Graduation class of 2008
Alla var så fantastiska. Talen var så fina att jag ville vända ut och in på mig själv, gråta så att mina tårkanaler blev torrare än öknen och stanna tiden för alltid. Jag vill inte gå och lägga mig. För jag vill inte vakna imorgon. Jag vill inte vara en del av morgondagen när jag ska lämna Engelska för alltid. Tror de flesta sett mig briljera med tårar både på balen och idag, så ni kan ju föreställa er tårarna nu när jag skriver, och tsunamin i morgon.
Ursäktar inte för min urtråkiga blogg just nu, för jag har någon slags emotionell kris.
Kärlek och förståelse
Kommentarer
Trackback