circus em

Vi var är kära



Vi fikade i bakelsehimmelen




På kvällarna har vi gått halvmils långa promenader till vattnet


Så fin.

Jag har bara strosat omkring i morfar flecetröja, noppriga koftor, träskor och pyjamasbyxor. Haft håret i samma fläta, dag in och dag ut. Bara varit tillsammans med min finaste pojkvän, känns alldeles tomt att behöva sova helt ensam inatt. Jag biter ihop och inser hur sällskapssjuk jag faktiskt är.

Just nu är jag mitt i en flytt, mitt rum består till större del utav flyttkartonger än utav mänskligt liv. Mina dagar är uppbokade med fina vänner, cider, jobb, grillning, middagar hos betydelsefulla personer, kvalitétid med min mamma, strosa runt i sommarhuvudstaden och allt det där som hör sommaren till. Jag klarar bara inte av att lägga ned massvis med tid på min darlingblogg vid den här årstiden, och det tänker jag inte heller bortförklara.

Nu ska jag äta resterna utav min haloumi/-ruccolasallad och dricka té.

Nu åker jag iväg från storstaden. Kommer vara borta fram tills på måndag, och jag har sett fram emot det här så himlans länge. Att få komma bort, vakna upp i min knarrande säng på landet, äta frukost i solskenet ute på trappen, gå kvällspromenader längst den tysta vägen, ta nattdopp, bada ifrån båten, fika på alla pittoreska cafén, äta jordgubbar och mormors goda mat, spela kort, titta på urtjatade DVD-filmer och bara vara med de som betyder allra mest.

Så länge, vilken låt skulle ni beskriva era liv med?

Ikväll blir det uppesittarkväll för hela slanten med mina finaste vänner! Filmmarathon, spel och antagligen absurda sätt att hålla sig vaken på. Jag mår illa och har en huvudvärk från en annan värld, men mina betyg var guld och avslutningen gjorde mig mer rörd än vad jag trodde. Så jag är lycklig och full med energi ändå minsann. Ut och lev med er nu, ni som precis som jag är ledig i mer än 2 månader!

Jag tycker att folk generellt har väldigt svårt att ta åt sig av komplimanger. Det är många som alltid nedvärderar sig själva när de får höra fina ord om sig själv. "Nejmen, så fina ögon har jag väl inte?" eller liknande. Jag tycker att vi uppskattar oss själva alldeles för lite nu för tiden. Alla har sin egna charm och sina unika egenskaper och det ska ingen kunna ta ifrån oss! Att egoboosta sig lite ibland är i teorin mycket viktigt. Så, vad gillar ni mest med er själva & varför?

Mina läppar
Jag får höra att jag har vackra läppar väldigt ofta. Så, kanske inte så konstig att jag faktiskt älskar dem. Dom blir sällan torra, dom har en rödrosig alldeles perfekt färg som matchar min hy, och så kan man kyssas med dem! Kyssar är kanske det bästa som finns så att läppar är det finaste som finns många gånger, behöver jag kanske inte argumentera för.

Mina ögon
Dom är alldeles klarblåa, nästan turkosa ibland. Och när jag tittar emot ljus så ser de nästan oändliga ut. Jag tycker att ögonen bokstavligen speglar människors insidor, så när jag får höra att mina ögon ler blir jag så himlans lycklig!

Min glädje
Jag är självfallet inte alltid glad, men jag tycker personligen att om man försöker se motgångar som livets lektioner och om man försöker vända många tråkigheter till någonting bättre, så mår man fullkomligt fantastiskt utan att ens behöva lägga så mycket tanke vid det. Att skratta innerligt gör både dig själv glad och så sprider det glädje till andra på köpet! Det är alltid fint att kunna le emot någon och känna att leendet smittar av sig.

Min ärlighet
Om jag tycker att någonting är fel, säger jag ifrån direkt. Jag tycker att man borde bli modigare när det kommer till att säga ifrån när någon sätter sig på en. Om jag inte var ärlig, skulle jag nog omöjligt kunna leva mitt liv fullt ut. Steget till att bli en ärlig människa är också att kunna vara ärlig mot sig själv innan man börjar vara ärlig mot andra. Att erkänna fel som man begår gör också att man växer som person.

Eran tur!

Började helgen med Min Prins. Vi satt ute i trädgården, drack cheesecaketé, åt festivalmix och rökte vattenpipa. Och pratade om såna där värdsliga saker som bara vi kan.


Och idag har jag suttit i Kungsträdgården med min finaste vän Ida. Vi åt plommon, lyssnade på musik, kämpade tappert för att få lite färg och smygfotograferade lustiga människor.







Körsbärsträden blommar nu. Det är nästan som om det ligger ett tjockt täcke utav sockervadd över halva Kungsträdgården. Det ser lite ut som ett storstads-nangiala.




Eftermiddagen spenderade vi i Rålis, hejade på Dream-team och drömde om grillat.

Jag har dessutom blivit två par byxor rikare, för bara två hundralappar, varit på Waynes kanske fem gånger, sörjt mina trasiga skavsårstår, uppgraderat mig med en ny rosa mobil, lurat SL-kontrolanter, ätit bagels med mamma, värmt mig i morgonsolskenet på balkongen och varit kär. Hur var eran helg?