circus em

Angående det jag skrev förut - att livet tar vändningar.
Allting har verkligen en mening. Jag vill inte gå in för mycket på mitt privatliv såhär offentligt på min blogg. Men som dom flesta förstått så har mitt & Emils förhållande runnit ut i sanden med tiden.
Självklart är jag en människa med känslor, och jag var uppriven som bara 17 i helgen. Det kändes som jag aldrig skulle kunna få någonting så bra igen, och att allting bara rasade samman.

Men jag fortsätter pusha mig själv. Intala mig själv om att om jag bara klarar den här dagen så kanske morgondagen är bättre, för så är det oftast. Och självklart blev det så. Morgondagen blev bäst,
morgondagen gav mig någonting som jag gått och väntat på länge.

Det kanske inte var det absolut bästa som kunde hända, men just nu orkar jag faktiskt inte riktigt bry mig om vem som blir sårad av mina handlingar. För jag tänker på det allt för mycket. Alltid. Det är sånt jag har ångest och ont i magen för. Vilka jag sårar alltså. Men nu känner jag bara att om jag bara fokuserar på mitt liv, på hur jag väljer att leva och förhandla med mina känslor och mina val - så kommer det bli bäst i längden.

Kortfattat, jag hatar att känna den där tunga känslan i bröstet, det dåliga pirret i magen, trycket mot tinningarna. Och jag vet att alla ni andra också gör det, och man tror att verkligen ingen förstår. Men egentligen går ju säkert halva Sveriges befolkning omkring och tror att ingen förstår sig på dom. ALLA går igenom samma sak, alla gör misstag och alla borde bara gadda ihop sig och bilda världens j*vla teamwork. Fatta hur skön världen skulle vara då? Okej, nu svävade jag bort lite.

Men imorgon kanske vädret är oslagbart, du har laddat ned nya låtar på din mp3 som gör att du bara vill fly in i musikens värld (det är sånt som man blir lycklig av), du köper ett paket vindruvor, tänder en cigarrett, går med solen i naken och bara myser för dig själv. Tänk så idag när du går och lägger dig med gråten i halsen. Imorgon, då är allt bättre.

Godnatt.