Funderingar
Saknaden sitter i och på hela mig. Redan. Jag har en klump i halsen, och det känns som om någon knytit ett rep runt min magsäck och dragit om. Jag känner mig rastlös, förvirrad och tom. Men. Prinsen lämnade ett brev. Ett brev som jag absolut inte får läsa förns jag saknar honom så mycket så jag går sönder. Jag har faktiskt inte ens haft tanken att läsa det än, fast jag övertygade honom om att jag skulle läsa det så fort jag satt mig i bilen och åkt iväg. Men det ligger ihopvikt, i min dagbok, och väntar. Fint. Helt plötsligt känns det som om 1 månad kommer gå fort.
Hur som helst. Hela dagen har mamma gått omkring och sagt att det är nyttigt för mig och Emil att vara ifrån varandra en längre tid. Det har man ju hört förut, både i egna situationer och i andras. Ibland har jag till och med sagt det själv, av ren vana. För hur, hur i hela vida världen, kan det vara nyttigt för någon att vara utan den man älskar, den man tillhör, och den man verkligen kan leva ut med? Det kan inte vara nyttigt. Tvärtom. Onyttigt. För själen, för livskvalitén.
Kommentarer
Trackback