circus em

Favoritbok?
Jag älskar dig mer än jag behöver dig och jag behöver dig så himla mycket, är nog den bok som jag bokstavligen läst sönder. Vartenda ord tilltalar mig enormt och jag känner mig bara så lycklig och ledsen i omlott när jag läser den här boken. Läs den!

Hur ser din handstil ut?
Den är minimal, snirklig, rund och väldigt mjuk skulle jag väl säga. Såhär:

Vad gör du en vårig dag?
Oj, ingen dag är den andra lik. Men det börjar väl med frukost på balkongen om vädret tillåter, sen kanske jag sitter i en fin park med härliga vänner, äter glass, solar, tittar på folk, grillar och spelar spel.

Hur får du inspiration till texter och noveller? Skriver du mycket sådant (och i så fall: kan du lägga ut fler?)
För mig sitter allting i hjärtat och i magkänslan. Det som vill skrikas ut men som bara fastnar i halsgropen. Det är min inspiration. Saker som tränger sig in på livet och sätter spår i en. Det är det lättaste, svåraste, lyckligaste, jobbigaste och finaste att skriva om. Jag skriver mängder. Jag skriver varje dag många gånger, i sängen, framför tvn, på balkongen, i väntan på tåget. Ni anar inte hur många texter det finns. Och självklart kan jag lägga upp fler!

Favoritord?
Fotölj tycker jag om mest! Det ligger så fint i munnen liksom.

Favoritdialekt, svenska och engelska?
Skånska och brittiska. Folk brukar skratta åt mig när jag säger att jag älskar skånska, men det är så fint med skorrande R och så låter det lite knäppt. Full-i-fan sådär. Jag tycker att det är härligt!

Det vackraste du vet?
Nyvakna pojkar

Vart skulle du bo om du fick bo vart du ville i hela världen?
Det här är en så svår fråga. Det finns många ställen jag skulle vilja bo på, för en tid. Men inte för alltid. Jag har min familj här och jag vill aldrig lämna den helt. Men jag skulle gärna vilja bo i Sicilien, eller ett annat land runt medelhavet. Där det luktar av oliver och apelsinträd. Där berg och havet möts, där solnedgångarna är dominanta och alla känner alla. Jag tror jag skulle vara lycklig då.

Hur vill du att ditt liv ska vara när du är 65?
Jag har precis jobbat klart, sett det mesta av världen och känner att jag kan finna ro. Jag bor i ett idylliskt hur i en charmig förort någonstans. Jag vill vara en sån tant som bjuder grannbarnen på kex när de kommer hem ifrån skolan, även fast deras föräldrar sagt åt dom att inte äta innan maten. Det struntar jag självklart fullständigt i. Jag är fortfarande kär, lycklig och nyskapande. Ålder är bara en siffra, och jag hittar på massvis med saker med mina barnbarn och alla andra barn som vill göra följeslag!

Hur vill du att ditt liv ska se ut om 10 år?
Jag älskar att drömma, men jag tycker att man inte ska rikta in sig för mycket på att leva utefter drömmarna som man målar upp. Jag tror man springer förbi saker som livet har att bjuda på, i förbi farten. Jag vill inte vara någon som lever med tunnelseende, utan jag vill hamna där ödet och slumpen tycker att jag ska vara. Men! Om tio år är jag 26. Då kanske jag redan har hunnit dansa mig nätterna igenom i storstäder som doftar av snabbmat och avgaser om nätterna, prövat mina läppar mot många andra och förflyttat mig runt med världen som spelplan. Det kanske är nu jag vill finna ett ställe där jag kan bilda familj, kanske det där stället vid medelhavet, där jag kan plocka solmogna apelsiner direkt ifrån träden till frukost. Eller kanske en storstad, med lite mindre puls, där stressen är ett faktum, men charmen tonar ned det hela. Jag har en fantastiskt vacker pojke, som vill göra allt med mig. Kanske har vi hunnit få tillskott, en Charlie eller Lily. Vad vet jag. Jag är färdigutbildad psykolog, kanske inom kriminalvården. Det viktigaste för mig är att kanalisera allting i livet, genom att fortfarande skriva och måla. Jag kanske har skrivit en barnbok, eller varför inte en samling med noveller som får unga hjärtan att brista.

Vad har du för sommarplaner?
I sommar ska jag åka till Barcelona med min mamma. Vi ska äta god mat, gå på charmiga marknader, känna på tyger, strosa omkring i kulturparker och bara vara. Sen laddar jag och mina fina vänner upp för tältning vid Skansen för att få se Håkan på första parketten i Allsång (klassiker). Jag hoppas på många fina, långa, varma dagar vid stranden i Ängelsberg, med färska hallon till frukost, kusiner som kittlar en under fötterna på morgonen, cykla in till samhället för att köpa 1 liter mjölk, spela kubb tills knotten är outhärdig. Ja, ni förstår.

Vart fikar du allra helst?
Bönor och Bakat, Sturekatten eller Cafe 60 om klockan är lite för mycket. Fast egentligen är jag en sån som hellre bakar muffins och värmer litervis med te och bjuder hem alla till mig!

Vart shoppar du allra helst?
I huvudstaden. Jag är en riktig H&M människa, men då pratar jag inte om de vanliga ribbade linnena eller jeansen för fyra hundralappar, utan de lite mer utprydda och detaljerade sakerna. Sen har jag en favorit, Myrorna i Sundbyberg. Där finns allt och då menar jag verkligen allt. Det finns fantastiska klänningar ifrån 50-talet, skor som får pulsen att slå max, rosaklädda fotöljer som man bara vill ta hem på direkten och massvis med knäppa hattar. Åk dit!

Vad är kärlek? Hur vet man om man är kär eller bara smickrad utav en människa?
Kärlek är när det kliar i fingrarna, spritter i benen, kittlas i magen och när man inte kan fokusera på vad som händer i omvärlden, för att tankarna springer någon annan stans. Kärlek är också när man får andas  in i någon annans nacke, viska citat i ett kyligt öra, skratta in på småtimmarna och bara titta varandra i ögonen. Att veta skillnaden mellan att vara kär och bara smickrad är kanske någonting av det svåraste som finns. Jag vet liksom inte ens själv. Det sitter i magkänslan och det är vid sådanna tillfällen man måste lyssna på hjärtat och inte hjärnan.

Jag har en fråga och vet inte om den är för personlig, men lever din pappa?
Frågar man ingenting så får man ingenting veta. Ja, min pappa lever. Han bor dock på andra sidan jorden, i Miami för att vara mer exakt. Och det gör ont i mig att behöva säga att han aldrig riktigt har varit en pappa. Jag saknar honom ibland, men jag vet inte vad det är jag saknar. Pappan jag aldrig fick kanske. Så länge han håller kontakten med min syster så är jag lycklig.

Vilka personer (kända) inspireras du mest utav?
Caroline Af Ugglas, för att hon är så genuint ärlig, rak och unik. Det är svårt att inte falla för ett mönster när man bor i mellanmjölkslandet. Och om man råkar vara en sån som inte går efter normer, så blir man lätt utstött eller anklagad för allt mellan himmel och jord. Jag har dessutom alltid älskat Carolina Gynning, jag tror att det är för att jag känner igen mig i henne. Hon talar lite innan hon tänker, vilket kan vara bra många gånger, för det är så sanningen kommer fram i många fall. Hon har nog också fått stå på sig en hel del för att inte behöva bli dömd efter utsidan, vilket jag tycker är så synd att man ska behöva göra. Jag eller någon annan, ska aldrig behöva försvara oss för att vi ser ut på ett speciellt sätt. Det är synd att samhället fungerar så.