circus em

Jag får ångest när jag tänker på de kommande dagarna. Får ångest när jag tänker på hösten. Får ångest över att jag faktiskt måste lämna den här skolan för gott.

Jag kom fram till att hela skolan är som en familj. Det förekommer ingen mobbing över huvudtaget i skolan. Bara en sån sak, som när jag tänker på att det faktiskt förekommer mobbning på andra skolor, så är det som att jag blir blind. Jag kan inte förstå att alla andra skolor inte är som min. Och rektorn känner alla. I min gamla skola hälsade jag inte ens på rektorn. Jag tror att hon inte ens visste vem jag var. Men i min skola, där känner han till och med en. Han vet saker om en, han kan starta en personlig konversation med nästan vem som helst, han vet vilka som är kompis med vilka, i vilken årskurs ens syskon går i osv. Det bästa är att han riktigt njuter av tillvaron. När jag ser honom i skolan går han alltid omkring och mys-ler. För han är stolt. Han är stolt över oss och då blir jag stolt för att jag är en del av den här skolan. Sen så känner alla alla. Jag vet hur det är i andra skolor, man hälsar inte på de som är äldre och inte heller de som är yngre. Desstom är det fel fel fel att prata med någon som inte är från samma årskurs. I min skola förekommer inte det. I min skola känner alla varandra, och jag tror jag pratar för alla när jag säger att en tryggare skola än Engelska skolan, kan man inte gå i.

Kort sagt. Jag kommer dö på onsdag.