Det allra finaste
Jag sitter och lyssnar på gamla låtar, som gör mig sådär nostalgisk att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen eller om jag ska skratta eller gråta. Och det finns en låt, de flesta känner nog till den. Mitt hjärta brister när jag lyssnar på den.
Det var sommar 2006, jag var på teaterkollo, det var sådär sjukligt varmt på dagarna och jag var vithårig. Innan jag åkte hade jag fått mitt hjärta krossat och jag försökte bara glömma allting med hjälp av alla nya vänner och gemenskapen. Den här människan som krossade mitt hjärta, hade jag spenderat min tid med nästan varje dag, i 6 månader. Sen plötsligt försvann han bara, slutade ringa. Han hade gett sitt hjärta till en annan flicka.
Så en morgon ringde han. Det var oväntat. Och han var upprörd. Han ångrade sig över någonting som jag inte riktigt förstod. Han förklarade sin kärlek till mig, och såhär i efterhand förstår jag att han ångrade all skada som han hade frestat mig med. Hans ord maldes i mitt huvud när jag la på. Jag la mig ned på golvet, stirrade rakt upp i taket och grät. Jag kramade nästan sönder det enda fotografit jag hade på honom under den här perioden. Jag har aldrig gråtit så mycket i mitt liv, för jag trodde i den sekunden att jag aldrig skulle få tillbaka den här pojken som jag spenderat mitt senaste halvår med. Ett halvår är ju inte så mycket, men det hade varit det bästa halvåret - någonsin.
2005
Medans jag grät lyssnade jag på den här låten som jag lyssnar på nu. I'm yours heter den. Alla känner till den. För många är det bara en sommarlåt, för mig betyder den mer än allt annat.
Pojken, han fick jag tillbaka & han finns kvar. Och han är det finaste jag har.
Det var sommar 2006, jag var på teaterkollo, det var sådär sjukligt varmt på dagarna och jag var vithårig. Innan jag åkte hade jag fått mitt hjärta krossat och jag försökte bara glömma allting med hjälp av alla nya vänner och gemenskapen. Den här människan som krossade mitt hjärta, hade jag spenderat min tid med nästan varje dag, i 6 månader. Sen plötsligt försvann han bara, slutade ringa. Han hade gett sitt hjärta till en annan flicka.
Så en morgon ringde han. Det var oväntat. Och han var upprörd. Han ångrade sig över någonting som jag inte riktigt förstod. Han förklarade sin kärlek till mig, och såhär i efterhand förstår jag att han ångrade all skada som han hade frestat mig med. Hans ord maldes i mitt huvud när jag la på. Jag la mig ned på golvet, stirrade rakt upp i taket och grät. Jag kramade nästan sönder det enda fotografit jag hade på honom under den här perioden. Jag har aldrig gråtit så mycket i mitt liv, för jag trodde i den sekunden att jag aldrig skulle få tillbaka den här pojken som jag spenderat mitt senaste halvår med. Ett halvår är ju inte så mycket, men det hade varit det bästa halvåret - någonsin.
2005
Medans jag grät lyssnade jag på den här låten som jag lyssnar på nu. I'm yours heter den. Alla känner till den. För många är det bara en sommarlåt, för mig betyder den mer än allt annat.
Pojken, han fick jag tillbaka & han finns kvar. Och han är det finaste jag har.
Kommentarer
Postat av: Jessie
Vilken fin kärlekshistoria..
Trackback