Gråt ut er själva
Jag har sagt det förut och jag måste säga det igen.
Det är aldrig fel att gråta, och det finns inte någon gång man ska välja att inte gråta. Alla som säger att tårar inte löser något problem, eller att tårar inte gör dig gladare har fel. Hur skönt är det att gå omkring och bära på gråt? Jag vet själv hur det känns, det pressar över hela bröstet, och så fort någon väljer sina ord lite väl fel så ligger det uppe i halsen och trycker.
Så jag vill bara uppmana alla, gråt. Gråt ut era hjärtan och sluta inte förns det inte finns några fler tårar att pressa ut. Strunta i kladdigt smink, gråt som om det inte fanns någon morgondag. När man hamnar i en kris kan man försöka vänja sig med att tårar passar ens ansiktsform eller något, för då har man verkligen ingen anledning till att sitta och hålla allting inne.
Det är inte ofta jag ser folk som gråter offentligt. Jag tror att många är rädda för det. Rädda för vad folk kommer att tro. Men ärligt talat. Tänk dig, du har varit på en fest och du har hånglat med världens vackraste pojke. Han har viskat fina ord, tagit bort en hårlock ifrån ditt ansikte. Han skriver sitt telefonnummer på en servett och när du vänder ryggen till så kysser han någon annan. Bara en sån sak får man gråta över. Och du kommer springa hem i natten, barfota för dina klackar skaver så, och du har tillräckligt ont redan. Och dina tårar fyller dina ögon likt monsuner, men så fort någon passerar vänder du kinden till eller torkar försiktigt bort tårarna i hopp om att inte förstöra sminket.
Jag vet att alla som läste det där nu, kände igen sig. Varför är det så? Varför har samhället förvandlat gråt till något fel och svagt? Jag tycker det är starkt att gråta. Det tyckte jag inte förut, för då höll jag allt inom mig. Men en person lärde mig att gråta (L, du vet vem du är). Och sen dess har jag mått bättre.
Så kortfattat, gråt.
Puss mina raringar.
Bild: Di P'anna
jag har alltid varit en lipsill. jag gråter för minsta lilla och mina ögon blir alldeles svullna och röda så fort första tåren faller ner för min kind. det är hemskt jobbigt. jag vill kunna gråta utan att det syns 10 timmar senare.
Åh, jag grät igår och idag för att Jonny ska till Thailand idag. Försökte trycka bort alla lugna låtar på radion i bilen först men de hjälpte inte. För han råkade säga att jag såg ledsen ut och då sprack det!
jag grät offentligt idag. Och har gråtit konstant sen klockan ett. Dom ser så oroliga ut då. Och dom ger en serveter att gråta i..
Förbannade jävla dumma pojkar, bara gilla mig då!
jag älskar att gråta. speciellt när det finns nån som förstår och tröstar och dom dära andningarna efteråt du vet. Men jag orkar inte nått mer. Jag tycker det är lika intensivt att komma över någon man är ryssligt kär i som när man förlorat någon nära. Gråta behöver vi