circus em

Halloweenfest! Vart, hur & när spelar ingen roll. Jag. Måste. På. Halloweenfest. Nu.

Så fin helg. Överraskade Min Prins med skattjakt, matlagning och en miljon levande ljus. Det är då man blir så kär att man inte riktigt vet  vart man ska göra av sig själv. Söndagen spenderades med familjen, rättare sagt mormor & morfar. Jag cyklade dit på en cykel som sett sina bättre dagar, plockade äpplen och drack grönt te i mängder.

Min morfar är allt bra han. "Fint ska det vara" sa han och serverade nyplockade äpplen på kakfat.

Toodels.
Jag har haft fullt upp i helgen och jag har fortfarande planer under dagen. Ska bland annat cykla iväg till mormor & morfar i det soliga höstvädret för att plocka äpplen & dricka kaffe i fint porslin. Mormor och morfar är allt bra.

Fina saker som gjort den här väldigt regniga höstdagen lite bättre

Inatt ringde Min Prins till mig, väldigt sent. Jag hade sovit i flera timmar redan, och när man väcks sådär mitt i drömmarna så minns man inte riktigt vad det var man pratade om. Imorse, gick jag upp när det fortfarande var kolsvart ute. Det kändes så deprimerande, och regnet piskade mot fönsterbläcket. Men så minns jag plötsligt vad Emil hade ringt för att säga sådär mitt i natten bland alla drömmar. Bara att jag var finast i hela världen och att han saknade mig så mycket att han inte kunde låta bli att ringa. Plötsligt blev morgonen lite finare och regnet sprack nästan upp i sol.

Och: När jag gick på en väldigt smal och grusig, slingrande & lång stig nyligen, så smattrade regndropparna mot lövhögarna som låg under träden. Det lät så himla mysigt, och inte alls ett såntdär regnljud som man är vad vid. Vad har ni varit med om för fint idag?

Nu ska jag & min nyduschade prins bege oss ut på gamla cyklar i regnet för att handla lunch.

Jag & Emil blev tillsammans i december 2005, men första gången jag såg honom blev jag lite sådär smygförälskad. Det var andra dagen på höstterminen, och jag var sjuk. Vi åkte samma buss, bara det att jag inte gick av vid skolan utan fortsatte att åka medans Emil gick av. Och jag kände mig så tom på något vis. I skolan blev jag alldeles rödmosig & nervös om jag stod bakom honom i matkön, eller om våra blickar råkade mötas i klassrummet. Jag hade fjärilar i magen utan att jag riktigt visste varför i nästan ett halvår innan jag fick kyssa honom och kalla honom för min. Sen visade det sig att även Emil kännt samma sak, och då kändes det extra fint.

Våran första kyss var inte särskilt bra. För Emil var jättenervös och visste inte riktigt vad han skulle ta sig till. Jag kan ju undra vad som den dagen fick mig att ändå vilja vara med honom, det måste nog varit fjärilarna i magen som kittlades och flög nästan ända upp i halsen. Men jag ångrar det inte, det skulle ju verka dumt.

Grattis min pärla!

Toodels alla fans.
Jag har fullt upp med att äta spenat & lax-lasagne, äta mörk choklad, ligga ihopslingrad med en mycket vacker Prins i en väldigt obekväm soffa, gå höstpromenader, smygfotografera och dricka mängder med kaffe. Det jag vill komma till är att jag inte har tid att blogga.

Au revoir!

En läsare frågade hur en typisk Ema-dag ser ut. Jag vet inte riktigt egentligen, jag är väl rätt mycket som alla andra. Jag vaknar, går till skolan, pluggar, umgås, lagar mat och sover. Men för att göra det hela lite mer färgglatt så gör vi såhär isället.

När jag vaknar äter jag havregrynsgröt med skivad banan. Det är mitt största måste under dagen. Som vissa figurer måste ha sitt kaffe annars sker jordens undergång, på samma sätt måste jag ha min havregrynsgröt. Sen lyssnar jag på Morgonpasset i P3, mest för att dom är alldeles säregna och finurliga på sitt egna lilla sätt, och för att man slipper all tjaffsig reklam. Det finns ingen radiokanal i hela vida världen som spelar perfekt musik, tyvärr.

Sen pudrar jag näsan och beger mig ut i mina kängor. Jag lyssnar på Coldplay och Angus & Julia på morgonen, för det är alldeles lagom och passar bra in på vägen som jag går till stationen. Jag är en sån som åker tåg och älskar det. Och jag måste åka ensam, omsluten i musikens värld. Jag bläddrar snabbt igenom morgontidningarna, mest för att jag gillar känslan, inte för att jag är något vidare intresserad.

I skolan blir jag fortfarande snurrig för allt är så nytt och annorlunda. På samhällskunskapen pratar min lärare sönder mig om saker som jag kanske skulle leva bättre utan och på svenskan skriver jag tills jag får skrivkramp. Oftast. Håltimmar varvar jag med träning, jag är en gymnörd. Jag vet inte riktigt vilken plats jag har i klassen. Jag är delvis den som pratar mest, speciellt med hela kroppen i stora gester, och andra dagar känns det som om jag bara vill sjunka under jorden och inte synas. Om ni skulle komma till min skola så ser ni mig antagligen omkringspringandes med en vattenflaska & iförd klänning genom korridorerna.

Jag längtar tills jag slutar. Oftast springer jag raka vägen hem till Min Prins. Det första jag gör är att snöra av mig kängorna och pussa honom tills han ber om nåd. Jag tvingar honom att göra kaffe till mig, medans jag läser igenom alla tidningar som hans mamma samlat på sig tills trycksvärtan nästan kryper in i mig. Vi ligger i soffan och pratar om livet, lagar mat, hittar på konstiga historier, sätter ut smeknamn på oskyldiga människor, går på kyliga höstpromenader, delar på en mörk chokladkaka, cyklar och bara är allmänt kära i varandra.

Om jag inte är med Min Prins eller någon av mina fina vänner spenderar jag gärna tid med mig själv. Jag går omvägar hem, fotograferar allt som kommer i min väg, pallrar äpplen i ett stort träd, lägger mig i gräset utomhus och lyssnar på musik, eller kanske inomhus med en bok, ibland ritar jag saker som ingen förstår sig på och ibland så bakar jag. Fast oftast äter jag inte det jag bakat, det är någonting jag fått för mig att inte göra.

Men det jag älskar mer än allt annat, är att gå till biblioteket. Jag är lite utav en nörd innerst inne. Jag älskar att sätta mig i en fotölj (vilket tjusigt ord förresten!), omringad av tystnaden, bläddra igenom högar av dikter, tidsskrifter och kanske hitta en ny bok att förälska sig i. Jag kan sitta så i timmar. Det är som meditation, jag blir alldeles lugn.

Så vanlig är jag.

Saker som gör mig lite extra glad om dagarna just nu
Höstlöv, kyliga morgonpromenader, blåbärsté, somna tidigt, vaniljljus, P3, små böcker med stor mening, min analoga kamera, sova i Min Prins armar om nätterna, citronvatten, doftpåsar, bortglömda lappar, havregrynsgröt, filtar, kängor, tre meters halsduk, rosetter, soligt väder, fina ord & kommentarer och min underbara familj.

Idag är det soligt, cirkus tio grader och oktober. Ta en promenad på håltimmen vettja!
Krama en fin vän lite extra, kyss en vacker pojke och sparka löv med kängorna.

Ha en fin dag

Det finns mellan åttio och nittio personer ute i vårat avlånga land, kanske till och med någon annan stans i världen, som besöker min blogg dagligen. Det borde ni ha en elouge för.

Vem är du? Är du flicka eller pojke? Vad tänker du på när du inte kan somna? Tror du att det finns monster under sängen? Samlar du på gem eller frimärken? Tycker du om spenat? Hur många trappsteg går du upp till din lägenhet? Köper du nya knappar till alla koftor för att ge dom nytt liv? Känner du dig tråkig om du har samma kläder varje dag? Luktar din pappa matos varje fredag? Knäcker du fingrarna? Skriver du dikter ibland fast låter aldrig någon läsa dem? Ligger du på mage eller rygg när du sover? Vem tycker du är vackrast i världen? Tycker du om regn? Och varför läser du min blogg?

Jag har tänkt på en sak.

Tänk alla dessa människor man går förbi varje dag, som man känner igen, som man nästan vill hälsa på fast man inte gör det. Bara för att man är rädd. Rädd för att den äldre mannen med hatt och en pudel som liknar honom så himla mycket ska bli arg? Att han kanske inte är så fin och helylle som han ser ut att vara. Eller att damen som alltid sitter i trappan och väntar på tåget, som omsorgsfullt lusläser varenda dagstidning för att sedan riva sönder tidningen i ren förtvivlan eftersom världen består av så mycket fel ska urarta i något slags raseriutbrott.

Och även om man hälsar, och man får naglande blickar som biter sig fast i flera dagar efteråt, så känns det lite bättre. Lite bättre att man varit en fin människa, som delar någon slags gemenskap med alla de människor som bara är en av miljarders själar som man stöter på under livet.

Men en dag, kanske en dag när kaffet var lagom starkt, när du hittade en fin annons i tidningen, ditt hår ligger extra bra och solen värmer i nacken när du ger dig av på morgonen. En sån dag då någon hälsar på dig, då någon känner igen dig och vill göra dig lite extra glad idag.

En sån dag kan man vänta hur länge som helst på.

Idag är det faktiskt synd om mig. Jag har kräkts kanske hundranittioelva gånger sedan igår kväll. Min hals är helt uttrorkad och mina läppar har spruckit men jag kan inte dricka något för det kommer upp på en gång. Okej, idag suger mitt liv. Ska tvinga hit Min Prins så han kan ta hand om mig.

Hejdå.

ööööööööööhöhööhöhöö de här är emil :D idag har jag och ema vart i staden och gått runt. Jag köpte angus 3-peppers, lätt godaste hamburgaren. Till och med ema åt av den wtf ;d Sen ema köpte nån tröjja och jag kolla efter en mössa, men det finns fan inga snygga mössor. aaa de är ungeför vad jag gjort idag... Nu ska jag och ema kolla på nån film som heter Insanitarium. 
Sedan ska jag sova i emas mjuka säng ^^