circus em

Jag saknar New York så jag håller på att dö.
Jag saknar känslan första gången man såg alla husen, hur det kändes som man klev in i någon slags sagovärld, att det verkligen fanns Starbucks i vartenda hörn - på riktigt. Och att jogga i Central park. För det gjorde jag. Det kändes obligatoriskt. Känns nästan som det är mer viktigt än att se Frihetsgudinnan, på något sätt. Och att vara skyhigh i Empire state building, att promenera i China town på kvällarna, för att sedan äta middag på något stort och svalt ställe fast klockan var över elva. Det saknar jag också. Att allting var öppet, alltid. Det kändes så tryggt att vara ute ensam och gå även fast klockan var över midnatt. Och hur alla var så vänliga, drog alltid någon charmig replik så man fick hål i tänderna, hur folk alltid var artiga och höll upp dörrar och bad om ursäkt helhjärtat när dom sprang in i en. Hur staden aldrig, verkligen aldrig, sov. Hur underbart det var att somna till skratt utifrån gatan. Det var en fin stad det där. Men jag måste dit igen, snart, annars kommer jag känna mig trasig.