circus em

Amanda skrev en så himlans fin sak om mig idag. Titta bara:

Ema. Goa glada vän, man får inte nog av dig. Hör jag ditt tjutande skratt eka genom korridorerna så får jag automatiskt ett flin på läpparna. Oftast har jag ingen aning om vad du skrattar åt, det är bara så smittande. Du är lyckopiller och överskottsenergi på hög nivå, och när du inte är i skolan är det tyst. Tråkigt tyst. Jag älskar dina fina, inspirerande kläder och din poesifyllda blogg. Att få försvinna in i din värld kan vara det enda som behövs för att få igång min mysfaktor. Det är romantiskt och skärt och spetsfyllt, kryddat med mystik, matos och fantasi. Jag älskar det. Jag älskar dig.

Det är så att ögonen fylls med tårar. För det är så fint när man känner sig uppskattad och att man betyder någonting för någon som man kramar om varje dag. Amanda är så speciell, hon har världens vackraste ögon. Dom är sådär djupt gröna, en såndär färg som nästan ingen har. Hon har långt, tjockt och silkeslent hår. Appropå silke, ni ska se hennes hy. Hon ser ut som en porslinsdocka. Det är på något sätt skönt att vila ögonen på henne. Men hon är inte bara vacker utseendemässigt. Hon har världens största hjärta och är väldigt klok, ibland är hon till och med klok åt andra. Hennes humör är lite av det roligaste jag vet. Man ser på en gång på morgonen när man går igenom korridoren om det är en bra eller dålig dag. Dålig dag innebär att hon går med hängande huvud och tittar ned i marken bara för att. Ingen förstår riktigt varför. En bra dag pratar hon högt och tydligt om allt och alla och gestikulerar med händerna så man nästan måste ta skydd. Jag kan nog beskriva henne i en evighet, hon är fantastisk.