Peppar peppar
Jag förstår inte riktigt det här med jordens undergång och allt konstigt som forskare fifflar med. Men en sak vet jag, och det är att jag har panik. Panik. Panik. Panik. Tänk om jorden går under? Ska jag aldrig få barn, ska jag aldrig få bli psykolog, ska jag aldrig få ha en stor trädgård med snirkliga möbler, ska jag aldrig få åka och klappa kängurus i Australien, ska jag aldrig få gifta mig? Jag kan inte koncentrera mig på någonting för allt jag kan tänka på är små svarta hål som kommer att sluka mitt liv innan det ens har börjat. Idag önskar jag verkligen att jag trodde på Gud.
Nu ska jag gråta.
Nu ska jag gråta.
Kommentarer
Postat av: Kajsa
Jag känner mig nästan hårdhudat elak när jag skrattar och förundras åt de som på riktigt tror att vi av misstag skulle kunna skapa svarta hål som slukar jorden.
Och om det händer, då dör vi ju alla. Och vad spelar det egentligen för roll?
Men kanske blir man så när man läser naturkunskap.
Postat av: Lisa
Det är lugnt nu, det var halv åtta på morgonen igår som det var en mikromal risk att nånting skulle hända. Nu kan man andas ut igen. :)
Trackback