Ur min dagbok


5 juli 2007

Perfekt kaffe, nytvättat hår, fina texter & vackra ordval, nybakat, hitta en tia på marken, samla körsbärskärnor i munnen, kasta macka i havet, springa på en gammal vän, hålla upp dörren och få ett leende som tack, höra fåglarna sjunga fast det är kallt ute, höra ett nytt band osv. Jag önskar alla kunde uppskatta vardagen lite mer. Världen skulle vara en bättre plats då.

21 augusti 2007
Alla ord, alla berörningar, jag vet inte hur jag ska förklara hur jag ska få dig att förstå. För varje gång du tittar mot mig slår mitt hjärta lite hårdare, och så fort du bara så lite som snuddar vid mig andas jag fortare än innan. Jag vill finna orden. Orden som kan beskriva för dig. Jag vill att du ska förstå att fåglarnas sömnlösa skri fortfarande är vackert in på småtimmarna (trotts att mina ögon är grusiga av sömn), jag orkar vakna med lakanens avtryck på mina rosiga kinder varje morgon - för att du finns. Gatorna gapar inte längre tomma, jag vet att de vilar. Vilar upp inför en ny dag när solarnas varma morgonstrålar kan värma upp asfalten som i sin tur ska värma mina fötter medans jag räknar dina fräknar. Jag älskar dig, Emil.

30 augusti 2007
Hur vet man när man ska släppa taget om någon? Jag behöver veta, för jag har verkligen ingen aning. Och dagen då jag kanske måste låta någon gå, kommer säkerligen att komma.

4 oktober 2007
Här ligger jag sömnlös och lyssnar på grannens radio som han antagligen glömde stänga av när han somnade till eko-nyheterna runt åttasnåret.

28 december 2007
Billie Holiday ska han heta. Min kanin. En grå liten lurvig sak med ekorreögon! Han är helt fantastisk, och jag vågar knappt bära honom för han är så liten att jag tror att han ska gå sönder. Billie har hoppat omkring i min säng, kissat i hela lägenheten och ätit upp alla mina morötter - men vad gör det? Jag har en kanin.

01 augusti 2008
Idag åker jag hem. Hem hem hem! Det har gått 3 hela veckor sedan jag fick hålla om Min Prins och känna trygghet. I för många nätter har jag sovit ensam, inte fått smaka på varma kyssar, fammlat i sömnen efter någon att hålla om, inte ha någon att hålla i handen när jag promenerar och tagit nattdopp ensam. Jag har längtat efter den här dagen så himla mycket. Men jag vet ju att tid bara är ett system. Oavsett sekunder, minuter & timmer så vet jag. Det spelar ingen roll om det är en ocean emellan oss. För det finns bara en himmel och bara en jord. Och vi båda två står på samma planet och våra ögon stirrar tomt ut ibland stjärnorna, längtar. Vi andas samma luft och våra tankar går pararellt i universum. Ska bli det bästa på hela sommaren att ta tåget hem till Emil igen, se han komma gåendes emot mig. Mitt hjärta kommer hoppa över ett slag, min mage kommer ätas upp av alla fjärilar och mitt blod kommer bubbla som sockerdricka.

11 september
Jag är ledsen. Mina ögon svider. Jag är kissnödig. Jag kan inte sova. Jag behöver choklad. Dö.

Kommentarer
Postat av: Anonym

jag vill bara säga att gärna skulle vilja veta svaret på frågan du ställde den 30 augusti 2007..



plus du är mycket bra på att skriva! :D

2008-09-21 @ 19:04:28

Skriv här:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback