circus em

Ångest grande. Jag har inte räknat ned dagarna till avslutningen i år. För jag vill aldrig sluta Engelska. Jag vill bara att tiden ska stanna nu så jag får åka till skolan varje dag, ta samma tråkiga väg, låta Robert prata sönder mig, träffa alla idioter och alla honeys, få fina kommentarer av beyond lärare och snacka skit om folk som bara borde förflyttas till någon annan planet. Jag mår dåligt, jag vet inte hur jag ska kunna leva utan Engelska. Nej, jag överdriver inte. Jag vill inte börja gymnasiet för jag vet precis hur det kommer bli. Man kommer bryta ihop på avslutningen, och säga till alla att jo jammen vi ses ju, vi bor ju nära yada yada. Men det blir aldrig så. Det kommer sluta med att man går förbi varandra och inte ens hälsar. Hur kan man låta sig själv sjunka så lågt?

Jag vet inte hur jag ska kunna åka till en annan skola, med andra människor. Jag kommer sakna allas sjuka humor, alla onödiga kommentarer, hur alla har blivit som en stor familj. Det finns inga fack, ingen blir dömd och alla är med alla. Det är galet. För 1 år sedan var den här avslutningen allt jag ville. Nu är det det enda jag inte vill. Visst, jag är inte den som inte klarar av nya starter och så. Men jag behöver ingen ny start så det känns så fel. Känner verkligen hur en del av mig håller på att försvinna nu.

Blä.