circus em

Bland alla oändliga rader av Coldplays låtar, hittar jag en låt som jag missat att lyssna på. Trycker förväntansfullt på play och bara introt trollbinder mig. När han tar ett andetag innan det första ordet brister jag ut i gråt. Gråter över otrohet, över vänner som inte förstått, över en pappa som inte längre bryr sig, om saker jag tappat bort på vägen & aldrig kan få tillbaka igen. Gråter över det som varit. Gråter, gråter & gråter. Under det här året med så otroligt många besvikelser, har jag nästan inte gråtit en endaste gång. Har inte orkat . Men nu. Mitt i all lycka när allting bara känns bra, då klarar jag av att gråta. För att jag vet att jag inte kommer fastna i det. Vet att jag kan somna ikväll med ett leende på läpparna, vakna, och känna lyckan igen, imorgon, i övermorgon och långt framöver.