Ålbergavägen
För många år sedan bodde jag i en liten ort, söder om huvustaden. På Ålbergavägen 4, ytterdörren var målad kornblå och alla i kvarteret som inte kände mig så värst bra, kallade mig vid namnet "hon i den blåa dörren".
Längre ned på gatan bodde en gammal man. Han hade varit sjöman som ung, men nu var han pensionerad och bodde i sitt vita tegelradhus tillsammans med sina fyra orangea katter. Hans namn var Fritz, han hade vitt skägg som jag alltid tyckte var lite skrämmande, små pillimariska ögon och skrattrynkor. Han pratade väldigt fort, gestikulerade med hela kroppen och han bar nästan alltid en marinblå sjömanskeps.
Efter att han lagt sjöintresset på hyllan började han bygga. Han hade ständigt projekt på gång och jag minns hur jag ibland vaknade i min rangliga våningsäng till ljudet av hans snickrande. Han satte igång att bygga ett lusthus någongång i mars, när snön hade smält bort och solen tittade fram nästan varje dag. Han stod ute på sin uteplats och byggde på sitt lusthus dag in och dag ut.
I slutet av april, när krokusarna nästan blommat ut, fiskmåsarnas skri var ett faktum och när familjer runt omkring började bygga nya träaltaner, då fick alla barn i kvarteret ett handskrivet brev i brevlådan. Fritz skulle bjuda alla barn på prinsesstårta i sitt nybyggda lusthus på valborg kväll. Alla vuxna var självklart också bjudna, fast på kaffe i termos.
Jag kommer aldrig glömma den dagen. När jag satt i Fritz knä, med solen i ögonen, åt prinsesstårta tills jag trodde jag skulle bli sjuk, ritade på pappersduken, drack hemmagjord vinbärssaft och bara var ett barn. Jag minns hur han kallade mig för sin blonda trollunge, där jag satt uppflugen i hans knä med min linblonda page.
Han var lite som en extra morfar.
åh vilken mysig farbror.
en sådan granne borde alla ha haft någon gång.
och det låter verkligen som en idyll.
mysigt.
Brutalt vackert och du skriver så sjukt sjukt bra.
wow.
det där tog andan ur mig.
men åh! så fint när människor gör saker bara för att glädja någon annan
är detta sant?
det låter som en magisk dröm.
åh, så otroligt vackert..
Åh, att det finns sådana farbröder på riktigt. Jag trodde de bara bodde i sagoböcker om sugrör och bubblande sockerdricka.
åh vilken trevlig farbror
dina blogg inlägg är som terapi. Älskar dom.
Du skriver så BRA! Jag trodde helt ärligt att du citerade en bok..=P Att du kan få in en sådan enorm vår/sommar känsla i texten! Helt sjukt.!. Jag var så med i det lilla lusthuset och vårvinden blåste i mitt hår medan jag läste klart din text! =P