I tusen bitar
Vad gör jag nu? Är det nu jag ska gå in i väggen, bara lägga mig ned, sova bort hela livet
tills någon prins kommer och räddar mig? Eller är det nu jag ska hitta det starka i mig, resa mig upp
och fixa det här själv? Jag vet inte. Så jag hamnar någonstans där i mellan.
Ena sekunden känner jag mig som Wonderwoman, jag kan klara vad som helst, allt blir bra.
Sen, efter en inte allt för lång stund (tyvär) så rasar allting samman.
Mina ögon tåras, jag hyperventilerar och förstår inte alls hur jag ska ta mig samman.
Jag känner verkligen att jag måste gå från A till B snart. Ta tag i mig själv, ordna upp med allt.
Såhär kan jag inte låta saker & ting hålla på. Jag kommer ju vara döende vid 40 då. Hemsk tanke.
Ni skulle se mig nu. Jag är inte Ema på något plan alls. Jag sitter med mjukisbyxor i armhålorna,
3 tröjor för att jag fryser groteskt mycket, mitt hår står åt alla håll för jag har inte tvättat det på 3 dagar,
jag har 10 ggr så mycket mer finnar än vad jag brukar ha, mina läppar är torra och jag är svart under ögonen.
Men någonstans i allt mitt kaos, i alla tankar som går från yey till nej finns det ett hopp.
Jag vet att allt ordnar sig, det gör ju alltid det. Det är så sant. Det ordnar sig alltid.
Så länge jag har det i åtanke, kan jag sitta och lyssna på deprimerad musik utan at allt går i tusen bitar,
och jag klarar av att titta på bilder och minnas. Även om det gör ondare då - så känns det bättre.
Så jag fortsätter att vara den glada Ema, som alltid skrattar och har någonting att berätta.
För jag är ju fortfarande jag. Och jag är glad. Oavsett. Även om mitt hjärta brister och min hjärna
går på högvarv big time, så kan jag le. Jag ser fortfarande mina misstag som möjligheter,
att ändra på saker, att träffa nya människor, att göra om någonting & att våga chansa.
Jag uppskattar småsakerna fortfarande,som att min syster köpte melontuggummin till mig idag,
eller att solen har skinit en hel vecka nu, och det är februari!
Det är fint, och jag kommer aldrig sluta tycka det. Hur trasig jag än blir.
(För alla andra trasiga själar där ute, det är okej med depp-musik. Ladda ner:
Joseph Arthur - Honey and the moon
Two hours traffic - Sweet and sour
och Lasse Lindh - Satan vad ont det gör)
tills någon prins kommer och räddar mig? Eller är det nu jag ska hitta det starka i mig, resa mig upp
och fixa det här själv? Jag vet inte. Så jag hamnar någonstans där i mellan.
Ena sekunden känner jag mig som Wonderwoman, jag kan klara vad som helst, allt blir bra.
Sen, efter en inte allt för lång stund (tyvär) så rasar allting samman.
Mina ögon tåras, jag hyperventilerar och förstår inte alls hur jag ska ta mig samman.
Jag känner verkligen att jag måste gå från A till B snart. Ta tag i mig själv, ordna upp med allt.
Såhär kan jag inte låta saker & ting hålla på. Jag kommer ju vara döende vid 40 då. Hemsk tanke.
Ni skulle se mig nu. Jag är inte Ema på något plan alls. Jag sitter med mjukisbyxor i armhålorna,
3 tröjor för att jag fryser groteskt mycket, mitt hår står åt alla håll för jag har inte tvättat det på 3 dagar,
jag har 10 ggr så mycket mer finnar än vad jag brukar ha, mina läppar är torra och jag är svart under ögonen.
Men någonstans i allt mitt kaos, i alla tankar som går från yey till nej finns det ett hopp.
Jag vet att allt ordnar sig, det gör ju alltid det. Det är så sant. Det ordnar sig alltid.
Så länge jag har det i åtanke, kan jag sitta och lyssna på deprimerad musik utan at allt går i tusen bitar,
och jag klarar av att titta på bilder och minnas. Även om det gör ondare då - så känns det bättre.
Så jag fortsätter att vara den glada Ema, som alltid skrattar och har någonting att berätta.
För jag är ju fortfarande jag. Och jag är glad. Oavsett. Även om mitt hjärta brister och min hjärna
går på högvarv big time, så kan jag le. Jag ser fortfarande mina misstag som möjligheter,
att ändra på saker, att träffa nya människor, att göra om någonting & att våga chansa.
Jag uppskattar småsakerna fortfarande,som att min syster köpte melontuggummin till mig idag,
eller att solen har skinit en hel vecka nu, och det är februari!
Det är fint, och jag kommer aldrig sluta tycka det. Hur trasig jag än blir.
(För alla andra trasiga själar där ute, det är okej med depp-musik. Ladda ner:
Joseph Arthur - Honey and the moon
Two hours traffic - Sweet and sour
och Lasse Lindh - Satan vad ont det gör)
Winterflyaway
Nej fy. Nu måste jag ta tag i mitt liv.
Ska kirra biljett till Arvika. Måste bli lite social igen. Så ska jag skaffa en bra kamera,
bli en estet-hora och vara jättesocial och superglad när sommaren kommer.
Ska träffa massor med nya människor & så ska jag bege mig in i sagovärldar med hjälp av böcker
och hängmattor hela sommaren.
Tills dess ska jag skära mig, dricka mig redlös och sova bort hela vintern & våren.
Ska kirra biljett till Arvika. Måste bli lite social igen. Så ska jag skaffa en bra kamera,
bli en estet-hora och vara jättesocial och superglad när sommaren kommer.
Ska träffa massor med nya människor & så ska jag bege mig in i sagovärldar med hjälp av böcker
och hängmattor hela sommaren.
Tills dess ska jag skära mig, dricka mig redlös och sova bort hela vintern & våren.
Remember you said
Oj, värst vad jag är nostalgisk idag.
Jag sitter och lyssnar på Hawthorne heights, dricker Liptons bluberry te & ritar lite sådär nonsens.
Precis så som jag kanske gjorde precis den här dagen fast för 2-3 år sedan.
Fantastiskt hur mycket minnen som kan väckas med lite materiella saker.
Jag minns vänner som man tappat bort på vägen, hur alla känslor var på liv & död, Portugal i fotbolls-VM,
mina sommar flirter, allt dagboksskrivande, drickandet, skräckfilmsnätterna, maskerader osv.
På något sätt är jag glad att allt bara är över.
Är det inte konstigt att man kan sakna någonting man inte skulle vilja ha tillbaka?
Horoskop
Horoskop
Period: Mars
Skorpionen
Du behöver hitta nya vägar att uttrycka dig på och samtidigt hitta tillbaka till livsglädjen
och lekfullheten. Krav & plikter har gjort dig nedtygnd och begränsat ditt liv.
Det är dags för en nystart i din personliga utveckling. Du behöver inse hur du förhåller dig
till en av dina relationer och bestämma dig för hur du vill ha det. Du kan göra små justeringar,
eller förändra allt radikalt. Tänk noga igenom situationen innan du fattar ett avgörande beslut.
Nu blir jag lite rädd. Kan ett horoskop stämma såhär bra?
Är det någon som bevakar mig? Är det min mamma som skriver horoskopen?
Kanske är det så att det är kameror installerade i hela min omgivning? Hjälp.
Period: Mars
Skorpionen
Du behöver hitta nya vägar att uttrycka dig på och samtidigt hitta tillbaka till livsglädjen
och lekfullheten. Krav & plikter har gjort dig nedtygnd och begränsat ditt liv.
Det är dags för en nystart i din personliga utveckling. Du behöver inse hur du förhåller dig
till en av dina relationer och bestämma dig för hur du vill ha det. Du kan göra små justeringar,
eller förändra allt radikalt. Tänk noga igenom situationen innan du fattar ett avgörande beslut.
Nu blir jag lite rädd. Kan ett horoskop stämma såhär bra?
Är det någon som bevakar mig? Är det min mamma som skriver horoskopen?
Kanske är det så att det är kameror installerade i hela min omgivning? Hjälp.
Skolkare
Jag har försovit mig. Rätt så mycket. 3 timmar för att vara exakt.
Mamma ringde till skolan och sa att jag var "sjuk". Älskar min mamma som låter mig skolka.
Nu ska jag lyssna på fin musik. Det vill säga Lasse Lindh kontrat med Sophie Zelmani.
Är pepp för no sé nada idag. Återkommer mina pumpkins
Mamma ringde till skolan och sa att jag var "sjuk". Älskar min mamma som låter mig skolka.
Nu ska jag lyssna på fin musik. Det vill säga Lasse Lindh kontrat med Sophie Zelmani.
Är pepp för no sé nada idag. Återkommer mina pumpkins
Gossip school
Det måste vara jättekul att vara skolpsykolog i min skola.
Jävla Gossip girl nätverket är ingenting jämnfört med hur det är i skolan these days.
Det skvallras om alla & alla vänder en historia så som dom själva vill att den ska vara.
Och det värsta är att man tror på sig själv. Man intalar sig själv att man är den
enda som sitter på sanningen, att man är den enda bland dessa 120 elever som vet vad
han/hon verkligen snackar om.
Fatta att sitta där, där våran skolpsykolog sitter, och verkligen höra allt det här ifrån alla dessa små
vilsna (endast) 15 åriga själar, som är helt lost i sig själva och verkligen bara är ute
efter lite spänning i livet. Vi är så desperata. Hela jävla högen. Vart enda ord och allt skvaller
absorberar vi som om vi vore svampar.
Sen sätter ryktena igång. Överallt, hela tiden. Dom är där jämt och ständigt.
Men helt ärligt, vad skulle skolan & tonåren vara utan allt skvaller? Ingenting I guess.
Och nu har alla fått förklaringen till varför jag ska bli psykolog. Muhahaha
Jävla Gossip girl nätverket är ingenting jämnfört med hur det är i skolan these days.
Det skvallras om alla & alla vänder en historia så som dom själva vill att den ska vara.
Och det värsta är att man tror på sig själv. Man intalar sig själv att man är den
enda som sitter på sanningen, att man är den enda bland dessa 120 elever som vet vad
han/hon verkligen snackar om.
Fatta att sitta där, där våran skolpsykolog sitter, och verkligen höra allt det här ifrån alla dessa små
vilsna (endast) 15 åriga själar, som är helt lost i sig själva och verkligen bara är ute
efter lite spänning i livet. Vi är så desperata. Hela jävla högen. Vart enda ord och allt skvaller
absorberar vi som om vi vore svampar.
Sen sätter ryktena igång. Överallt, hela tiden. Dom är där jämt och ständigt.
Men helt ärligt, vad skulle skolan & tonåren vara utan allt skvaller? Ingenting I guess.
Och nu har alla fått förklaringen till varför jag ska bli psykolog. Muhahaha
World's greatest
Sosso brer mindre smör på ena sidan av sin macka för att hon vet att jag vill smaka.
(Jag gillar inte smör)
De finaste sakerna gör man nog för varandra när man inte är medvetna om det.
Det blir tomt idag
Det knäpper i mina öron! Jag blir galen. Eller tänk om det inte gör det, och jag bara inbillar mig?
Jag kanske borde söka hjälp? Okej, nu är det mina hypokondriker-tankar som spökar 2 much.
Nu ska jag leka med Sofia heeeela kvällen.
Au revoir
Jag kanske borde söka hjälp? Okej, nu är det mina hypokondriker-tankar som spökar 2 much.
Nu ska jag leka med Sofia heeeela kvällen.
Au revoir
Böcker
Att gå på bibloteket, ensam, i sin egna värld, bläddra i diktsamlingar, romaner,
fakta böcker & hitta understrykna eller inringade ord som t.ex kärlek, himmel, morgondag osv,
det är nog det bästa som finns. Det är avkoppling när den är som bäst.
fakta böcker & hitta understrykna eller inringade ord som t.ex kärlek, himmel, morgondag osv,
det är nog det bästa som finns. Det är avkoppling när den är som bäst.
Morgonstund har snopp i mun
Rise and shine sunshines!
Igår kunde inte jag blogga på hela kvällen. Ja ni hörde alldeles rätt. HELA kvällen.
Det lixom brände i mina små bloggfingrar och alla rader och ord flög omkring i huvudet och verkligen
bankade på min näthinna för att försöka komma ut. Fan vad det var läskigt. Att inte kunna blogga alltså.
Nu tycker ni att det här var ett mycket onödigt inlägg. Men icke!
Ska tacka Kajsa, som gav mig världens finaste kritik. Känner att jag måste promota tillbaka,
framtidsvision.bilddagboken.se, där hittar ni henne. Det är min barndomsvän det.
Dom måste man tala gott om.
Idag ska jag till skolan, som alla andra dagar. Undrar när cirkeln bryts?
Igår kunde inte jag blogga på hela kvällen. Ja ni hörde alldeles rätt. HELA kvällen.
Det lixom brände i mina små bloggfingrar och alla rader och ord flög omkring i huvudet och verkligen
bankade på min näthinna för att försöka komma ut. Fan vad det var läskigt. Att inte kunna blogga alltså.
Nu tycker ni att det här var ett mycket onödigt inlägg. Men icke!
Ska tacka Kajsa, som gav mig världens finaste kritik. Känner att jag måste promota tillbaka,
framtidsvision.bilddagboken.se, där hittar ni henne. Det är min barndomsvän det.
Dom måste man tala gott om.
Idag ska jag till skolan, som alla andra dagar. Undrar när cirkeln bryts?
Eftertraktad
Coolt. Sveriges främsta reklambyrå vill jobba med mig.
Jag känner mig vuxen och efterfrågad. Vuxenpoäng till mig.
Så går det när man är glad
Wooooaw vilka vårkänslor jag har idag. Det ilar & spritter i hela kroppen.
Nu har jag inte använt byxor på hela 3 dagar! Eller alltså jag har inte gått naken, strumpbyxor har det varit.
Och idag invigde jag mina nya skor. Fan vad fancy livet är ibland. Solen skiner, jag ska dra iväg Emil
till centrum & köpa glass så fort han kliver innanför dörren. Skulle inte byta den här dagen mot något,
eller jo kanske typ en flygbiljett till Italienska rivieran eller nått. Men det är ju en annan sak.
Ikväll ska jag göra lasange. Greeaaaat. Puss puss puss
(Just det, du bruden eller vad du nu är, som inte kan se hela min blogg. Det är nog inte min blogg
det är fel på, utan din webbläsare. Hoppas det ordnar sig. För din skull alltså).
Nu har jag inte använt byxor på hela 3 dagar! Eller alltså jag har inte gått naken, strumpbyxor har det varit.
Och idag invigde jag mina nya skor. Fan vad fancy livet är ibland. Solen skiner, jag ska dra iväg Emil
till centrum & köpa glass så fort han kliver innanför dörren. Skulle inte byta den här dagen mot något,
eller jo kanske typ en flygbiljett till Italienska rivieran eller nått. Men det är ju en annan sak.
Ikväll ska jag göra lasange. Greeaaaat. Puss puss puss
(Just det, du bruden eller vad du nu är, som inte kan se hela min blogg. Det är nog inte min blogg
det är fel på, utan din webbläsare. Hoppas det ordnar sig. För din skull alltså).
Sleepless
Jag har bestämt mig. Jag ska inte bli en nagelbitare som står och trampar i framtiden.
Jag ska upptäcka världen. Återvända till vissa ställen måste jag ju göra också.
New York
Paris
London
Singapore
Miami
Amsterdam
Nya Zeeland
Hongkong
Tokyo
Italien
Brasilien
Island
Egypten
Thailand
Maldiverna
Nej fy. Nu måste jag sova. Ska hinna läsa lite i min nya bok vattenmelonen.
Imorgon blir det konst, träning & världens finaste pojk.
Puss!
Jag ska upptäcka världen. Återvända till vissa ställen måste jag ju göra också.
New York
Paris
London
Singapore
Miami
Amsterdam
Nya Zeeland
Hongkong
Tokyo
Italien
Brasilien
Island
Egypten
Thailand
Maldiverna
Nej fy. Nu måste jag sova. Ska hinna läsa lite i min nya bok vattenmelonen.
Imorgon blir det konst, träning & världens finaste pojk.
Puss!
Midnattsfilosofi
Här sitter jag och dricker ljummet te efter midnatt. Lyssnar på musik gör jag också.
Just nu går Shayne Ward - No u hang up varm. Den är på repeat för fjärde gången tror jag.
När jag sitter såhär in på småtimmarna & lyssnar på en riktig skyhigh låt, så blir jag sådär filosofisk.
Jag börjar drömma mig till sommaren. Då ska jag sitta i mitt fönster långt in på nätterna,
dra en cigg och lyssna på den här låten på högsta volym. Så ska jag se solen gå upp.
Fan vad härligt. Det är det första jag ska göra när jag firar att mina 9 år i grundskolan är finito.
Påminn mig.
Just nu går Shayne Ward - No u hang up varm. Den är på repeat för fjärde gången tror jag.
När jag sitter såhär in på småtimmarna & lyssnar på en riktig skyhigh låt, så blir jag sådär filosofisk.
Jag börjar drömma mig till sommaren. Då ska jag sitta i mitt fönster långt in på nätterna,
dra en cigg och lyssna på den här låten på högsta volym. Så ska jag se solen gå upp.
Fan vad härligt. Det är det första jag ska göra när jag firar att mina 9 år i grundskolan är finito.
Påminn mig.
I love my guys
Pojkar. Killar. Män. Det är det bästa som finns. Jag har fina minnen med så många olika.
Känner att jag vill skrika till hela världen att jag minsann haft de finaste tiderna med massvis med pojkar.
Nu menar jag i vänskaplig väg.
En pojke hade rådjursögon. Dom var stora, bruna och det lixom brände i hjärtat varenda gång han tittade på mig. Han var kär i mig. Jag var naiv, och defentivit inte kär i honom. Vi gick på oändligt många promenader, pratade hela nätterna, träffades på mitten och blandade saftdrinkar. Jag minns mest när vi låg på en gräsmatta i förorten och han bad mig titta upp i himelen. Ser du sa han, man tittar in i oändligheten, precis som man gör i dina ögon.
Det fanns en som hade världens finaste näsa. Det tyckte jag i alla fall. Den var rak men ändå sne. Han var så sorgsen och jag ville verkligen göra honom glad igen. Ibland tror jag nog att jag hade motsatt inverkan i slutet, men det är en annan historia. Vi pallade äpplen, gömde oss under ett parasoll på en gubbes tomt för att slippa undan regnet, vi satt på tågstationen och missade tåg efter tåg bara för att vi pratade, vi låg i min säng och tittade upp i taket & bara lyssnade till varandras andetag. Vi pratade mycket om livet, och så drack vi chokladkaffe.
Sen var det han som var fin på väldigt många sätt, ytligt vis. Jag vet inte riktigt varför jag var så dum men jag föll väll för det jag trodde att jag aldrig skulle falla för. Vi gick kilometer efter kilometer, joggade, såg skitfilmer, kittlade varandra, disskuterade musik och satt på en brygga på säkert den kallaste kvällen på hela året och snackade om bästföre-kärlekar. På nått sätt blev kvällen varm. Jag saknar den här personen väldigt ofta, varför vet jag inte. Men han lärde mig någonting.
Och den bästa av dom alla. Fast nu pratar vi inte vänskap längre utan kärlek. Vi har cyklat vilse i skogen, haft picknick brevid tågstationen, grillat bananer på en engångsgrill, legat och tittat på stjärnor på valborgsmässoafton, kysst varandra under vattenytan, brottats i snön, bråkat i skidliftar, legat under täcket och viskat fina saker till varandra, vaknat vid varandras sida, duschat i oändligheter, trängts i en hängmatta, sovit på studsmattan, sett skräckfilmer, tagit morgoncigg, rullat upp, pratat om allt & inget, döpt våra framtida barn, haft kuddkrig, gått barfota genom hela jakobsberg, fikat i skogen i december, legat under julgranar utomhus, och jag skulle kunna fortsätta i en oändlighet. Hoppas vi fortsätter i en oändlighet också.
Alla tjejer måste börja uppskatta killar mer. Dom är fina. På många sätt.
Det var bara det jag ville komma fram till.
Känner att jag vill skrika till hela världen att jag minsann haft de finaste tiderna med massvis med pojkar.
Nu menar jag i vänskaplig väg.
En pojke hade rådjursögon. Dom var stora, bruna och det lixom brände i hjärtat varenda gång han tittade på mig. Han var kär i mig. Jag var naiv, och defentivit inte kär i honom. Vi gick på oändligt många promenader, pratade hela nätterna, träffades på mitten och blandade saftdrinkar. Jag minns mest när vi låg på en gräsmatta i förorten och han bad mig titta upp i himelen. Ser du sa han, man tittar in i oändligheten, precis som man gör i dina ögon.
Det fanns en som hade världens finaste näsa. Det tyckte jag i alla fall. Den var rak men ändå sne. Han var så sorgsen och jag ville verkligen göra honom glad igen. Ibland tror jag nog att jag hade motsatt inverkan i slutet, men det är en annan historia. Vi pallade äpplen, gömde oss under ett parasoll på en gubbes tomt för att slippa undan regnet, vi satt på tågstationen och missade tåg efter tåg bara för att vi pratade, vi låg i min säng och tittade upp i taket & bara lyssnade till varandras andetag. Vi pratade mycket om livet, och så drack vi chokladkaffe.
Sen var det han som var fin på väldigt många sätt, ytligt vis. Jag vet inte riktigt varför jag var så dum men jag föll väll för det jag trodde att jag aldrig skulle falla för. Vi gick kilometer efter kilometer, joggade, såg skitfilmer, kittlade varandra, disskuterade musik och satt på en brygga på säkert den kallaste kvällen på hela året och snackade om bästföre-kärlekar. På nått sätt blev kvällen varm. Jag saknar den här personen väldigt ofta, varför vet jag inte. Men han lärde mig någonting.
Och den bästa av dom alla. Fast nu pratar vi inte vänskap längre utan kärlek. Vi har cyklat vilse i skogen, haft picknick brevid tågstationen, grillat bananer på en engångsgrill, legat och tittat på stjärnor på valborgsmässoafton, kysst varandra under vattenytan, brottats i snön, bråkat i skidliftar, legat under täcket och viskat fina saker till varandra, vaknat vid varandras sida, duschat i oändligheter, trängts i en hängmatta, sovit på studsmattan, sett skräckfilmer, tagit morgoncigg, rullat upp, pratat om allt & inget, döpt våra framtida barn, haft kuddkrig, gått barfota genom hela jakobsberg, fikat i skogen i december, legat under julgranar utomhus, och jag skulle kunna fortsätta i en oändlighet. Hoppas vi fortsätter i en oändlighet också.
Alla tjejer måste börja uppskatta killar mer. Dom är fina. På många sätt.
Det var bara det jag ville komma fram till.
Ang. TV4
Vilket sammanträffande. Jag skrev ju tidigare idag att jag plågades av min TV4 reklam
hela sommaren. Fick precis veta att den går på TV igen. Jaha. Så ska man plågas hela vintern också.
Men ärligt, var det inte värsta sammanträffandet? Som lama-packorna (internt).
Värsta Da Vinci moment ju!
hela sommaren. Fick precis veta att den går på TV igen. Jaha. Så ska man plågas hela vintern också.
Men ärligt, var det inte värsta sammanträffandet? Som lama-packorna (internt).
Värsta Da Vinci moment ju!
Mysisterisahamster
Min syster ser ut som en hamster.
Hon har utslag i ansiktet. Varför vet jag inte. Varför vet nog inte hon heller.
Men fan vad rolig hon ser ut.
Ema i ett nötskal
Men den här gången hände något. Jag fick nämligen syn på en snubbe, vi kan kalla honom för
Thomas (okej, han heter så), som jag jobbade med när jag spelade in reklamfilm för TV4 guld.
Det första som slog mig var ju att wow, nu måste jag lägga in lite stötar och få flera jobb.
Så här bra gick det:
Jag: Thomas? Nejmen Thomas! Det var ju ett tag sen, hur är det?
Han: Hej hej.. Ehm.. Vem är du?
Jag: Men hallå? Det är ju Ema. Reklam Ema. 80-tals Ema!
(Jag spelade 80-tals fjortis i den där jävla reklamfilmen som jag sedan blev plågad med hela sommaren. Tyckte ju att han faktiskt borde minnas hur roligt han hade åt mig när jag stod där som en smurf straight from the 80's mitt inne i stan och han filmade mig. Gud så han skrattade. Man kan ju tycka att han borde ha kommit ihåg det).
Minns du inte mig? Fast jo just det, jag var blond då. Sådär riktigt Stockholms-ungdoms-blond. Men nu är jag ju brunett. Riktigt snyggt med bajsbrunt tycker du inte det? Jo jag kan ju förstå om du inte känner igen mig. Jag såg ju inte riktigt klok ut den där dagen. Och så filmade du mig väll underifrån så du har väll inte en aning om hur jag ser ut framtifrån. Haha... Eh, hehe?
Han: Ehm?
Han gick. Mamma skrattade.
Jag tror aldrig jag kommer vistas nära TV4 huset igen.
Let's Dance issues
Jävlar vilken känsla det var att lämna skolan imorse. Jag kände mig fri.
Solen sken, jag hade vårkläder & allt som saknades var lite Lykke Li i lurarna.
Så till min förvåning. Mitt PSP är urladdat. HELVETTE. Det händer aldrig. Varför just nu?
Helt plötsligt kändes allt lika jävla hopplöst som det gjorde imorse.
Men The voice i mobilen fick bli min räddning.
Till min mindre förvåning var hon den där dans-Cissi från Let's dance där med sin snubbe.
Inte brottar-snubben alltså, utan snubben hon dansade med i år. Hänger ni med? Bra.
För det första är hennes röst helt jävla grotesk. Den lixom skär i öronen.
För det andra storbölade hon när dom röstades ut i fredags. Pinsamt. Verkligen.
Så trodde jag självklart att hon skulle bortförklara sig på något härligt sätt.
Typ att hon hade PMS och alla känslor var på topp så hon kunde inte ro för det.
Men istället så sätter hon igång i flera minuter och maler på om hur sorligt, hemskt & förfärligt det var
att bli utröstade. Hon hade ju satt ribban så jävla högt!
Vad är grejen med det? Att grina när man åker ut ur Let's dance som bara russin & medelålders kvinnor
sitter och kollar på (jag borträknad). Man kan väll inte helt seriöst tycka synd om sig själv då?
Solen sken, jag hade vårkläder & allt som saknades var lite Lykke Li i lurarna.
Så till min förvåning. Mitt PSP är urladdat. HELVETTE. Det händer aldrig. Varför just nu?
Helt plötsligt kändes allt lika jävla hopplöst som det gjorde imorse.
Men The voice i mobilen fick bli min räddning.
Till min mindre förvåning var hon den där dans-Cissi från Let's dance där med sin snubbe.
Inte brottar-snubben alltså, utan snubben hon dansade med i år. Hänger ni med? Bra.
För det första är hennes röst helt jävla grotesk. Den lixom skär i öronen.
För det andra storbölade hon när dom röstades ut i fredags. Pinsamt. Verkligen.
Så trodde jag självklart att hon skulle bortförklara sig på något härligt sätt.
Typ att hon hade PMS och alla känslor var på topp så hon kunde inte ro för det.
Men istället så sätter hon igång i flera minuter och maler på om hur sorligt, hemskt & förfärligt det var
att bli utröstade. Hon hade ju satt ribban så jävla högt!
Vad är grejen med det? Att grina när man åker ut ur Let's dance som bara russin & medelålders kvinnor
sitter och kollar på (jag borträknad). Man kan väll inte helt seriöst tycka synd om sig själv då?
Blä
(bild här)
Snacka om att vakna på fel sida.
Känner att hela världen skrattar åt mig idag. Och huvudvärks som heter duga har jag också.
Ska vara duktig och gå på balkommitémötet idag, för har missat alla.
Sen kära blogg, sen är jag all yours.