
Nu vet ni det!
Kaniner
Visst vill ni också ha såna här gräddnosar nu?
Ladies night
Hur som helst. Det finns väldigt många kvinnor som fascinerar mig och som jag alltid kan inspireras och motiveras av. De är nog inte de mest självklaraste idealkvinnorna för vilsna eller drömmande 16 åringar, men jag är väl någon lite utanför ramarna antar jag. De här är mina, svenska, kvinnliga förebilder!
Nina Björk
Varenda gång jag fastnat för ett tidningsuppslag med Ninas ord som innehåll. har jag både slukat det och fascinerats av det till max. Hon är en feminist som skapad uppror ett flertal gånger, men som tycker att varje människa har rätt till frihet. Öppensinnade kvinnor, eller människor överhuvudtaget, är personer som jag vill ha över på tebjudning med detsamma. De är oftast genomkloka och skärpta, lättsamma men samtidigt djupa.
Caroline af Ugglas
För att hon är så genuint unik, egendomlig och raktigenom modig.Mellanmjölks-Sverige verkar ha väldigt svårt för sådana personer, som känner sig själv på en helt annat plan än den man är van vid. Jag älskar hennes sätt att föra sig själv, sättet hon framstår, vågar vara på och sättet hon har valt att leva. Det behövs fler människor som vågar leva ut varenda dag som om den var den sista och uppskatta livet på helt andra nivåer. Hon är som Grynet, i en lite mer verklighetstrogen anpassad person.
Amanda Svensson
Det finns ingenting som jag föraktar mer än uttrycket "för ung". Det finns ingenting, eller någonting, som kan säga att man är för ung för någonting. Det är därför jag älskar Amanda, för att hon har lyckats skriva en bok, som dessutom blivit omtyckt och omskriven av oräkneliga personer & tidningar. Det spelar ingen roll om man är 20 eller 40, en bok kan skrivas av någon utan utbildning, det kommer ändå från hjärtat. Talang kan man aldrig plugga eller läsa sig till och det tycker jag Amanda är världens finaste bevis på.
Annika Norlin
Det finns så många fantastiska sångerskor som jag smälter när jag hör dem ta ton. Men jag har många gånger uppfattningen om att inte alla riktigt är medveta om vad de är de egentligen sjunger om. Slående vackra kvinnor som sjunger om kärlekstrassel, jobbiga skolperioder eller föräldrar som bara skriker på en, fast de aldrig upplevt det. Och det blir så genomskinligt och platt. Därför älskar jag Annika, för att hon klarat av att kämpa sig igenom saker, sett det som erfarenheter och faktiskt blivit framgångsrik på det.
Och eftersom jag är så nyfiken av mig, berätta vilka era kvinnliga, gärna svenska, förebilder är vettja!
Konst(igt)
Det visar sig att hela 95% anser att det här är att gå för långt. Det är att använda Sveriges resurser, för klottret måste ju tas bort och det kostar en halv förmögenhet. Jag vet dock inte riktigt om jag kan hålla med. Jag anser att allting med en åtanke och något vettigt tankemönster bakom, är just konst. Jag är säker på att eleven som klottrat ned tunnelbanevagnarna mitt framför ögonen på upprörda medpassagerare, ville förmedla någonting. Jag tror att personen i fråga vill öppna upp folks ögon. Men vi är så trångsynta, för vi kan bara inte se något annat än just felet i det. Och är det inte så, att ungdomar och kanske till och med vuxna som gjort ett snedsteg i livet, men som är fullt friska, sitter inlåsta och inte finner någon väg ut. De kostar samhället flera hundratals miljoner om året. När de egentligen är fullt kapabla att leva och må ännu bättre ute i världen. Men då är det ingen som klagar. För det anses inte fel.
Vad är konst för er? Tillhör ni de ynka 5% som faktiskt tycker att det här okej?
Det gör i alla fall jag.
All you need
Laga frukost. Stek fattiga riddare med kanel och socker. Det är fruktansvärt gott!
Åk på en lång biltur. Lyssna på gammal betydelsefull musik och stanna spontat på nya ställen
Stäng av telefoner och andra störande moment och läs för varandra! Kanske en dikt?'
Viska något vackert till den du uppskattar offentligt
Skriv små handgjorda brev med citat eller kanske en rad poesi och spring iväg till posten!
Annordna en skattjakt där priset är en upplevelse eller en tjänst
Ha picknick inomhus såhär i vinterkylan. Picknick på träparketten är mycket roligare!
Göm undan lappar med ord om uppskatting på
Positivitet
Kartlägg tankarna
När negativa tankar uppstår brukar jag fråga mig själv varför de uppstår just då. Är jag på något speciellt plan i livet där kärleken är ett taggit snår eller när skolpappren kväver mig om nätterna. Jag observerar dem och försöker reda ut dem, för att lära mig att inte gå sönder när liknande situation uppstår nästa gång.
Tolka saker annorlunda
Jag brukar alltid försöka att se saker ur en positiv vinkel, även om det kanske är något som framstår som negativt. Det går faktiskt att se någonting fint och bra i nästan allting. Du måste själv bestämma om du vill se ett glas halvfullt eller halvtomt. Lite klyschigt, men bara inställning tar en längre.
Sluta upp med alla men
Nästan alla säger "jag skulle vilja lära mig att vika origimi, men..". Byt ut men mot ett och till exempel. Bara det göra att man kommer ett steg närmare mål man sätter upp eller drömmar man målar upp på näthinnan.
Släpp det som går att släppa
Jag är en ältare. Men jag kan ta itu med saker och bestämma mig för någonting. Det är inte alla som kan eller klarar av det. Att älta och vara osäker i olika viktiga val är destruktivt. Det är bättre att släppa saker, gå vidare och faktiskt kunna må bra över det. Den där pojken var ändå inte värd dina tårar om han kysste någon annan bakom din rygg.
Tacksamhet
Saker som är självklara i ditt liv är lätt att tas för givet. Hälsan, ett bra jobb och fina vänner finns där - tror man. Njut av det du har, varje dag och se till att ständigt arbeta för att utvecka dig inom relationer. Det ger självförtroende, lycka, pirr i magen och ständig trygghet. Studier visar faktiskt att tacksamma personer är lyckligare än andra! Fint va?
Att våga vara öppensinnad
Det känns som att de flesta i kalla, gråa och många gånger trista Sverige, har hakat upp sig på moraler. Det ska vara på ett visst sätt, punkt slut. Det ska vara konservativt och traditionellt så jag nästan blir ledsen och sorgsen. Hela tiden läser man i morgontidningarna om hur någon homosexuell blivit spottad på och nedslagen eller hur unga som kommit ut varit tvugna att byta skola på grund av trakasserier av olika slag. Bara för att de är några av de få som faktiskt vågar vara sig själva och bryta ett mönster. Ska det verkligen vara så? Är inte all kärlek just kärlek & ska den inte kunna accepteras av alla någon gång? Det är ju ändå 2000-talet.
En annan sak jag kommit fram till är att, kanske inte bara i Sverige, har man svårt att leva utanför ramarna generellt sett. Imorse när jag gick in i klassrummet hade majoriteten klätt sig i grått & svart dagen till ära. Varför? För att göra en minusgradig och grå dag i februari ännu gråare? Dessutom, om man klär sig på ett visst sätt eller kanske lyssnar på någon musikgenre som ingen riktigt hört talas om - då får man stå ut med brännande blickar, glåpord och viskningar bakom ryggen. Vad är det som är så fel med att faktiskt bara vara sig själv?
Skulle inte hela världen bli en bättre plats om alla kunde acceptera eller kanske till och med inspireras av andra människors sätt att leva och se på livet? Det tror definitivt jag.
Saker som fascinerar
Ord
Personer som får ord att låta vackert, klingande och enkelt utav bara attan får mig på fall. Det är så vackert hur någon kan förföra en genom att bara leka med ett par ord. Som att kunna tala med ett eget språk nästan. För att inte tala om att kunna slänga ur sig ett citat från kanske den finaste film man någonsin vilat ögonen på, eller kanske en dikt som ligger tryggt bevarat i minnet. Åh.
Självkänsla
Att veta vem man är & att kunna stå för sina handlingar tycker jag är det finaste man kan göra när man är ung och dum. Det är inte lätt att vara 16 och inte veta vart man ska placera sig själv. Men när jag ser någon flicka som sitter rakryggad och ler bara för att, då blir jag varm. Det finns någonting vackert i den kaotiska tonårsvärlden ändå.
Vackra drag
Jag får inte nog. Jag kan titta på vackra människor i evigheter. Det finaste av allt är nog när de är så speciella att ingen annan kanske skulle lägga märket till dem på det sättet. En krokig näsa, en lite för stor glugg eller fräknar över varenda nakna yta av kroppen. Det är det finaste, för det är så charmigt. Sen finns det klyschigare drag, som käkben, mjuka fylliga läppar och djupa ögon att drunkna i. Men att det är det vackraste i världen kan väl inte vara någon nyhet.
Mat
När någon lagar ihop en komplett måltid på ingen tid alls, som dessutom smakar himmelrike - då viker sig knäna under mig. Att veta vilka kryddor som går ihop, vilka råvaror som är det viktigaste och vad som passar ihop med vad är något alldeles speciellt. Jag blir alldeles pirrig när jag tänker på basilika, citrongräs, chiliflingor och.. pojkar. Pojkar med matkunskap helt enkelt. Mums.
Bild: Elle Moss'
Nöjd?
En kvinna i programmet berättar att man aldrig ska bli nöjd, för att det går hand i hand med besvikelse. Hon använde en sommarstuga i Österlen som exempel. Klyschigt och enkelt att dra parareller till. När man sitter en grå januarikväll och bestämmer med sin familj att det ska bli en sommar på Österlen, då känner man sig nöjd. För att sedan anlända en varm junikväll, när det är vindstilla och havet ljummet, och upptäcka råttor i hela torpet. Då har man levt i en förväntansfull atmosfär, för att sedan bli besvikna, och hamna i en svacka. Visste ni att det är väldigt många som bestämmer sig för att separera just på semestern? Råttor i ett sommarhus kanske är en av anledningarna till att någonting triggas igång.
En annan, rätt så ung kille, i långt hår och väl omvårdat skägg, tycker motsattsen. Att det är viktigt att hoppas, och att inte leva i nuet över huvudtaget. Han använder ett konkret exempel där han berättar att i princip alla människor är som lyckligast innan de gifter sig, när de kan få frossa i lycka, kärlek och trygghet. Giftemålet blir oftast inte det pampiga, färgsprakande och sagolika som man förväntat sig. Därför är det viktigare att hålla den lyckliga lågan på förväntningar. Att drömma om saker, måla upp tjusiga bilder om hur man skulle vilja ha det. För att på så sätt brodera små mål för sig själv.
Vad tycker ni? Ska man leva i nuet eller ska man helt enkelt vara en drömmare?