circus em

Jag är en livsnjutare som tar dagen som den kommer och jag hatar att känna för starka band till saker och ting. Beroende alltså. Jag har aldrig haft något beroende, har jag åtminstonde hävdat.

Med tiden har jag börjat fundera kring det här. Prinsen som måste upp ur världens kärleksladdade och varma säng på morgonen för att ta en cigg, vänner som inte kan somna på kvällen om de vet att skafferiet gapar tomt efter choklad, mamma som skulle tugga upp sig själv om hon inte hade en flaska vitt hemma på fredag kväll, junkfood, snus, chips, te, kaffe, skor, väskor.. Begären och behoven tar aldrig slut.
Jag har kännt mig så fri när jag tänkt på detta fenomen. Tills nu.

Jag är kroppsfixerad och hela min vakna tid spenderas åt att tänka på vad jag stoppar i mig, hur mycket jag rör på mig osv. Jag kan inte ens lägga mig på soffan när jag mår dåligt och klara av det. Jag kan ligga i 10 min, sen går det bara inte. Jag vet inte vart detta beroende har tagit form, kanske var det en våg av grupptryck som svepte in i mitt liv 2007? Eller är det bara någon slags pepp för mig själv att jag ska leva ett galet hälsosamt liv? Jag vet inte.

Men nu är det faktiskt inte så kul längre. Det finns inga gränser för mina planeringar och mina löprundor, tyngdlyftningar och yoga-positioner. Jag blir ofokuserad och helt rabbiat om jag sitter still eller äter för mycket rött kött. Så jag omvandlade nu detta till en rökares laster. Om jag hade varit rökare skulle jag alltså fimpat. Men hur fimpar man ett fysiskt beteende? Jag vet inte det heller.