circus em

själen är lika blek som utmattade stjärnor vars sin glans har tappat.
jag jublar fast allt är förlorat som om jag ingenting har fattat.
vaknar upp ur sömnlös söm ur tomma drömmar som om ingenting har hänt.
döv för alla hjälpskrik, blind för världens dysterhet som jag aldrig någonting känt.

hur jag döljer dina spår, vädrar ut lockar fallna från ditt hår.
fönsterbläcksplåten tar emot regnets tunga sötvattenstänk men jag hör ingenting.
för ser ingen hur upptagen jag är med att bara springa omkring?

det är i frågan om överlevnad
det är i frågan om att leva med sig själv
det är i frågan om att vakna upp ensam
jag inte kan ge några svar