10 december
ett hav på din tröjärm
det går fler tåg viskade du, men mitt hade redan gått
varför jag inte tog chansen, finns egentligen ingen förklaring
tungan var som fäst med bly
lite klyscha att säga att den var som klistrad i gommen
mina händer skakade den där kvällen
kallsvettades och försökta sopa känslorna under mattan
fokusera blicken på väggen med flagnande tapet
eller gamla foton halvt gömda i din ikea-hylla
på ditt tåludd eller till och med på kroppsvätskorna på sängen
det kanske var därför jag mådde illa, men det var undermedvetet
ditt rum luktade unket och min puls slog snabbare för vart ord du sa
önskar att dina fylliga läppar åt upp mina igen
som ett sockerrus, det var över på en kort sekund
undrade om du ens hade några känslor
då du satt framför mig med lakanets avtryck,
och antagligen bara såg mig som lemmar igen
du påpekade gång på gång att alla har vi brister
jag kände mig som en restprodukt, du ville bara redogöra våra misstag
du var pånyttfödd medans jag var rågad och redo att explodera
än en gång var jag en i massan
begangnad för att jag inte höll måttet
regnet smattrade mot fönsterbläcksplåten
gjorde avtryck mot dina nyckelben för att försäkra att det fanns lite mig på dig
för en sekund hade jag drömmar
om jordgubbsglass & saltstänk
barnskratt och smultronplock
du öppnade dörren med en hårnål och lät mig gå
som du lovade att aldrig göra.
det går fler tåg viskade du, men mitt hade redan gått
varför jag inte tog chansen, finns egentligen ingen förklaring
tungan var som fäst med bly
lite klyscha att säga att den var som klistrad i gommen
mina händer skakade den där kvällen
kallsvettades och försökta sopa känslorna under mattan
fokusera blicken på väggen med flagnande tapet
eller gamla foton halvt gömda i din ikea-hylla
på ditt tåludd eller till och med på kroppsvätskorna på sängen
det kanske var därför jag mådde illa, men det var undermedvetet
ditt rum luktade unket och min puls slog snabbare för vart ord du sa
önskar att dina fylliga läppar åt upp mina igen
som ett sockerrus, det var över på en kort sekund
undrade om du ens hade några känslor
då du satt framför mig med lakanets avtryck,
och antagligen bara såg mig som lemmar igen
du påpekade gång på gång att alla har vi brister
jag kände mig som en restprodukt, du ville bara redogöra våra misstag
du var pånyttfödd medans jag var rågad och redo att explodera
än en gång var jag en i massan
begangnad för att jag inte höll måttet
regnet smattrade mot fönsterbläcksplåten
gjorde avtryck mot dina nyckelben för att försäkra att det fanns lite mig på dig
för en sekund hade jag drömmar
om jordgubbsglass & saltstänk
barnskratt och smultronplock
du öppnade dörren med en hårnål och lät mig gå
som du lovade att aldrig göra.
Kommentarer
Postat av: L
Nejnejnje! Det var inte så jag menade! Men om vi gör något.. går ut o käkar lr liknande.. lr han fixar middag lr något och gör en dessert, kommer jag inte tacka nej. Det kommer bara förstöra. Det var det jag menade.
Trackback