circus em

När jag tar pendeltåget in till förorten varje morgon, brukar jag måla upp bilder om den personen som sitter och skriver stressiga mail på laptopen, med en take-away latte i högsta hugg, eller den unga flickan som står upp och stretar emot pendelns gungande gång, medans hon pillar freniskt på en nagel och tuggar sönder sin kind. Fast om jag åker hem ensam på kvällen, sent, med musikens värld i öronen, då brukar jag tänka på personer från förr. Hur saker skulle varit om jag kunde åka tillbaka i tiden och göra om saker. Fast jag ångrar mig oftast inte angående saker som jag inte gjort, det är bara roligt att leka med tanken om hur det skulle blivit om jag gjort på ett annat vis.

Min största rädsla är att min mamma skulle försvinna på något vis. Jag klarar inte ens av tanken.

Jag bär aldrig samma kläder varje dag, i princip. Det skulle inte gå. Jag är nog lite för kreativ och lekfull för att slänga på mig samma klänning flera dagar i rad. Ibland kan jag klä mig tråkigt, i svart och utan någon åtanke alls, men jag är bara en människa.

Och jag minns faktiskt såna här onödiga saker! I förrgår slängde jag i mig hemmagjorda fiskpanetter med örtmos, innan jag sprang iväg till pendeln för att komma i tid till yogan. Jag kommer ihåg låttexter, namn och platser också. Och då menar jag onödiga sådana.

Jag tror livets mening är att hitta sig själv. Veta vem man är och faktiskt ta vara på det.

Jag själv har mest inflytande i mitt liv, och det tror jag är det viktigaste. Jag lyssnar ständigt till vad jag vill, före jag tar del av någon annans åsikter. Självklart finns det människor runt omkring mig som betyder mer än någonting annat, men jag måste alltid prioritera mina tankar och känslor före allting annat. Det skulle inte fungera annars.

Min pojkvän, Emil, är den vackraste på jorden. Bara jag tänker på hans långa, skepliga ögonfransar, fräknadspryda näsa, skeva leende, diffusa sångnynnanden, knäppa kommentarer och sömnskratt blir jag helt pirrig och varm i magen. Sen tycker jag att kvinnor i allmänhet är väldigt vackra.

Till min lägenhet är det 42 trappsteg.

Jag kan inte nudda näsan med min tungspets fast den är väldigt jättelång.

Jag kunde vifta på öronen när jag var liten, jag provade nu, i skrivande stund, men förmågan verkar ha försvunnit. Om jag övar kanske den kommer tillbaka! Inte för att det är så viktigt med öronviftning..

Jag inspireras av bok och filmkaraktärrer, tidningsuppslag, mina fina vänner, min knäppis till pojkvän, folk som rusar förbi mig i morgonstressen, gamla dagboksord, fotografier, skog, matlagning, traffikerade vägar, budskap i musik, nya människor, nattens tystnad, morgonens uppvaknande, målningar, poesi..
Det mesta helt enkelt.

Jag bor i Spånga, 12 minuter ifrån Stockholms inre med pendeltåget.

Och nu ska jag slänga mig över alla mina nya tidningar och självklart de sista sidorna i Twilight.
Imorgon blir en fin dag, som antagligen resten av helgen. Jag ska ta en kvällskurs i drejning tillsammans med min mamma & Min Prins bestämde vi nyss. Fint. Jag kommer nog att sova gott.