circus em

En läsare frågade hur en typisk Ema-dag ser ut. Jag vet inte riktigt egentligen, jag är väl rätt mycket som alla andra. Jag vaknar, går till skolan, pluggar, umgås, lagar mat och sover. Men för att göra det hela lite mer färgglatt så gör vi såhär isället.

När jag vaknar äter jag havregrynsgröt med skivad banan. Det är mitt största måste under dagen. Som vissa figurer måste ha sitt kaffe annars sker jordens undergång, på samma sätt måste jag ha min havregrynsgröt. Sen lyssnar jag på Morgonpasset i P3, mest för att dom är alldeles säregna och finurliga på sitt egna lilla sätt, och för att man slipper all tjaffsig reklam. Det finns ingen radiokanal i hela vida världen som spelar perfekt musik, tyvärr.

Sen pudrar jag näsan och beger mig ut i mina kängor. Jag lyssnar på Coldplay och Angus & Julia på morgonen, för det är alldeles lagom och passar bra in på vägen som jag går till stationen. Jag är en sån som åker tåg och älskar det. Och jag måste åka ensam, omsluten i musikens värld. Jag bläddrar snabbt igenom morgontidningarna, mest för att jag gillar känslan, inte för att jag är något vidare intresserad.

I skolan blir jag fortfarande snurrig för allt är så nytt och annorlunda. På samhällskunskapen pratar min lärare sönder mig om saker som jag kanske skulle leva bättre utan och på svenskan skriver jag tills jag får skrivkramp. Oftast. Håltimmar varvar jag med träning, jag är en gymnörd. Jag vet inte riktigt vilken plats jag har i klassen. Jag är delvis den som pratar mest, speciellt med hela kroppen i stora gester, och andra dagar känns det som om jag bara vill sjunka under jorden och inte synas. Om ni skulle komma till min skola så ser ni mig antagligen omkringspringandes med en vattenflaska & iförd klänning genom korridorerna.

Jag längtar tills jag slutar. Oftast springer jag raka vägen hem till Min Prins. Det första jag gör är att snöra av mig kängorna och pussa honom tills han ber om nåd. Jag tvingar honom att göra kaffe till mig, medans jag läser igenom alla tidningar som hans mamma samlat på sig tills trycksvärtan nästan kryper in i mig. Vi ligger i soffan och pratar om livet, lagar mat, hittar på konstiga historier, sätter ut smeknamn på oskyldiga människor, går på kyliga höstpromenader, delar på en mörk chokladkaka, cyklar och bara är allmänt kära i varandra.

Om jag inte är med Min Prins eller någon av mina fina vänner spenderar jag gärna tid med mig själv. Jag går omvägar hem, fotograferar allt som kommer i min väg, pallrar äpplen i ett stort träd, lägger mig i gräset utomhus och lyssnar på musik, eller kanske inomhus med en bok, ibland ritar jag saker som ingen förstår sig på och ibland så bakar jag. Fast oftast äter jag inte det jag bakat, det är någonting jag fått för mig att inte göra.

Men det jag älskar mer än allt annat, är att gå till biblioteket. Jag är lite utav en nörd innerst inne. Jag älskar att sätta mig i en fotölj (vilket tjusigt ord förresten!), omringad av tystnaden, bläddra igenom högar av dikter, tidsskrifter och kanske hitta en ny bok att förälska sig i. Jag kan sitta så i timmar. Det är som meditation, jag blir alldeles lugn.

Så vanlig är jag.