circus em

När jag var sisådär fem år fanns det inget jag hellre ville bli än cirkusprinsessa. Jag tyckte att det var en så fantastisk känsla när min pappa tog med mig på cirkus en gång om året, och jag åt sockervadd & smörpopcorn tills fingrarna blev alldeles klibbiga. Jag satt där i ett publikhav och sveptes in i den charmiga känslan, där allting tycktes vara så omänskligt. Jag ville också kunna gå på lina i tjusiga tyllkjolar & trolla fram vita kaniner ur en pampig hatt. En gång började jag till och med gråta för att jag inte fick ta med mig en stor vit duva hem. Det var nog bättre förr.