Dödsförklaring

Axel, må du brinna i helvettet.
(bara så alla har koll på läget, Axel beundrar mig. Hans ord är ren avundsjuka)

Måste rycka upp mig lite

Jag är verkligen i två olika världar just nu.
Ena sekunden är jag världens lyckligaste människa och jag tänker hela dagarna på vilken
tur jag har som är omringad (omringad?) av många som älskar mig, att jag har bra betyg,
jag är en bra människa, på min framtid när jag ska ha massor med kattungar, rådjur & moppsar,
och så vidare.

Andra sekunden känns allt skit. Fattar inte vad som får mig att gå omkring och ens orka leva.
Allt känns tomt, fel, trist, onödigt och bara dödens. Det är något som ständigt saknas.

Och när det är såhär så skriver jag. Jag skriver på allt som kommer i min väg.
Post-it lappar, block, kalendrar, dagboken, idag skrev jag till & med på toalettpapper.
Det är inte alltid betydelsefulla meningar, ibland är det bara massor med o-igenomtänkta
ord. Ibland skriver jag inte ens, utan ritar någonting.

Sen så kommer jag på den briljanta idén. Jag har en blogg. Jag klassas som bloggerska.
Varför inte dela med sig lite? Och så skriver jag ett helt inlägg. Innan jag publicerar,
granskar jag det minst hundra gånger, för att sedan konstatera att det bara är skit.

Så raderar jag allting igen och loggar ut.

Försvinner ett tag

Åh vilken kass helg. Har gjort zero, nada, ingenting.
Vill bara kasta mig i en stor säng med snygga tunna lakan i ett smutsigt & stökigt rum,
med en snygg kille med världens ruffs, snygga armar och varm kropp och hångla
hela resterande helgen.

Får ta och åka hem till Emil.
På återseende mina rarings, när jag bytt tillräckligt med saliv.

Au revoir

Post-it

image724
(bild
här)

Min mamma är för härlig
.
Hon har post-it lappar perioder. Det är en sån period nu. Överallt finns dom,
post-it lapparna alltså. Hitilst har jag hittat dom i vardagsrummet, på toaletten,
i mitt rum, i min systers rum och i kökslådorna.

Det kan stå allt möjligt på dom. Som t.ex:
Marwix Hamlisch
Aldrig nöjd (?)
Ring M2
Double match

Konstdagar

image718

Imorgon ska jag och mamma till Vårsalongen - Liljevalchs.
Och på tisdag när jag är ledig så ska vi till Moderna museet & gå på Andy Warholes utställning.
Konst i alla ära. Känner mig som en äkta kulturfjant kontrat med ung-gammal tant.

Om ni förstår någonting.

Shame on me

Jaha. Nu fick jag minsann äta upp vad jag sa om Melodifestivalen.
Sanna Nielsen & de där röda tvillingarna gick vidare. Det var ju great.

Men what's up with the Kebabpizza niggawigga någonting? Fyfan vad pinsamt.
Att dom ens kom femma. Dom borde inte ens varit där överhuvudtaget.
Dom var ju ett bevis på att världen verkligen är sjuk.

Det här var första gången någonsin jag var glad över Carolas medverkan.
Men hur jävla svårt är det när motståndarna sjunger om kebab och raborzka?

Melodifestivalen, eller?

Nu är det världens mest överskattade program på TV.
Melodifestivalen. M-e-l-o-d-i-f-e-s-t-i-v-a-l-e-n. Där de snyggaste vinner.

För det är ju verkligen så.
Amy Diamond och Christer Sjögren knep ju lixom finalplatserna förra veckan.
Och det är bara för att dom gick hem hos alla småkids, pedofiler och viagra-russinen.
Inte fan var det för att deras låtar var bra, för det kan jag garantera att de inte var.

& vad hände med eftersnacket när artisterna kommer ut från scenen?
Det är någon brud som är ett underbart exemplar på stelhet & fel person på fel plats.
Nur eller vad hon nu heter. Och Kristian Luuk. Hans skämt är verkigen on the way down.
Förra året var det hundra gånger roligare. Nu skrattar jag inte ens.

Melodierna fick sin egna festival. Det var ju världens vinnande koncept.
Men nu, världen har blivit så utseendefixerad att jag vill spy.
Kan slå vad om att typ Ola och The Nicole går vidare ikväll. Fast deras låtar var sämst.
AV ALLA.

Städerna i mina drömmar

Jag vill flytta. Kanske inte precis nu, men om några år. Efter studenten.
Jag vill bo i en stad där det händer saker hela tiden. Kortfattat vill jag bo i en stad
som verkligen är en stad. Stockholm är ju fan bara på låsas. Det är ingenting om
man jämnför med annat.

image715

London hatade jag till en början, kanske inte bokstavligen, men tyckte mindre om.
men på senaste tiden har jag förstått charmen i staden. Paris är ju drömmen.
Franska kan jag dock inte men i gymnasiet ska vi ändra på det. Tänk,
en trång liten lägenhet i någon liten smutsig gränd i Paris. Jag ryser.

I New York stannade mitt hjärta kvar.

Underbart med New York:
Bagels, kringelstånd, mycket rörelse, aldrig tyst, Starbucks, papperspåsar,
underbara fruktsallader, vackra byggnader, se livet ur olika perspektiv (dvs antingen
på marken eller högt upp ur fågelperspektiv), trevligt folk, mycket vintage, marknader,
roligare affärer, Central park, tunnelbanan, gatukonsten, salladsbarer osv osv..

Myheartishurtingme

Stirrar in i skärmen,
får ont i huvudet
stirrar
sätter på musik
läser mail.

Äter en alvedon,
fortsätter strirra
pausar musiken
behöver glasögonen
läser en blogg.

Kokar vatten,
sätter på musiken
läser ett till mail
stirrar
blir sugen på cigg.

Kommer ihåg vattnet,
gör te
sätter på musiken
stirrar
stirrar ännu längre
läser en till blogg
bränner mig på teet.

Släpper ut Billie,
stirrar
äter upp läkerolen
blåser på teet
gör om layouten
tar in Billie
stirrar.

Kollar om jag fått sms,
eller kanske gb
stirrar
loggar in på msn
skriver en anteckning
sätter på mig glasögonen
loggar ut från msn
stänger av musiken.

Sätter på en skiva,
lyssnar på en halv låt
byter skiva
dricker upp teet
stirrar
blir sugen på cigg igen
lyssnar på hela skivan
somnar.

Vad gör man när man hamnat i en sånhär bubbla? Eller koma heter det kanske.
Hur väcker man sig själv?

Uppskatta


image714
Foto: Said Karlsson

Det finns så mycket saker jag uppskattar mer nu, än vad jag gjorde förut.
Bara för två år sedan var jag en vilsen liten själ som varken visste någonting in eller ut.
Jag vet vem jag är nu, och helt plötsligt från ingenstans ser man alla små fina saker också.
Förut var alla känslor på liv eller död. Nu klarar man sig. På något jävla vänster.

Emil är den vackraste som finns. Speciellt när han sitter i ett speciellt ljus och hans
perfekta käkben syns. Då lixom ilar det i hela kroppen. Och när han inte får upp sin
dragkedja. Det är också så fint.

Min syster Saga är bäst. Folk tycker det är underligt. Att jag tycker om min syster alltså.
Men hon är ultimat. Hon är bra på att gömma undan skräp på konstiga ställen,
äta godis, somna med TVn på, pyssla ihop fina saker till mig när jag är sjuk osv.
Och så vet hon allt om Snook & Tokio Hotel, och det visar ju vad hon uppskattar.

Sofia är det bästa som hänt mig tror jag. Hon skulle kunna jämnföras med ett lejon.
Hon är stark, har jordens finaste hår och så är hon ju lejon också. Bara det.
Hon förgyller mina dagar på alla möjliga vis.
Sofia är bäst på att slarva bort saker & att komma försent. Och så gillar hon djur,
fika, hänga i stan, drömma om sin framtid och att titta på dåliga filmer/serier.

Sist mamma. Fast ändå först för mamma klarar jag mig verkligen inte utan.
Hon är som bäst när hon försöker peppa sig själv, när hon går runt och säger hur
bra hon är och hur mycket roliga saker hon har varit med om och ska vara med om.
Så dricker hon alltid upp mitt te. Hon dricker ca 10 koppar om dagen och påstår att nej vadå,
jag tycker inte alls om te.

Jag minns första gången jag såg Emil. Han stod i trappan i caféet i skolan och väntade
på någon. Det var nästan bara han och jag där, och för några sekunder som kändes som
en evighet, möttes våra blickar. Sen kom den där personen han väntat på, och han försvann.
Då var jag säker på att jag hade sett det vackraste någonsin.

Oj vad jag babbalar på.
Det jag vill komma till är att; uppskatta mera. Vet inte hur många gånger jag skrivit det nu.
Det kommer komma flera gånger mina honeybuns, det kan jag lova.
Känner att hela mitt liv just nu går ut på att uppskatta saker & må bra.

Det är viktigt.

Utökning

image713
(bild här)

Idag blir det kanske en till kanin.
Ja, för mamma & jag har blivit kaninfantaster, och vi ska rädda alla kaniner
i hela världen! Det kommer bli kennel här hemma.

Om det blir en till ska den heta Ruby eller Coco

Visste du att..

.. det finns avokado/aloe vera bindor.
Ja. Aloe vera kan jag förstå, men varför i hela världen blandar man in avokado?
Det är säkert någon produktionsboss där ute som vänt ut och in på sig,
bara för att tillverka något man kan jämnföra med sallad mellan benen.

Valentin

Idag har jag firat alla hjärtans dag som förövrigt är en underbar dag.
Oavsett om man har en partner eller inte. Man behöver inte bara fira kärlek,
det finns massvis med saker att uppskatta ju!

image711


Anyways. Har tillbringat eftermiddagen med världens finaste pojke.
Det har varit sex & tända ljus, jag har ätit geléhjärtan och fått 3 (!) presenter.
Det är ju över förväntningarna när man inte räknade med några.
Fick världens finaste pärlarmband av mamma.

Disskuterade framtiden med min honeybun.
Vi snackar vintage-våning, himmelsäng, 3 moppsar, 5 kaniner,
gamla burkar och den perfekta ytterdörren.

Nu ska jag mysa med min moderkaka (nej inte på det sättet) framför TVn.
Sen ska mina sömnpiller och jag umgås.

Sömn?

Shit! Jag tog ett sömnpiller (Imovane, jävla Berny medecin), och så tänkte jag
"Nu ska jag vinna över pillret och inte somna, bara för att se om det går".

Haha, kan knappt hålla ögonen öppna.
Känns som någon hällt en liter grus i mina ögon.

Imovane - Ema: 1-0

Hornytime

Makes me horny:
Pojknackar, hes röst & en mörk ruffsig morgonfrilla

Mer kärlek!

Alltså, jag läste inlägget om skitsnack i alla väder nedan.
Måste bara tillägga att alla är fina på sitt sätt. Verkligen.
Att känna sig självsäker gör vilken tjej som helst sexig. I promise.

Och säg, finns det något finare än:
Svarthåriga med snövit hy
Rödhåriga med massivis med fräknar
Slitna blondiner med blåa ögon
Mörka med afrohår (afrohår är skiten!)

Människor i helhet är ju verkligen ett slag för sig. Lovely.


Mitt ursprung

image708

Little bag of cocain

image705

När jag blir stor ska jag bo på Soho i New Yok, dricka rödvin, fina drinkar,
kedjeröka och kela med mina mopsar & kaniner dagarna i ända.
Sen ska jag dansa hela nätterna i högklackat och 50tals klänningar.

Can't wait.


Skitsnack i alla väder

Skitsnack/skvaller är både det värsta & bästa som finns.
Tänk, vad skulle världen vara utan skvallerblaskor och allt detta eviga gossip? Nothing.
Men när det kommer till en själv, när det går rykten och folk säger saker om just dig,
då är det inte lika roligt längre.

Till exempel, någon har sagt att du är ful, inte ser bra ut någonstans och bara borde
sluta ha självfötroende över huvudtaget. Någon annan har argumenterat emot och sagt
t.ex att hon är fin på sitt sätt, hon är snygg & speciell för att.. blabla.

Det är så tydligt. Den första som har sagt de negativa sakerna, är antagligen bara
grymt avundsjuk. Eller så är det helt enkelt som ordspråket säger, smaken är som baken.
Alla kan inte tycka om dig. Det kan man inte ens räkna med.
Den andra däremot, som står upp och inte faller ned i snacka skit eller klanka ner på-gropen,
har eget självförtroende och är en starkare människa.

Det jag vill komma till är att när man hör något om någon annan eller om sig själv,
stå på er.

Systerskap mina vänner, systerskap.

Mina mörka hemligheter

image698

Ibland förstår jag inte riktigt vad jag gör i den här världen.
Vissa dagar ni vet, då allt känns grått, helt igen-mulet och bara trist trist trist.

Då brukar jag drömma om att jag är en rockstjärna.
Ja, faktiskt. Lite pinsamt avslöjande sådär, men det får jag väll äta upp senare.
Inte för att jag gillar rock speciellt mycket. Men att vara en rocklegend, det är så stort.
Drugs, sex and rock'n'roll. Det låter så great.

Tänk att kunna skryta med att man är tinintusskadad från livet på scen,
så som Petter säger. Det skulle ligga så jävla bra i munnen lixom.
Eller att hoppa omkring helt tatuerad, piercad och svettig på en scen, och ändå känna
sig snygg, för alla fans skriker efter en! Mmm..

Anyways. Nu ska jag ha ett möte med Jon Blund. Ska drömma om min rockkariärr.


Tidigare inlägg Nyare inlägg