circus em

Skrivet 2006, till den finaste människan som finns på denna jord.

Jag vet allt om dig, du kanske inte vet allt om mig, men om mig kan man nog aldrig veta allt. Så jämnföra kan nog inte göra. Du har varit allt för mig, du har ändrat hela mitt liv, på ingen tid alls. som om jag växt upp med dig, känt dig hela livet. Du har sett mig gråta, skratta och allt det där, vi har gått igenom saker på bara några månader, saker som vissa inte ens går i genom under en livstid. Fjärilarna i magen kanske inte är någonting, men jag ska ge dom ett försök. Ska offra allt. För dig. För du gett mig livslust, för att du har gett mig minnen, för du har fått mig att skratta när jag vill gråta, fått mig att leva när jag vill dö. Du ger ju mig någonting, som jag är säker på att ingen annan kan ge mig.

Alla föds likadana. alla har en navel, alla har en näsa och ett par ögon som inte sett världen ännu. Men ärr tillkommer, likaså minnen och livserfarenhet. Hur kommer det sig då att alla blir så olika? Vissa saker kanske man aldrig får veta. Men om man hade svaret på allt, vad skulle man då lära sig utav att leva? Man lever nog för att lära sig leva. Och du är det jag vill lära mig av utifrån livet.

Jag vet hur du luktar. Jag vet hur fina saker du kan säga när det verkligen behövs. Jag vet såna där saker som är speciella för alla, som att du äter pizza med sax, har lakansfeber, att du får ticks i höger öga när du inte riktigt vet vad du ska säga osv. Listan kan göras lång. Jag vet massa saker om dig, saker som inte ens är nödvändigt att veta, saker jag skulle kunna leva bra utan. Men jag vill veta, och jag vill inte leva utan att känna till det.

Jag kanske känner den Emil som ingen annan känner.

Men alla gör ju sina misstag, så även jag och så även du. Vi går in i väggen ibland båda två, men vi är bara mänskliga. Vartenda andetag och vartenda ord kan bli ett snesteg, ett steg till att bli en annan människas besvikelse, att inte kunna vara tillräckligt för varandra. Ibland känns det som man kan se slutet innan man ser början. Men så har även våran saga ett lyckligt slut, och de bra dagarna är som tur är fler än de dåliga.

Som om du är vatten, och jag är den som inte kan simma, men vill övervinna rädslan. Gå längre ut, klara några simtag, känna hur vattenytan spricker och drar mig ned. Kippar efter andan, slukas av det tomma intet för att jag inte kan nå botten. Men plötsligt, precis när jag tror att nu, nu dör jag om jag inte får luft, då känner jag botten och kan trycka mig upp igen. Jag druknade i dig. Att försöka övervinna mina rädslor i dig var kanske ett misstag. Eller så var det svaret på alla mina frågor.

Man måste gå från A till B i livets lexikon. lexikon och livet är lika. På varje bokstav finns det ett nytt ord, en ny mening och nya möjligheter. Aldrig slutar man använda ett lexikon. Hur mycket klokare man än blir med livet, med tiden - slutar man aldrig. Därför kan man inte heller sluta att använda sig av livet. Åå senare dagar, när guldåren är över och alla "måsten" är upplevda, då måste man ta till knepen. Livserfarenheten. Livets lexikon. Minnet blir sämre desto fler år man får på nacken. Man kanske snart inte ens minns hur många barnbarn man har, vad ens fru sedan 50 år tillbaka heter, eller vad näsan är bra för.

Men om jag nu vet att ju mer jag lever desto mer tappar jag bort på vägen, varför sitter jag då nu och gråter som om hela mitt liv är förlorat? Jo, för jag vet att du är livet. Du är mitt liv. Jag vet att det är med dig jag vill sitta och räkna mina barnbarn med, för det är med dig jag vill sitta och skratta med så löständerna hackar i tackt.

Fast jag och du vet inte vad som händer på vägen. Kanske blir våra misstag för många, kanske vi inte klarar av att förlåta varandra i 30 år till. Vi kanske får sitta på varsitt håll och ångra allting, ångra att vi aldrig lärde oss av våra misstag - så vi bara kunde fått ha varandra. Vi hade kunnat lära varandra vilka vänner som var äkta, vilka ord som var sanning, vad man kunde lova och faktiskt hålla. Sen kommer vi ringa till varandra, bara för vi tänker på varandra då & då när vi kollar på dammiga fotografier av våra tonårskärlekar. Så kommer vi hälsa att jo det är bara bra med mig, jag är jättelycklig. Men jag hade varit lyckligare med dig. Men det säger vi inte. För att inte låta fasaden som vi på varsinn ort byggt upp - ska falla isär.

Du älskar tills du inte längre gör det, du försöker tills du inte längre kan, du skrattar tills du gråter och du gråter tills du skrattar. Hela tiden är man ute efter att få lägga sitt hjärta i någon annans hand.

Jag älskar din närhet, jag älskar våra telefonsamtal, jag älskar din värme, jag älskar dina händer innanför min tröja, jag älskar dina sms, jag älskar din mage, jag älskar våra småtjaffs, jag älskar när du pratar om ingenting,jag älskar din lukt, jag älskar ditt skratt, jag älskar ditt leende, jag älskar dina läppar, jag älskar dina godnatt sms, jag älskar dina kinder, jag älskar dina händer runt mina höfter, jag älskar när du alltid klagar på ditt hår, jag älskar när du retas, jag älskar när jag kittlar dig, jag älskar när du får mig att skratta, jag älskar dina dåliga kommentarer, jag älskar din omtänksamhet, jag älskar dina ögon, jag älskar din självsäkerhet, jag älskar när du sover brevid mig, jag älskar din kropp, jag älskar dina stora händer jämfört med mina, jag älskar alla sjuka ideér du har, jag älskar att låna dina förstora kläder, jag älskar när du pratar om ditt hår, jag älskar dina snea blickar, jag älskar när du kollar mig i ögonen, jag älskar när vi tävlar om vem som kan hålla sig från att pussas längst, jag älskar när du blir småsur på mig, jag älskar när du ringer mig å säger att du saknar mig, jag älskar när du vet att det är simpsons, jag älskar när du försöker göra mig avundsjuk, jag älskar din söta näsa, jag älskar din röst, jag älskar när du säger att du älskar mig, jag älskar när du låssas att du inte bryr dig, jag älskar när du säger till mig saker jag inte får göra, jag älskar dina kramar, jag älskar våra filmkvällar, jag älskar att prata i telefon med dig om helt onödiga skitsaker, jag "älskar" när du ringer å väcker mig, jag älskar när du säger att vill vara med mig, jag älskar när du skjusar mig på cykeln, jag älskar våra pratstunder, jag älskar att ruffsa till ditt hår så att du blir irriterad, jag älskar när du alltid måste ta ut allt du har i fickorna, jag älskar när du tror att ditt spel är allt som existerar, jag älskar när du tror att du är skitcool, jag älskar när du gör tjockismackor, jag älskar när du drar upp byxorna, jag älskar när du får ticks, jag älskar när du tror du är smartare än mig, jag älskar när du tittar på mig omedvetet, jag älskar din mössa, jag älskar din rumpa, jag älskar när du missuppfattar saker, jag älskar när du säger att du ska plugga och sätter dig framför datorn, jag älskar all skitmusik du måste lyssna på, jag älskar när du suger, jag älskar allt som har med dig att göra. Jag älskar dig.

Att ligga i en obäddad säng, i ett hav av kuddar, inlindad i ett täcke med dig, med min hand i din.
Känna dig andas i min nacke, dina händer runt mig, som om du aldrig skulle låta mig gå där ifrån.
Dina kyssar, pussar i nacken. Hur du pillar i mitt hår. När du viskar att du älskar dig. När du säger att det aldrig kommer bli bättre än såhär, när du biter mig i läppen. När är nu, när är hela tiden. När får aldrig ta slut.

Det handlar om fingertoppar och om händer som vill bo i varandra. Om att springa genom ösregn, dricka te tillsammans när nätterna förvandlas till morgon. Det handlar om tankeläsning, om att gå i mörker och titta på stjärnor, att inte behöva blunda för att våga få plats, och att blåsa luft i varandras lungor tills bara skrattet finns, om att ligga stilla och lyssna till varandras hjärtslag och att vara tryggt inlindade i varandra.

Den dagen då du inte finns i mitt liv längre, finns inte längre jag.