circus em

Det här är en person som ni är väldigt nyfiken på. Jag tänkte skriva lite om honom. För han är så fin.


Emil heter han. Jag har varit kär i honom i mer än 3 år. Mer än 1100 dagar, det är fruktansvärt mycket med tanke på att jag inte är så gammal. Han är ett fantastiskt hopkok av lite italienskt, franskt och norrländskt påbrå. Ibland säger han saker på sån där härlig norrländska fast han bott i Stockholm hela sitt liv. Det är då hjärtat slår några extra hårda slag. Han är väldigt blyg, även om han har svårt för att erkänna det. Vi kan ha argumentationer in i oändligheten om saker och ting bara för att han alltid ska vinna disskutionerna. Han kan laga mat, bara han får göra det på sitt sätt. Och han gör oftast inte mer än han behöver, men det spelar ingen roll. För det är det som gör Emil till just, Emil.



Emil har en förkärlek till potatischips, röda Prince, stora lurviga hundar, calzone, konstiga serier som jag inte kan förstå mig på, sova på fel tider, pilla mig i öronen när jag sover, kardemummabullar, smaksatta cashewnötter, energidryck, vita sneakers, seriefiguren Rocky, Harry Potter, norrland, The Killers, dataspel, sommar och mig såklart.


Ibland när jag hjälper honom att laga mat, eller kanske när jag står och provar en ny klänning framför spegeln, känner jag hur hans varma armar omfamnar mig bakifrån. Hur hans varma andedräkt letar sig upp i nacken, bakom öronen. Sen kysser han mig lite lätt i på örsnibben och så ler han sådär som han bara kan göra just då. Det där leendet som ser helt uppslukat ut, utav kärlek, värme och glädje. Och titta! Jag fångade just det leendet på bild idag, nästan i alla fall.


När jag sover hos honom brukar jag somna så himlans tidigt. Jag tror det beror på tryggheten. Han ligger alltid brevid mig tills han är säker på att jag sover djupt, sen smyger han försiktigt upp, stoppar om mig för att försäkra sig på att jag inte kommer frysa och försvinner sedan iväg i några timmar. Fantastiskt. Bara det att när han kommer tillbaka för att sova själv, lägger han sig raklång över hela sängen, tar den absolut bekvämaste kudden och snarkar rakt in i mitt öra. Jag älskar honom ändå. (Ibland skrattar han också, hjärtligt och högt i sömnen.)

Nu vet ni det!