circus em

Nyss hände en alldeles utomordentligt underlig sak.
När jag höll för den vänstra näsborren så var det som att allt ljud i vänster öra dubblades.
Jag hörde typ helt sjukt jävla bra! Ursäkta språket. Men det var så konstigt att svordommar
är tillåtna. Skulle bara säga det.

Jag är bara 15. Men jag tror jag vet så mycket mer om kärlek än dom flesta andra
i min ålder. Jag är kär just nu. Och det är den första gången jag är kär på riktigt.
Jag går inte och blir kär på en dag, inte alls. Jag har svårt för att bli kär.

Men när jag är kär, skulle jag kunna offra en arm för min kärlek. Och så skriver jag,
jag skriver oändligt. Överallt, på lappar, i block, i min dagbok, på datorn. Varenda yta fylls.
För att jag ska minnas.

Sen finns det dom som är olyckligt kära. Dem som varje dag försöker intala sig själva
att gå vidare. Att det kommer komma en bättre tid - bara man kan släppa allting
& glömma honom. Men jag tror inte att man kan glömma när man vill som mest.

Att glömma är rena rama sorg-processen.
Man förbjuder sig själv. Man sätter upp orimmliga gränser. Men det är okej att
lukta på kläderna han har glömt, att titta på gamla bilder, läsa saker ni skrivit till varandra,
lyssna på eran låt & att lyssna på dom mest sorligaste låtarna om olycklig kärlek.
För gråta är nog det bästa man kan göra. Big girls don't cry stämmer inte till något pris.

Det är meningen att det ska göra ont att se hans hand i någon annans, det är meningen
att du ska gråta så fort du ser att hans blick möter en annans och inte din. Det är meningen.
Det är kärlek. Eller åtminstonde var det kärlek.

Men så en dag så går det plötsligt. En dag kommer du kunna le mot honom och hälsa,
utan att magen vänder på sig och utan att du behöver låsa in dig på toaletten efteråt
och gråta som om det inte fanns någon morgondag.

Det är meningen att man inte ska försöka glömma. Det är meningen att man ska minnas
det som man en gång skattat sig lycklig åt. Och gråta är det minsta du kan göra.
För kroppen står inte ut av saknaden. Det går inte att göra någonting åt det. Tyvärr.

Gråta är alltid okej.

Här sitter jag och pluggar. Eller inte.
Just nu går ingenting. Min hjärna känns ut&in, upp&ner.
Önskar jag kunde spola tillbaka tiden. För just nu är ingenting som det ska.
Mina tankar är våldtagna. Mitt liv är våldtaget.
Men vem fan förstår, förstår inte ens själv varför jag skriver det här. Ett tecken på att jag lever,
maybe. Och så skriver jag med stora bokstäver också. Som sagt, inget är som det ska.

cigarettes

konstaterat. modellande är jordens jävla skityrke. men pengar fick jag så värt var det.
ska dra storyn från början.

9.00 kom det en smink och hårstylist tillsammans med en svensk klädstylist. ca 20 min senare kommer det amerikaner + en svensk projektledare med frukost. smoothies och supergoda mackor och jag har nog aldrig blivit så mätt på frukost i hela mitt liv. anyways, det var 2 killar från usa som fotograferade. dom var som helan och halvan, helt jävla sjuka och bråkade om massor med småsaker osv. dom fotade mig med en jättegammal polaroidkamera (som ser ut som ett dragspel ungefär) bara för att se hur det skulle bli. sen fotade dom med vanlig systemkamera. tog 3-4 olika bilder i mitt rum.

11.00 packade vi ihop och skulle åka till spånga station. nere på gården möttes jag av ca 10 amerikaner till. snacka om att jag började freaka ur lite, haha. fick åka i någon super o-glammig minibuss till spånga station. jag posade med cykel på bron utanför stationen, och 1 miljard människor (kändes det som i alla fall) stod och kollade runt om och var jättenyfikna, och en amerikans klädstylist fick jaga bort folk hela tiden. det här var den enda gången på hela dagen jag faktiskt hade snygga kläder, snyggt hår och inte frös över huvud taget.

efter det här var det in i husbilen och byta kläder. fick värsta softikerade looken i håret, men det var väll okej. håret är ju min absolut största fåfänga och det var svårt som in i helvette (ursäktar språket) att koncentrera sig på att ta en snygg bild när man känner att håret ser för jävligt ut. tillbaka till ämnet. fick stå vid gatukiosken och dom köpte korv och läsk som alla drack och åt av så det skulle se ut som att jag ätit ifrån det. hehe. började frysa ungefär nu för jag hade jättetunna kläder och det blåste och var max +1 utomhus. så mellan att dom bytte kameror och ändrade på saker så kom den svenska klädstylisten och slängde på mig jackor, vantar, halsdukar u name it. och så stod hon och gnussade på mig för att jag skulle bli varm.

12.30 fick jag åka i husbilen till svandammen i sundbyberg. väl där kom hela teamet med skitgod mat dom beställt från något lunchställe på östermalm tror jag. det var broccoli/ruccola soppa och solrosbröd med färskost/ruccola/citron. svingott, alla måste äta det! heh. sen fick jag posa med ankor och buskar typ, och det var förjävla jobbigt för jag har typ fobi för ankor. och jag skulle mata dom och se värsta lycklig ut. svårt. men jag fick det att ske som sagt.

14.00 så skulle vi åka till ett ställe som produktionsbolaget hade valt ut. blev ju rätt så olycklig när jag fattade att vi skulle till gröna lund, eftersom det är vid vattnet = svinkallt. dom hade fixat så alla lampor osv utanför entrén lyste för att det skulle se bra ut på bild. stylisten satte upp mitt hår i 2 toffsar (!?) och jag har helt seriöst aldrig känt mig så ful i hela mitt liv tror jag. vi tog 1 miljard bilder kändes det som och jag frös röven av mig. haha när make-up bruden skulle fixa till mitt läppglans och jag skulle ni vet gnussa in det i läpparna så hade jag frusit så mycket att jag knappt kunde röra munnen. desutom var mina händer i princip gråa nu och jag fick absolut inte ha vantar för det kunde man absolut inte ha enligt amerikanerna. tack så jävla mycket.

sprang ut och in från husbilen och värmde mig i typ 30 sek mellan olika bilder. jag förstod först när jag satte mig i taxin hem hur mycket jag hade frusit, för jag kände världens smärta i hela kroppen bara för att man spänner ju kroppen som sune när man fryser. desutom blev jag jätteyr och trodde jag skulle spy men det var tydligen också bara för jag hade spännt mig så länge.

alla verkade jättenöjda med bilderna. jag skulle få en polaroidbild som ett minne, och dom sa att jag skulle få välja en men det fick jag inte. jag fick en när jag såg ut som en hamster, hade jordens plattaste och fulaste hår, och hade jordens största jacka på mig. ja - hamster som sagt.

jag hade ett par converse på mig i orginalfärgen (cremevita ungefär) på alla bilder. dom var helt nya. och fotografen smutsade ner dom bara för att han tyckte dom såg omänskliga ut när dom var helt rena, haha. så eftersom dom var smutsiga fick jag dom. yey.

btw, det var världens känsla att skriva på den där checken efteråt. alla borde få uppleva det.
haha.

jag har tänkt lite. varför dom populäraste bloggarna är just dom populäraste.
dom är ju inte speciellt intressanta någon av dom. men allt handlar om laster, se själva.

kenza - melontuggummin
stinalee - coca cola
blondinbella - maktgalen

undrar om vi har en ny hitler på G?

harry potter har jag aldrig förstått mig på. han är inte mer flashig än någon annan
bok-karraktär bara för att han har en pinne att vifta med och ett ärr i pannan.

göta kanal vet jag knappt vad det är.
dock vet jag att det är hysteri över barack obama i världen nu,
för han ska kanske bli president i usa fast han är - hör och häpna - svart!
oj så spännande.

gossip girl ska ju tydligen bli det nya OC. det är sorligt. orkar inte ens kommentera.

bandy & bandy VM vet jag dock inte så mycket om. jag är inte så intresserad av sport.
möjligen sex. men jag tror inte det finns sex VM. om det gör det ska jag anmäla mig.

och nu undrar ni varför jag sitter och pratar om världen. det undrar jag också.
men jag har nyligen sett att harry potter, göta kanal, barack obama,
gossip girl, bandy & bandy vm är de mest aktuella orden på bloggar just nu.

jag ska lixom försöka slå något slags läsarrekord idag. wish me luck

nu är det ett jävla bud som ska komma och hämta mina kläder kl.08 imorgon.
dom har bett oss att skicka med budet 3 olika outfitts + 1 jacka, 1 par gympaskor,
1 par stövlar och en halsduk/mössa. hur jävla mycket kläder tror dem att jag har?
jag är fan 15 bast. jag har inte en walk-in-closet.

dom ska alltså ta alla mina kära kläder och jag ska inte få tillbaka dem förns på fredag.
om jag kommer utan jacka, skor och byxor imorgon - bli inte förvånade.

fortsättning följer

så ringer den här stylisten som ska styla mig för microsoft kampanjen på fredag.
hon sa att hon hade plockat ut rosa, beiga och flicka outfitts till mig.
jag kände hur mina luftgångar täpptes igen och att jag nästan inte fick luft bara
för att hon nämnde vad hon tyckte jag skulle ha på mig.

och hur förklarar man för en stylist att hon inte kan göra sitt jobb,
att hon suger på alla sätt och vis, att jag hoppas hon har dålig lön och riktigt dåliga
arbetstider. kan man ens förklara det? jag är öppen för förslag.

det är så sjukt hur man beter sig när man får pengar när man aldrig tidigare haft det.
eller, klart jag haft pengar. men inte såhär mycket.
jag ska köpa saker som jag behöver och länge velat ha, men sen då?
självklart, spara till körkortet, annars kickar mamma ut mig.
men jag har fortfarande massa pengar att röra mig med.

manikyr? massage? spa? skämma bort emil? smycken? ny säng?
en sak är säker, jag ska äta sushi för massor med pengar idag, haha.

panik panik panik