circus em

Skor, är någonting som alltid får mig att må bra. Dem passar alltid, en tråkig dag kan genast få en finare innebörd och dom är som bakelser, jobbigt vackra att titta på. Jag har ett par sanslöst fina här hemma, som är lite för fina att använda, men som får stå framme så alla kan se dem.


Katter. Jag är en kattmänniska, jag föddes bland katter. Jag hade 2 fantastiska raringar när jag var liten. En Flisan & en Rasmus. Dom var helt olika och när jag var knappt ett år brukade jag ligga i deras korg och sova brevid dem. Nu är jag allergisk. Det gör lite ont i hela mig att tänka på det.


Origami. Jag har varit fascinerad av origami länge. Att det finns folk med små slinka fingrar som kan pilla ihop något så tjusigt av en bit färgglatt papper gör mig så glad! När jag blir stor ska jag minsann ha hela taket fyllt. Det har jag berättat förut.


Småsaker. Vad som helst blir så himlans mycket finare i petite format. Titta bara på det här, sockersött så det står härliga till. Som i Paris, där kan man äta sex stycken mini-bakelser istället för 1 stor. Fiffigt. (Och på tal om både origami & småsaker, titta)


Ryggtavlor. Det är någonting jag kommit undifund med på senare dagar. Ryggar är så himlans vackra! Skir hy, ryggradsknotor och mystiska gropar i ryggslutet. Fantastiskt, nästan som händer & pojknackar. Om inte bättre.


Piano. Flinka fingrar, dystra rum, kvicka toner och koncentration. Om jag skulle spela ett instrument så skulle det vara piano. Det är så fasligt vackert, speciellt om det är flickor som spelar, långsamt och djupt. Jag har flera gånger försökt lära mig spela, både på min gamla synth från tidigt 90-tal & stackars morfar har fått en och annan utskällning. Jag kan helt enkelt inte.


Serviser. Vi har ingen servis här hemma, men min mormor & morfar har flera stycken. Både finporslin som man helst inte ska röra och så lite vardagligare serviser, som man får kaffe ur ibland. När jag fyller 16 höstar på tisdag, kommer jag få en turkos tekanna. Den kanske får några kopp-kamrater senare.


Nosar. Egentligen är det här en mule, men nos låter lite finare. Skära nosar & lurvig päls, väldigt tjusigt om jag får säga det själv. Om jag var ett djur, så skulle jag mer än gärna vilja ha en nos som denna. Då skulle jag nog få många pojkar!


Analogt. Jag har fått min mammas analoga systemkamera, och det är kärlek på en helt ny nivå. Jag har en hel rulle som ligger och väntar på att få bli framkallad. Jag vet inte riktigt om jag vill gå och lämna in den, det känns fint på något sätt att vänta på någon grå hemsk dag, då bilderna kan liva upp allting lite.


Böcker. Det finns inga stunder i mitt liv då jag inte längre vet vad jag ska göra. Det finns för mycket olästa böcker för att vara syssellös. Just nu läser jag en självbiografisk bok om en liten pojke med en förskräcklig mamma. Den gör ont. Och så har jag lånat en engelsk bok av min Prins pappa. En bok med korta texter som ska göra livet lite mer förståeligt.