circus em

finnar. det är mitt sätt att koppla av har jag märkt. så fort jag blir rastlös, irriterad eller bara arg så ställer jag mig framför spegeln och klämmer finnar. och visst, det är inte alltid man hittar såna där perfekta som är som små kompakta klumpar, för det är ju dom man vill åt. man vill helst slippa dom här med äckligt guck i.

men det värsta är att den här avkopplingen får sina konsekvenser. den går ut över andra.
jag förstår om emil en dag får nog. jag förstår att det inte är kul när jag sitter över honom, håller i honom och bara måste klämma lite finnar.