circus em

Sluter läpparna runt den sista röda Princen. Drar djupa halsbloss och blåser medvetet ut röken i ditt androgyna och uttryckslösa ansikte bara för att jag vet att du hatar det.
"Du har kuksugarläppar"
Ska jag ta det som en komplimang? Är det tjusigt i din lilla euforiska sagovärd att endast ge komplimanger som är sexuellt laddade? Sa jag förresten att jag mår illa av dina bravader, abstrakta ord och odramatiserade handlingar?

När det skriker i rälsen och tåget rullar in likt en gigantisk plåtklädd larv trycker jag till slumpen under fötterna (röker filter, igen, bara för att jag är så in i helvettes fattig) och fumlar bort stripiga hårtestar ifrån ansiktet samtidigt som jag råkar smeta ut läppstiftet över högerkind. Jag blir förbannad på mig själv och mitt i vreden blir jag impulsiv bara för att rädda mig själv ifrån mig själv.
"Nu sätter vi oss på det här tåget och åker alldeles för långt. Vi ska inte gå av förens vi känner oss riktigt jävla vilsna" skriker jag högtydligt som om jag stod på toppen av ett än så länge obestiget berg.
Men du bara tittar på mig, med dina svarta korpögon och säger att det var det dummaste du hört.

Jag behöver drama. Jag är född till att bli seriemördare, snorta olagliga substanser i Las fucking Vegas, bada naken i fontäner och ha picknick högst upp i vattentornet. Jag behöver sätta mig på det här tåget och känna att jag lever. Men du förstår inte det, för den enda spänning du har i ditt liv är när du sitter ensam i parken och dricker lättöl som du snattat på Handla Nära. Jag behöver inte dig.

Ändå, står jag här med rött läppstift utkletat runt mina kuksugarläppar och tycker att du är det bästa som finns. Kanske för att du kan leva i den här misären och må undankomligt bra utan att behöva smita in små vardagsspännande krusiduller. För vi kan aldrig undgå att leva med jordens lutning och slippa undan att andas in samma luft och somna under samma himmel. Och jag beundrar dig för att ditt hjärta inte tränger ut igenom de omfängslande revbenen när det träffar dig.