Wishing




Om det fanns en hel sagovärld i lite glitter, eller all önskans kraft, var skulle ni då strö ut önskningen och vad skulle ni önska er? Strunta i att lösa svältkriser i tredje världen, var lite egoistiska! Vi bryr oss om krig, ekonomiska kriser och växthuseffekten annars, så bortse ifrån det nu vettja.

Jag skulle strö glittret över våran nya lägenhet, så att vi får ett fantastiskt hem som både är vackert, ljust och tryggt!

Arty



Det är måndag och jag önskar redan att det var helg. Eller egentligen önskar jag nog att jag bodde i en varmare storstad som aldrig riktigt somnar, där pulsen hela tiden ligger på högläge, där det finns unika och vilda hemmafester nästan var och varannan dag, osande gatukök med dripande fett och fyllehäng, människor som varje dag ser till att leva utanför ramarna, som dansar sig in i natten, bokstavligen, som inte är rädda för att tacka ja och som definitivt inte är rädda för att göra livet till en fest.

Rosa drömmar




Idag drömmer jag om rosa kök. Ett ljust, luftigt, knasigt och personligt kök med charm, som speglar mig och vem jag är. Jag vill ha skirt porslin i alla färger och former. Fast inte en servis utan olika tallrikar & små koppar från alla världens ställen. Ingen den andra lik. Ihoplappade dukar, gamla handsmidna kranar, slarvigt uppslängda hyllor med en massa hopplock från alla avdammade hörn. Sånt som ser så oorganiserat ut, men som egentligen innehåller ett helt tankeförlopp och en mening. Det måste vara det finaste. När charmen tar över och trollbinder åskådaren. Jag kan i alla fall garantera att om jag fick bygga kök till hela världen skulle de vara i knasiga färger och galet, men tjusigt, kakel. Sen kan vi stå där tillsammans i våra kök som gör oss lyckliga och mindre gråa, steka pannkakor tills oset fyller hela det personliga rummet och skratta klingande i takt.

Gammalt som gatan


Titta! Fint som snus tycker jag. Ibland önskar jag att det fanns galor eller andra fina upptåg för allmänheten, så att man bara för någon dag kunde klämma ned kroppen i en tjusig blåsa, kämpa på sig ett par för trånga, men ack så smickrande och pampiga skor, pryda öronen med alltför tunga stenar och sedan bege sig ut i kvällen som doftar natt.

Bilden får mig att tänka på coktails, ciggaretter i långa munstycken, frusterande män och massvis med klingande skratt & skålningar. Fint. Jag borde kanske tänka om, kanske borde bli festfixare eller något sådant. Då skulle kanske världen bli lite finare, vem vet.


Tvåtusennio

Saker som jag hoppas på att få göra under det nya året



Resa.
Som dotter till en ensamstående mamma blir det inte så mycket resande. Inte ens om hela själen och kroppen vill. Finns det inga pengar så går det helt enkelt inte. Men i år, i år ska vi äntligen åka utomlands. Förhoppningsvis Tunisien, där mitt hjärta finns kvar. Vackra vita stränder, strandpromenader, charmiga marknader, turkost ljummet hav, solsken & spännande kultur. Det finaste är att allting ser så ömtåligt ut. Alla små söta hus och rangliga byggnader. Min Prins följer med och det kommer nog få mig att vilja stanna borta för alltid.


Sommar. Jag tänker Umeå med den finaste jag vet, heldagsfiske, paddla kanot, gå promenader till havet, plocka svamp, titta på gamla Ebba & Didrik avsnitt, baka blåbärspaj, spela golf och försöka sig på kvällsdopp i iskalla norrländska sjöar. Eller Ängelsberg med familjen. Cykling på rostiga gamla cyklar, kubb, snickra, läsa i hängmattan, ligga i gräset med musiken som närhet, utjatade sommarserier och skogspromenader. Det kan inte bli annat än minnesvärt och fruktansvärt fint.


Möten. Redan när jag började skolan efter sommaren fick jag möta helt fantastiska människor. Att träffa nya personer som man kan lära sig någonting utav är det finaste som finns. Som delar med sig av sin livserfarenhet och som stärker en som människa. Det spelar ingen roll om det är någon osäker själ med ledsna ord och slitet hår, eller om det är en mormor med tänder som inte fungerar men som har ett väldoftande kök fullt med kakor. Alla människor är fina och alla kan lära mig någonting.



Och så de lite mer väsentliga sakerna som bara gör vardagen lite finare


Knytis. Det är någonting som ständigt ligger i luften som ett litet väldoftande moln, men som aldrig blir av. Tänk er, alla vänner bakar och lagar till olika saker, samlas på första bästa plats, äter, dricker te & kaffe, tittar på klassiska snyftfilmer, lyssnar igenom gamla skivor från barndommen och bara är. Det måste ske så fort som möjligt!




Fotografera mat.
Allt jag äter borde dokumenteras. Mest för att mat är tjusigt många gånger, men också för att inspirera andra till att äta faktiskt är både bra för kroppen och ögonen. När jag är mätt men ändå är sugen på någonting specifikt, brukar jag säga att jag ska äta det för själen. För det är också viktigt! Och jag menar, om man äter något
sånthär måste det förevigas tycker minsann jag!


Skriva. Ja, det gör jag väl en hel del. Ibland. När jag känner mig inspirerad. Men egentligen, vad spelar det för roll om man har varit med om bravader eller om man bara legat hemma och pillat av flagor från tapeten? Att skriva av sig är alltid skönt, i alla möjliga sorters former. Både brev, dagbok, små lappar, poesi och i cybervärlden. Alla ord spelar roll och alla ord har en innebörd. Dessutom blir det nog lite mer ordning på saker och ting som snurrar runt i mitt tankenät. Men att läsa är minst lika viktigt, för att finna nya ord och olika sätt att uttrycka sig. I år ska jag läsa alla böcker som kommer i min väg.

Bilder: okänd, abless, krisatomic,  manda, tiger lily and tiny teeth

Sommarstuga

När jag blir stor ska jag ha en vitmålad sommarstuga med syrenberså, körsbärsträd och täta björkar att hänga upp hängmattor i. Huset skulle ligga på någon liten svensk ort som ingen riktigt känner till. Där skulle jag tillbringa alla sommrar, vila upp mig med bra böcker och baka när den svenska sommaren briljerade. Såhär skulle det se ut:


Jag skulle inte stuva in porslin eller loppisfynd i ett skåp, utan ha den fint uppradade på en hylla. Där skulle de få trängas tillsammans. Både romantiska porslinstallrikar, polkagrisrandiga burkar fyllda med nymalt kaffe & gamla skylltar som jag fyndat för bara någon enstaka riksdaler på en marknad längst med vattnet.


I ett lite skevt hörn i huset skulle jag samla allt ögongodis jag samlat på mig genom åren. Snirkliga ramar i guld, antika plåtburkar i alla dess färger, svartvita bilder på allt mellan himmel och jord och brickor som är för fina för att serveras på. På spetsdukar och nyplockade blommor skulle de få stå.


Bland gamla krokar skulle jag hänga upp mina finaste plagg. Skira klänningar i ljusa färger eller kanske med fina detaljer som är lite speciellt sevärda. Brokiga stygn och väl utvalda knappar.

Bilder: cottonblue

Drömhem

Idag har jag drömt om ett hus. Ett litet, snirkligt och sockersött gult hus. Kanske gräddvitt. Kanske i någon liten stad här i Sverige, kanske i något annat land. Inte kan jag veta, men jag vet att det finns & att jag någon gång i framtiden kommer finna det!


Kanske såhär. Med fina fönster, gamla pastellmålade dörrar, allt för gammalt tegeltak, klängväxter.


Jag ska ha en ranglig och knarrig alltan, omgiven av massor med växter. Kanske nyponrosbuskar, vita liljor, ett hav av lavendel och en massvis med gamla möbler som jag ropat in på auktion eller köpt i ett litet skjul på någon resa.


I ett stort träd, kanske ett pilträd eller ett körsbärsträd, ska jag ha en hängmatta.
Eller kanske något sånthär fiffigt. Där ska jag ligga och dricka jordgubbssaft med en orange katt på magen.


Jag skulle ha ljust & vitt hemma. Och en massvis med fiffiga lösningar, som t.ex. en snirklig kristallkrona som man kan reglera längden på. Jag skulle fylla vardagsrummet med bekväma sittplatser, skira speglar & tända öppna spisen!


Det obligatoriska skulle vara en
burk & te-hylla. Sen skulle jag vara redo att flytta in!

Bilder: Jimmy Cooper, Linda Yvonne

Jul


Vet ni.
Nu är det minsann bara en månad kvar tills första advent. Från och med första advent och en månad framåt är den bästa månaden under hela året. Julen gör mig alldeles varm, pirrig & uppspelt som ett barn. Jag älskar att gå omkring i huvudstaden, bland alla stressade människor & allt julpynt och bara vara hur lugn som helst. Leta efter julklappar, sitta ensam på ett tomt fik någonstans och dricka varm choklad och skriva julkort. Och att slå in julklapparna! Lacka dem, precis som i Madicken, sitta skräddare på golvet och äta lussebullar.

Och det bästa av allt
..är att åka till mormor & morfar varje advent och dricka glögg & baka pepparkakor!

Följ min blogg med bloggkoll

Cottage


Jag skulle vilja ha en koja. En träkoja. Ute i någon fin skogsdunge, omringad av massor med pilträd, blomstrande buskar och träd som doftar sagor och sommar. Jag skulle odla egna växter, dricka te på fönsterkarmen och mata fåglarna med solrosfrön. Varje gång jag kände mig tom skulle jag smita iväg till kojan, och jag skulle alltid ha någonting nytt för mig. Kanske måla hela kojan rosa, eller bygga ett litet snirkligt staket. Aldrig skulle någon få komma dit, det skulle förstöra hela magin med att bara vara mitt.

Fast en koja gjord av filtar, stolar och madrasser som luktar källare vore väl också något. Om det finns en vacker pojke att kyssa, ljus att tända och diktsamlingar att läsa. Då skulle lyckan vara gjord.

Följ min blogg med bloggkoll

I'm a dreamer

För inte så länge sedan skrev jag om det här, så jag tänkte att jag nu ska skriva om en drömdag (realistisk), för det låter ju mycket mer fint och intressant än en vardag. Vardagen är rätt tråkig många gånger, så nu fokuserar vi på det lite finare.

09.00
Det är lördag. Jag vaknar upp hos min Prins, självklart. Hela dagen blir så mycket finare om man får vakna upp brevid någon man älskar, som kan hålla om en i morgonljuset och viska att du är finare än den här dagen någonsin kan bli. Vi ligger kvar och drar ett tag, kittlas, kysser varandra på ögonlocken och somnar nästan om igen.


10.00
Vi går upp barfota, i stora varma morgonrockar. Vi lagar frukost tillsammans, dinkelpannkakor, färska bär och Emil brygger kaffe som bara han kan. Vi sitter i köket och äter långsamt, bläddrar i dagstidningar och väntar på att hela huset ska fyllas av kaffedoft. Jag har en varm känsla i magen som skulle kunna få mig till vad som helst.

11.30
Vi går en promenad till ett närliggande torg. Det är höst, jag sparkar löv med mina kängor, solen värmer i ryggen och himlen är klarblå. Vi köper färskt bröd i ett konditori. Det finns inget bättre än nybakat bröd som är varmt och luktar sådär som bara nybakat kan dofta. Vi köper med oss färskost och örter, och går hem och gör iordning smörgåsar och i en stor termos (kanske en sånhär tjusig), brygger vi vitt körsbärsté.


13.00
Inlindade i halsdukar, stickade vantar och mössor cyklar vi iväg på Djurgården. Att cykla ger mig pirr i magen, speciellt om jag får trampa omkring på en gammal damcykel. När vi cyklat omkring så länge att jag knappt orkar mer, så sätter vi oss på en medtagen filt under ett stort träd. Ett pilträd kanske, om det hade varit sommar - utan tvekan ett blommande körsbärsträd. Vi äter smörgåsar, dricker för mycket te och tittar på förbipasserande människor. Det är det roligaste som finns! Speciellt om man fantiserar om vad dom sysslar med på dagarna och vad dom äter till middag.


15.00
Vi leder cyklarna till Skansen. Det är någonting med djur som gör mig så himla lycklig. De absolut finaste djuren i hela vida världen är tigrar och rådjur, det är lite svårt att hitta dem på Skansen, men jag nöjer mig med björnar och kattungar jag. Och ett rådjur i trädgården ibland. Jag vill ta med mig alla djur hem, och det går ju inte. Som tröst får jag karameller i en såndär fin pappersstrut.

18.00
Vi åker hem till min mormor & morfar. Mest för att dem alltid bjuder på så himla god mat & min morfar är så härlig. Han blir jag alltid glad av. Vi får saffran- & skaldjurssoppa med vitlöksbröd & äppelcider i kristallglas. Efter maten dukar min mormor fram mörk choklad och morfar brygger kaffe. Bara för att jag och min Prins är 'finbesök' maler han bönorna själv. Han gör det ibland.


21.00
Jag är så mätt att jag inte riktigt vet vart jag ska göra av mig själv. Jag och Emil tar tåget hem till honom igen. Jag somnar nästan flera gånger. Väl hemma så tappar vi upp ett skumbad & tänder hundratals ljus. Vi dricker varm choklad och pratar om allt fint under dagen. Jag har fortfarande fjärilar i magen.

23.00
Jag får helkroppsmassage med vaniljolja, i bakgrunden spelas Carla Brunis franska toner. Emil håller om mig tills han vet att jag sover djupt, och han smyger upp försiktigt för att inte väcka mig, och så förbereder han för att överaska mig med en dunderfrukost dagen efter!

Hur ser din drömdag ut?

Små stora drömmar





När jag var sisådär fem år fanns det inget jag hellre ville bli än cirkusprinsessa. Jag tyckte att det var en så fantastisk känsla när min pappa tog med mig på cirkus en gång om året, och jag åt sockervadd & smörpopcorn tills fingrarna blev alldeles klibbiga. Jag satt där i ett publikhav och sveptes in i den charmiga känslan, där allting tycktes vara så omänskligt. Jag ville också kunna gå på lina i tjusiga tyllkjolar & trolla fram vita kaniner ur en pampig hatt. En gång började jag till och med gråta för att jag inte fick ta med mig en stor vit duva hem. Det var nog bättre förr.

Såhär ska jag gifta mig




Utomhus, under en bar himmel. Bland stora krokiga pilträd, ljuslyktor, rislampor, snirkliga stolar, långbord med pastelliga dukar och iklädd en gräddbakelse med fler lager än jag klarar av att räkna och
skorna som får mig knäsvag. Sen skulle inte florhattar, rosa bubbliga paraplydrinkar, pojkar med hängslen, vattenkammat hår & gubbyxor inte skada heller.

Drömrum


Om vi skulle flytta inom en snar framtid, då skulle jag vilja måla ett citat eller en liten kort historia på min vägg. Gärna på franska för att det är extra fint att titta på. Och så skulle jag ha min turkosa tekanna ståendes ifall jag skulle få fint besök av någon pojke eller kanske mormor som uppskattar tekannor. Tekannan är nämligen min om 3 veckor, och jag kan knappt vänta! Jag tänker mig ett nytt rum, sitta skräddare på golvet, dricka rabarberte, lyssna på Sophie Zelmani, titta ut mot regnet som slår mot fönsterbläcket och värma fötterna i raggsocker. Pirr.

Ta mig vart som helst

Idag drömmer jag om att åka till Sicilien. Där ska jag plocka apelsiner direkt från trädet iklädd en skir, blommig klänning & solhatt. Sen ska jag sitta uppe i trädet, i skuggan, äta apelsin efter apelsin och önska att jag kunde stanna där för alltid.


Hairnet paradise




När jag blir stor ska jag bo i ett stort och luftigt hus, med snirkliga fönster från golvet upp till taket, det ska vara vitmålat och komplicerade sockersöta väggmålningar i alla möjliga pastelliga färgexplosioner, taket fyllt med origami, gamla vintage möbler, rosa schäslonger med rokoko känsla, öppna spisar, vitmålade golv, konst i form av nostalgi-leksaker & ramar fullspeckade med vattenfärgsmålningar och gåvor, det ska vara lekfullt och energiskt. Huset ska påminna lite om Cocorosies musik med knarrande golv och drömland.


Horsemania

Om jag inte var allergisk mot hästar skulle jag antagligen vara en hästälskare. Hästar är nog med största sannolikhet världens vackraste och ståtligaste djur. Förmodligen skulle jag sitta på en hästrygg hela dagarna och rida både igenom skogar och över motorvägar för att upptäcka hela världen. På min häst. Åh, vad jag vill ha en häst. Som skulle heta Matilde. Tjusigt och fränt så det bara står härliga till. Här är lite bildbevis på att hästar verkligen är något utöver det vanliga.




Läs tidigare hästinlägg
här

Garden


När jag blir stor ska jag ha världens finaste trädgård.
Fylld med fågelbad, trädgårdstomtar, fina bord och stolar, stora kuddar, körsbärsträd, kullerstenar, jasminebuskar, rabatter fyllda med rosor, jordgubbar och liljor, lyktor med doftljus och en stor terass med grill och klätterväxter runt omkring. Och kaniner! Kanske lite rådjur också om jag har tur.

NYC


Jag saknar New York så jag håller på att dö.
Jag saknar känslan första gången man såg alla husen, hur det kändes som man klev in i någon slags sagovärld, att det verkligen fanns Starbucks i vartenda hörn - på riktigt. Och att jogga i Central park. För det gjorde jag. Det kändes obligatoriskt. Känns nästan som det är mer viktigt än att se Frihetsgudinnan, på något sätt. Och att vara skyhigh i Empire state building, att promenera i China town på kvällarna, för att sedan äta middag på något stort och svalt ställe fast klockan var över elva. Det saknar jag också. Att allting var öppet, alltid. Det kändes så tryggt att vara ute ensam och gå även fast klockan var över midnatt. Och hur alla var så vänliga, drog alltid någon charmig replik så man fick hål i tänderna, hur folk alltid var artiga och höll upp dörrar och bad om ursäkt helhjärtat när dom sprang in i en. Hur staden aldrig, verkligen aldrig, sov. Hur underbart det var att somna till skratt utifrån gatan. Det var en fin stad det där. Men jag måste dit igen, snart, annars kommer jag känna mig trasig.

Konditori


Vet ni vad jag saknar i Stockholm? Ett café, eller snarare ett konditori, som inte är helt besatta av att vara moderna, eller inriktade på en speciell målgrupp, take-away-kaffe-kåta eller liknande. Jag vill hitta ett konditori med stora fönster som flagnar av vit färg, utanför står nylackade bänkar och trängs mellan små nyponbuskar, pioner eller andra blommor som sprider glädje. Ett konditori där man kan låna en bok, kanske läsa en 3 dagars för gammal tidning medans man har ångest över vilket te man ska välja, det finns ju nästan lite för många. Och så står dom i så galet fina burkar, tillgängliga så man kan lukta på dom. På borden står det småkakor upplagda på porslins-kakfat. Utanför sitter söder-tanterna och röker sina extra långa ciggaretter medans de äter prinsesstårta. I ett hörn har vilsna katter samlats för att dricka grädde ur ett djupt fat utav skirt porslin. 

Jag får väl nöja mig med Waynes coffee. Illa.


Ångest

1. Jobba imorgon
2. Vill dricka varm choklad men kakaon är slut
3. Min BH är ner-badad = uttjöjd
4. Need some alkolås på telefonen
5. Fryser och nada värme

BLÄÄFÄÄÄÄÄ

Tidigare inlägg