circus em

Jag har fjärilar i magen. Jag vet inte riktigt varför. Jag borde kanske egentligen ligga ihoptrasslad i fuktiga, mascarafläckade lakan och skrika desperat på hjälp. För det är väl kanske det man borde göra när världens bästa 2½ års-förhållande är slut. Det är nu jag borde lyssna på alla låtar som påminner om allt och bara gråta ut mig själv. Men jag gör inte det, det känns faktiskt inte ens som jag behöver. Istället känns det som om jag har möjligheter att göra saker som jag vill göra, jag kan umgås med vilka jag vill, jag kan kyssa alla vackra pojkar jag ser osv. Men jag blir så besviken på mig själv, för att jag inte bara kan ta mig i kragen och gråta lite. Jag brukar kunna gråta. Men varför inte nu? Varför? Det kanske är så att jag har bevarat alla de fina stunderna och de extra speciella kyssarna, och raderat allt det dåliga ur minnet. Så jag är lycklig, glad över att jag fått ha dessa år. Ja, så måste det vara.