circus em

Idag var jag på bio. No big deal tänker ni. Men jag träffades av en sak när jag satt där med min prins, tittade omkring på alla par, vänner, äldre, yngre. Ingen var ensam. Så kommer det en tjej, i sisådär 20 årsåldern, och hon sätter sig brevid mig. Jag sitter verkligen och väntar in hennes gemenskap men ingen annan kommer. Hon sitter där, ensam, på bio.

Då slår det mig verkligen. Varför är vi så rädda för att göra saker ensamna? Det är som om det ligger något fel i det. Det skulle nästan aldrig falla mig in att gå och se en film ensam. Jag kan vänta i dagar, ja veckor, på att rätt person ska ha tid att gå och se en film med mig. Men egentligen, vem finns det i ens liv som är mer viktig än en själv? Ingen. Dig själv är allt du har. Bokstavligen. Så jag skulle nästan vilja uppmana folk till att vara mer ensamna. Jag tror att det kan vara bra för en själv, att samla tankarna, umgås med sig själv (inte på det sättet) och bara vara. Utan att behöva tänka riktigt på vad man gör. För man behöver aldrig skämmas inför sig själv.

När jag gick ut ur salongen log jag mot henne.