Förtroende
Förtroende är det viktigaste som finns. Det är grunden till relationer. Finns det inget förtroende,
kan man inte ha en ärlig och stabil relation.
Man kan jämnföra det med såna där på cirkus, ni vet dem som slänger och flänger i luften?
Man måste ha världens förtroende för sin medpartner då. För annars kan man slänga sig rakt ut i döden.
De som man inte litar på, dom sparkar man. Det är synd att relationer inte funkar så för de flesta.
Vissa fastnar, stannar kvar - helt utan förtroende. Och bygger upp ett helt ostadigt förhållande på den grunden.
Det viktigaste är att man kan se sin partner som ett skyddsnät ungefär. Ja, ett skyddsnät.
Som kan ta emot en om man faller.
Systerskap
Syskon är nog det finaste man kan ha. De band man har med syskon, är de absolut starkaste banden man någonsin kommer få uppleva med någon annan människa. Saga, världens bästa syster. Även om du är en liten retsticka som älskar att förstöra mina sovmornar, äta upp min beyond kakao, slänga dina saker i mitt rum, skratta åt mina nördiga vanor, se filmer med mig under sömnlösa nätter och prata om alla dessa pojkar som man bara inte kan sätta fingret på så älskar jag dig Saga, för du är min syster, och det kan aldrig någon annan bli.
Bra bättre Sofia
Sofia. Det är en bra vän. En bäst vän. Jag vet inte om jag alltid är så bra, för jag vet att jag svävar upp i det blå och låter munnen gå före hjärnan. Jag tycker bloggen handlar lite för lite om Sofia, hon är ju trotts allt min bästa vän. Hon är galet snygg, verkligen! Hon har en såntdär perfekt födelsemärke på höger kind, och så har hon hår utav dess like. Tjockt, mörkt, vågigt & långt. Massor med flugor i en smäll. Och så är hon klok och ger mig alltid smarta råd, och så kan hon läsa mig som en öppen bok.
Och det bästa med Sofia är att vi inte behöver något som roar oss. Vi roar varandra. Tror att många sett att vi spenderar en hel del tid i skolan på galet tråkiga lektioner, åt att göra grimarser åt varandra. Bara en sån sak, att kunna göra sig ful för någon & att kunna skratta åt det. Underbart.
I alla fall. Sofia är crazycoconut-bäst!
Och det bästa med Sofia är att vi inte behöver något som roar oss. Vi roar varandra. Tror att många sett att vi spenderar en hel del tid i skolan på galet tråkiga lektioner, åt att göra grimarser åt varandra. Bara en sån sak, att kunna göra sig ful för någon & att kunna skratta åt det. Underbart.
I alla fall. Sofia är crazycoconut-bäst!
Greatings from space
Undrar vem jag hade varit om jag varit en annan person. Kanske hade jag haft dom där fräknarna & det röda slitna håret som jag alltid drömt om, eller så kanske jag hade varit svärmorsdrömmen som kan sätta vartenda ord rätt & få vilken flickas hjärta som helst att svickta enbart med ord. Jag kanske hade varit den personen jag drömt om, om jag inte var jag.
Men så tänker jag steget längre. Att det antagligen finns någon där ute som tänker samma sak som jag. Den här personen drömmer om att vara den där blonda flickan med noll sinnesro som ständigt letar efter något att tillfredställa sitt kaos med. Den personen kanske vill vara jag.
Så för en stund slutar jag drömma om alla människor jag skulle kunnat vara. För jag vet ju att jag är honung och skönhet ändå, eftersom någon vill vara jag. Men någonstans så trängs alla små vilsna själar utan rötter inom mig, som jag så gärna skulle vilja bosätta mig i för några dagar, fixa lite, lappa om och sätta rätt saker på rätt plats. Sen kanske gå ut med mig själv och ta en kaffe på något sunkit café i staden där personen bor, bara för att uppleva någon annans vardag. Sen skulle jag bli mig själv igen.
Bild: Art and Ghost's
Varför jag älskar honom
Mitt i natten så får jag ett sms där det står att jag ska öppna porten.
Mitt hjärta slår helt plötsligt hundra slag mer än vanligt & jag får sova gott i natt.
Alla hittar vi någon gång hem
Är det inte konstigt hur alla människor föds lika dana. Nakna, utan ärr och helt ställda på noll.
Men sen går tiden och alla förvandlas till olika individer. Alla så olika.
En del blir små indies med svart svinto-hår och randiga hjärtan, som ständigt jagar efter musikens upplevelse och något att släcka kärlekens törst med. Andra blir överklassiga, fikar hela nätterna, kan inte fortsätta dagen om en fläck uppstår på kläderna, läppglanset tar slut eller håret ligger en aning fel. Och popparna står och hoppar sig svettiga på Håkan-konserter, skriker ut sina hjärtan och strosar igenom Södermalm med sina regnbågsfärgade auror. Inne i centrala Stockholm stressar några fashionistas runt i en nyöppnad butik för att få hem kläderna med absolut högst status, för det finns inget annat dom bryr sig om mer än vad folk ska tycka om deras kläder eller om deras val angående take-away latten. Utanför det centrala, en bit in i förorten, söder eller norr spelar ingen roll. Där flockas de som ständigt söker uppmärksamhet, hårdsminkade med vita läppar och svarta ögon tävlar de om vem som kan höras mest, synas mest och självklart vem som däckat i en buske flest gånger under helgen.
Sen plötsligt händer någonting. När man gått igenom den där fasen i livet, när man placerar sig själv i fack, ordnar upp med sig själv och anpassar sig till vad alla andra tycker, då hittar man sig själv. Människan är ständigt ute efter bekräftelse, ett slags rop på hjälp. Det är därför de annars så charmiga gatorna gapar tomma om kvällarna, för ingen vågar vistas där. Indie-tjejerna rädda för att möta någon som inte har lika svarta inställningar som de själva. Det känns som om alla tonåringar är vilsna små fåglar som ramlat ur sitt bo. Men ingen kan flyga, så ingen kan ta sig tillbaka. Det är bara att vänta in den dagen då man tar steget att klättra upp i trädet och slänga sig ut för att prova sina vingar.
Ibland önskar jag bara att jag kunde rädda hela världen.
Bild: Rayani Melo
Livets vändningar
Angående det jag skrev förut - att livet tar vändningar.
Allting har verkligen en mening. Jag vill inte gå in för mycket på mitt privatliv såhär offentligt på min blogg. Men som dom flesta förstått så har mitt & Emils förhållande runnit ut i sanden med tiden.
Självklart är jag en människa med känslor, och jag var uppriven som bara 17 i helgen. Det kändes som jag aldrig skulle kunna få någonting så bra igen, och att allting bara rasade samman.
Men jag fortsätter pusha mig själv. Intala mig själv om att om jag bara klarar den här dagen så kanske morgondagen är bättre, för så är det oftast. Och självklart blev det så. Morgondagen blev bäst,
morgondagen gav mig någonting som jag gått och väntat på länge.
Det kanske inte var det absolut bästa som kunde hända, men just nu orkar jag faktiskt inte riktigt bry mig om vem som blir sårad av mina handlingar. För jag tänker på det allt för mycket. Alltid. Det är sånt jag har ångest och ont i magen för. Vilka jag sårar alltså. Men nu känner jag bara att om jag bara fokuserar på mitt liv, på hur jag väljer att leva och förhandla med mina känslor och mina val - så kommer det bli bäst i längden.
Kortfattat, jag hatar att känna den där tunga känslan i bröstet, det dåliga pirret i magen, trycket mot tinningarna. Och jag vet att alla ni andra också gör det, och man tror att verkligen ingen förstår. Men egentligen går ju säkert halva Sveriges befolkning omkring och tror att ingen förstår sig på dom. ALLA går igenom samma sak, alla gör misstag och alla borde bara gadda ihop sig och bilda världens j*vla teamwork. Fatta hur skön världen skulle vara då? Okej, nu svävade jag bort lite.
Men imorgon kanske vädret är oslagbart, du har laddat ned nya låtar på din mp3 som gör att du bara vill fly in i musikens värld (det är sånt som man blir lycklig av), du köper ett paket vindruvor, tänder en cigarrett, går med solen i naken och bara myser för dig själv. Tänk så idag när du går och lägger dig med gråten i halsen. Imorgon, då är allt bättre.
Godnatt.
Allting har verkligen en mening. Jag vill inte gå in för mycket på mitt privatliv såhär offentligt på min blogg. Men som dom flesta förstått så har mitt & Emils förhållande runnit ut i sanden med tiden.
Självklart är jag en människa med känslor, och jag var uppriven som bara 17 i helgen. Det kändes som jag aldrig skulle kunna få någonting så bra igen, och att allting bara rasade samman.
Men jag fortsätter pusha mig själv. Intala mig själv om att om jag bara klarar den här dagen så kanske morgondagen är bättre, för så är det oftast. Och självklart blev det så. Morgondagen blev bäst,
morgondagen gav mig någonting som jag gått och väntat på länge.
Det kanske inte var det absolut bästa som kunde hända, men just nu orkar jag faktiskt inte riktigt bry mig om vem som blir sårad av mina handlingar. För jag tänker på det allt för mycket. Alltid. Det är sånt jag har ångest och ont i magen för. Vilka jag sårar alltså. Men nu känner jag bara att om jag bara fokuserar på mitt liv, på hur jag väljer att leva och förhandla med mina känslor och mina val - så kommer det bli bäst i längden.
Kortfattat, jag hatar att känna den där tunga känslan i bröstet, det dåliga pirret i magen, trycket mot tinningarna. Och jag vet att alla ni andra också gör det, och man tror att verkligen ingen förstår. Men egentligen går ju säkert halva Sveriges befolkning omkring och tror att ingen förstår sig på dom. ALLA går igenom samma sak, alla gör misstag och alla borde bara gadda ihop sig och bilda världens j*vla teamwork. Fatta hur skön världen skulle vara då? Okej, nu svävade jag bort lite.
Men imorgon kanske vädret är oslagbart, du har laddat ned nya låtar på din mp3 som gör att du bara vill fly in i musikens värld (det är sånt som man blir lycklig av), du köper ett paket vindruvor, tänder en cigarrett, går med solen i naken och bara myser för dig själv. Tänk så idag när du går och lägger dig med gråten i halsen. Imorgon, då är allt bättre.
Godnatt.
Inside my heart
Jag har fjärilar i magen. Jag vet inte riktigt varför. Jag borde kanske egentligen ligga ihoptrasslad i fuktiga, mascarafläckade lakan och skrika desperat på hjälp. För det är väl kanske det man borde göra när världens bästa 2½ års-förhållande är slut. Det är nu jag borde lyssna på alla låtar som påminner om allt och bara gråta ut mig själv. Men jag gör inte det, det känns faktiskt inte ens som jag behöver. Istället känns det som om jag har möjligheter att göra saker som jag vill göra, jag kan umgås med vilka jag vill, jag kan kyssa alla vackra pojkar jag ser osv. Men jag blir så besviken på mig själv, för att jag inte bara kan ta mig i kragen och gråta lite. Jag brukar kunna gråta. Men varför inte nu? Varför? Det kanske är så att jag har bevarat alla de fina stunderna och de extra speciella kyssarna, och raderat allt det dåliga ur minnet. Så jag är lycklig, glad över att jag fått ha dessa år. Ja, så måste det vara.
Vänskap
Genom åren har jag blivit blind av kärlek. Jag har förlorat många vänner, helt på mina egna initsiativ. Jag vill bara uppmana alla om, att hur kär man än blir, bli aldrig blind! Förlora inte er själva i kärleken, för det kommer i slutändan slå tillbaka. Plötsligt står du där ensam och har ingenstans att vända dig. Oftast finns det alltid någon kvar, och det är dom man ska hålla i - för alltid. Det är dom som är riktiga vänner, och det är dom som kommer stå vid din sida när du blivit lämnad.
Vill bara säga till alla mina vänner som jag förlorat på vägen, speciellt mina killkompisar, att jag är evigt tacksam för allt. Alla ord och allt stöd. En pojkes stöd är världsklass. Bara så att alla har vet.
Kom ihåg det.
Vill bara säga till alla mina vänner som jag förlorat på vägen, speciellt mina killkompisar, att jag är evigt tacksam för allt. Alla ord och allt stöd. En pojkes stöd är världsklass. Bara så att alla har vet.
Kom ihåg det.
För vi dansar och du har så mjuka läppar
Jag vet att Emil tar upp en stor del utav min blogg, men det är okej eftersom min blogg är om mitt liv, och Emil har stor betydelse för mig. Det är bara det att han är så värd att nämna. Han gör mig till jag, och varje dag överaskar han mig eller gör mig glad på ett helt oväntat sätt. Jag vill verkligen vakna upp brevid den här människan resten av mitt liv. Jag vill dela alla once a time moments med honom. Jag vill känna att han alltid finns där, för när han inte är nära så känner jag mig tom och meningslös.
Vi kanske inte är perfekta. Men våran kärlek är det. Och jag ångrar ingenting.
Girlylicious
Det finns så många fördelar med att vara tjej. Dock finns det en del nackdelar också,
men jag gillar att fokusera på det bättre. Hur underbart är det inte att kunna stänga in sig på sitt rum för att bara dricka vaniljte och sitta i fönstret och titta ner på världen utanför? Det är underbart. Jag kan slå vad om att det inte är många killar som gör det.
Och att låsa in sig i badrummet, ta ett långt bad med oljor, badbomber och allt där emellan, lägga hemmagjorda ansiktsmasker, smörja in sig med alla krämer som går att hitta i badrumsskåpet, raka benen (ja, det är underbart att vara len), linda in sig i varma frotéhanddukar och dricka ännu mera vaniljte.
Så håret. Alla tjejer bryr sig om sitt hår, mer eller mindre. Tänk att ta en lång dusch med nyöppnat schampoo och balsam som doftar sommar och blommor, för att sedan omsorgsfullt föna håret, kamma, sätta i hårspännen. Det finns inget jag älskar mer än att känna mig fin i håret. Det kan göra en hel dag.
Sen tror jag att alla killar drömmer om att ha killkvällar som inte innebär ciggarrer, porr eller öl. Jag tror att långt in i varje kille finns det en dröm om att ha en tebjudning med doftljus tända i hela huset. Kanske berätta för varandra vilken fantastisk ansiktskräm de använder ljust nu, eller vilken underbar inredningsbutik det öppnat nedför gatan.
Så kan tjejer baka utan att bli stämplade. Vi kan bunkra upp med glasyr, strössel, coktailbär och rosa florsocker och baka de mest fantastiska kakor, bakelser och sötsaker. Sen kan vi lägga upp det på ett kakfat, slänga oss i våran rosabäddade himmelsäng, lyssna på fin musik och svulla.
Tänk också på alla kläder och skor som finns för tjejer. Det finns variationer utan gränser. Alla tjejer har någon gång drömmt om att bli en prinsessa. Jag skulle när som helst kunna klä upp mig i den absolut finaste klänning jag äger, snöra på mig de finaste skorna jag någonsin skådat, omsorgsfullt sminka mig i just de färgerna jag tycker bäst om och gå ut och lägga mig på gräsmattan. Jag skulle inte bry mig om jag matchade. Huvudsaken är att allting är fint. Var sak för sig.
Sen är nog tjejer ensamna om att älska att se fina ut under kläderna också.
Vi är fina helt enkelt, utifrån & in.
Bilder: Här, där, här
Macarons, please
Bild: här
Det var kanske den finaste mogonen någonsin imorse.
Jag hade somnat med musiken på, och när jag vaknade spelades Amy Winehouse - Will you still love me tomorrow, solen sken rakt in, och jag bor ju på fjärde våningen så ligger man i sängen så ser man bara blå himmel utanför. Sen kom mamma in och bar upp Billie Holiday i sängen och han hoppade omkring på mig i 10 minuter. Det var en bra morgon.
Föresten, vad vill ni läsa mer av i min blogg?
Det allra finaste
Jag sitter och lyssnar på gamla låtar, som gör mig sådär nostalgisk att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen eller om jag ska skratta eller gråta. Och det finns en låt, de flesta känner nog till den. Mitt hjärta brister när jag lyssnar på den.
Det var sommar 2006, jag var på teaterkollo, det var sådär sjukligt varmt på dagarna och jag var vithårig. Innan jag åkte hade jag fått mitt hjärta krossat och jag försökte bara glömma allting med hjälp av alla nya vänner och gemenskapen. Den här människan som krossade mitt hjärta, hade jag spenderat min tid med nästan varje dag, i 6 månader. Sen plötsligt försvann han bara, slutade ringa. Han hade gett sitt hjärta till en annan flicka.
Så en morgon ringde han. Det var oväntat. Och han var upprörd. Han ångrade sig över någonting som jag inte riktigt förstod. Han förklarade sin kärlek till mig, och såhär i efterhand förstår jag att han ångrade all skada som han hade frestat mig med. Hans ord maldes i mitt huvud när jag la på. Jag la mig ned på golvet, stirrade rakt upp i taket och grät. Jag kramade nästan sönder det enda fotografit jag hade på honom under den här perioden. Jag har aldrig gråtit så mycket i mitt liv, för jag trodde i den sekunden att jag aldrig skulle få tillbaka den här pojken som jag spenderat mitt senaste halvår med. Ett halvår är ju inte så mycket, men det hade varit det bästa halvåret - någonsin.
2005
Medans jag grät lyssnade jag på den här låten som jag lyssnar på nu. I'm yours heter den. Alla känner till den. För många är det bara en sommarlåt, för mig betyder den mer än allt annat.
Pojken, han fick jag tillbaka & han finns kvar. Och han är det finaste jag har.
Det var sommar 2006, jag var på teaterkollo, det var sådär sjukligt varmt på dagarna och jag var vithårig. Innan jag åkte hade jag fått mitt hjärta krossat och jag försökte bara glömma allting med hjälp av alla nya vänner och gemenskapen. Den här människan som krossade mitt hjärta, hade jag spenderat min tid med nästan varje dag, i 6 månader. Sen plötsligt försvann han bara, slutade ringa. Han hade gett sitt hjärta till en annan flicka.
Så en morgon ringde han. Det var oväntat. Och han var upprörd. Han ångrade sig över någonting som jag inte riktigt förstod. Han förklarade sin kärlek till mig, och såhär i efterhand förstår jag att han ångrade all skada som han hade frestat mig med. Hans ord maldes i mitt huvud när jag la på. Jag la mig ned på golvet, stirrade rakt upp i taket och grät. Jag kramade nästan sönder det enda fotografit jag hade på honom under den här perioden. Jag har aldrig gråtit så mycket i mitt liv, för jag trodde i den sekunden att jag aldrig skulle få tillbaka den här pojken som jag spenderat mitt senaste halvår med. Ett halvår är ju inte så mycket, men det hade varit det bästa halvåret - någonsin.
2005
Medans jag grät lyssnade jag på den här låten som jag lyssnar på nu. I'm yours heter den. Alla känner till den. För många är det bara en sommarlåt, för mig betyder den mer än allt annat.
Pojken, han fick jag tillbaka & han finns kvar. Och han är det finaste jag har.
I like
(Bild Catherine Jamieson)
Jag älskar folk som har en hobby. Som verkligen brinner för någonting. Det säger så mycket,
om hur människan är i sig och vad han/hon uppskattar med livet. Det kan vara vad som helst,
fågelskådning, frimärken, skor, museer, smakupplevelser, notiser, smink.. U name it.
Jag älskar allt som gör någon till någon.
om hur människan är i sig och vad han/hon uppskattar med livet. Det kan vara vad som helst,
fågelskådning, frimärken, skor, museer, smakupplevelser, notiser, smink.. U name it.
Jag älskar allt som gör någon till någon.
Dofter
Det är en gasläcka i mitt rum. Närmare bestämt en lillasyster som har gaser i magen.
Då kan man inte låta bli att tänka på saker som luktar himmel.
Jag älskar doften efter nyklippt gräs, och när det precis har slutat regna. Det luktar så fräscht.
Och så nytvättade kläder, när mamma håller på att hänga upp dom på tork.
Sen finns det kanske ingen bättre doft än när man eldar löv på hösten, oftast är det en dag då nästan
alla gör det, och det luktar mysigt i hela Spånga. Då pirrar det i hela kroppen.
Jag älskar doften av kardemumma, för det påminner mig om världens finaste pojke.
Nyplockade, nyutslaga blommor, speciellt rosor, pioner, liljor och lavendel. Åh.
Vanilj är den bästa doften och smaken, speciellt när jag kramar om Sosso riktigt hårt och tar ett djupt andetag och känner att hon har Kenzo på sig. Mmmh.
Julafton också. Då luktar det apelsiner, nejlikor, pepparkakor och saffran.
Skog, nybakat, saltvatten, pojkvännens lakan, nygrillat.. Listan på väldoftande saker kan göras oändlig.
Man känner att man lever när det luktar gott.
Då kan man inte låta bli att tänka på saker som luktar himmel.
Jag älskar doften efter nyklippt gräs, och när det precis har slutat regna. Det luktar så fräscht.
Och så nytvättade kläder, när mamma håller på att hänga upp dom på tork.
Sen finns det kanske ingen bättre doft än när man eldar löv på hösten, oftast är det en dag då nästan
alla gör det, och det luktar mysigt i hela Spånga. Då pirrar det i hela kroppen.
Jag älskar doften av kardemumma, för det påminner mig om världens finaste pojke.
Nyplockade, nyutslaga blommor, speciellt rosor, pioner, liljor och lavendel. Åh.
Vanilj är den bästa doften och smaken, speciellt när jag kramar om Sosso riktigt hårt och tar ett djupt andetag och känner att hon har Kenzo på sig. Mmmh.
Julafton också. Då luktar det apelsiner, nejlikor, pepparkakor och saffran.
Skog, nybakat, saltvatten, pojkvännens lakan, nygrillat.. Listan på väldoftande saker kan göras oändlig.
Man känner att man lever när det luktar gott.
Lovestory
Jag behöver skriva lite om kärlek igen. Fast för eran skull den här gången.
Det finns de som säger att kärlek är skit, att det inte finns någonting som heter kärlek.
Jag önskar att jag kunde ändra eran point of view, för ni anar inte hur fel ni har.
Och jag tror inte att man kan upptäcka & uppleva riktig kärlek förns man kan se något annat än de dåliga.
Tyvär har vissa den här uppfattningen eftersom att ni bara sett den dåliga sidan än så länge.
Men precis som allting annat har kärleken två sidor. Och man måste försöka uppleva och se båda,
oavsett om det är på gott & ont.
Jag vet att hjärtat känns som en urvriden svamp när man ser två lyckliga, söta & nyförälskade människor
som ger varandra mjuka kyssar och skrattar åt allt & inget. Jag vet, jag gör verkligen det.
Men varför känner man i det här läget att kärleken är olycklig och skit? Du står och ser på kärleken själv.
Dom där pussandes filurerna skulle lika gärna kunna vara du & någon annan, eller hur?
Istället för att var glad över att det regnar så att dina tårar inte syns,
borde du le då du precis fått bevis på kärleken.
Kärlek är det bästa man kan ha, få och ge. Även om den är svårt att få.
Skriver av mig
Jag har gått in i någon slags period där alla känslor verkligen är på liv eller död.
Som förut när man var liten och patetisk. Nu känner jag att det blir ännu mer patetiskt,
eftersom jag inte är så liten längre.
Men jag förstår nu, jag förstår verkligen vad den här människan har betytt för mig.
Jag vill inte att någonting ska hända honom, jag skulle offra en arm, ett öga, vad som helst,
bara han klarade sig.
Hans ord har betytt så mycket för mig. Det finns inget bättre än att vakna upp i hans famn,
känna sig älskad, pilla i hans bruna hår. Ingenting. Jag blir nästan gråtfärdig bara jag tänker på det.
Jag vill finnas vid hans sida jämt & föralltid, för att se till att han mår bra och är lycklig.
Om jag fick veta att jag skulle kunna vara det, skulle jag aldrig kräva någonting annat.
Men situationen är inte så. Istället vänds jag ut och in. Får falska förhoppningar & tror det absolut värsta.
Jag har gråten i halsen & en klump i magen hela tiden. Min sömn, eller kanske inte ska kalla det för det,
men mina nätter än sömnlösa och somnar jag drömmer jag mardrömmar.
Man inser inte vad man har förns det är borta.
Som förut när man var liten och patetisk. Nu känner jag att det blir ännu mer patetiskt,
eftersom jag inte är så liten längre.
Men jag förstår nu, jag förstår verkligen vad den här människan har betytt för mig.
Jag vill inte att någonting ska hända honom, jag skulle offra en arm, ett öga, vad som helst,
bara han klarade sig.
Hans ord har betytt så mycket för mig. Det finns inget bättre än att vakna upp i hans famn,
känna sig älskad, pilla i hans bruna hår. Ingenting. Jag blir nästan gråtfärdig bara jag tänker på det.
Jag vill finnas vid hans sida jämt & föralltid, för att se till att han mår bra och är lycklig.
Om jag fick veta att jag skulle kunna vara det, skulle jag aldrig kräva någonting annat.
Men situationen är inte så. Istället vänds jag ut och in. Får falska förhoppningar & tror det absolut värsta.
Jag har gråten i halsen & en klump i magen hela tiden. Min sömn, eller kanske inte ska kalla det för det,
men mina nätter än sömnlösa och somnar jag drömmer jag mardrömmar.
Man inser inte vad man har förns det är borta.
Make my heart go OH!
Åh det finns så mycket här i världen som jag vill dela med mig av, saker jag gillar och så.
Jag skrev för någon vecka sedan vad jag blir knäsvag för angående utseende. Här kommer mer.
De som dansar som om ingen kollade
Sosso hade en video på sin blogg med en brud som dansade så fult. Men det såg så himla skönt, avslappnat och fritt ut. Oj vad glad jag skulle bli om jag var på en fest där inte alla tjejer dansade som om dom var rumänska horor.
Bok & tidningsläsare
Folk som läser överallt & hela tiden gör mig knäsvag. På något sätt säger den så mycket om människan. Boken alltså. Det är en liten verklighetsflykt för läsaren, och jag tycker det är så fint. Tidningsläsare på morgonen på både bussen & tågen känns så old school. Ärligt talat, för hur länge har vi inte läst tidningar? Coolt.
Nakna offentligt
Cred till er. Seriöst. Hur mycket celluliter, skavanker, fettvalkar & komplex man än har, så är man vackrast på sitt sätt. Och att kunna duscha offentligt på träningsplatser etc. är värt en eloge. Jag har själv väldigt svårt för det.
Samlare
Det är så roligt att träffa någon som samlar på någonting som verkligen betyder någonting för honom/henne. Sen så finns det ju inget roligare än att gå igenom en samling av någonting som någon annan äger. Det är precis som med böcker, det säger så mycket om personen. Jag vet inte hur många saker jag samlat på. Kapsyler, hjärtan, biljetter av olika slag, smycken, hårspännen, tvålar.. osv osv. Jag har inte hittat min grej än. Men det kommer.
Matkunskap
Att kunna mycket om mat, att veta vad som passar ihop och inte, att ens kunna slänga ihop en hel middag utan recept får mig alldeles knäsvag. Vägen till Emas kärlek går igenom magen.
Prata poetiskt vid rätt tillfällen
Det finns vissa som kan slänga ur sig världens mest fantastiska rad, från ingenstans. Vissa kan citera någonting ur princip varenda film. Det är också så jävla awsome. Att ha ett fantastiskt ordföråd känns på något sätt onödigt, men så himmla fint. Beundrar såna människor som är begåvade med ord. Jag kan skriva dom, men jag för 17 inte säga dem.
Ruffsigt hår, snygga skor & ciggariller
Ärligt talat. Om jag ser en kille med alla dessa tre nämnda, då faller jag. Inget snack om saken.
Okej, ciggaretter går också hem. Men det är något med de andra..
Snövit hy, röda läppar, mörkt hår & vilsna ögon
Ser man ut som snövit ska man aldrig vara ledsen. Snövit är väll idealet?
Fräknar
Seriously. Fräknar är nog det ultimata. Tänk en fräknig näsa. Fjärilarna exploderar lixom i magen! Eller en fräknig rygg, nacke, händer, ansikte.. Åh. Fanns det fräkne-piller skulle jag leva på dom. Min högsta önskan är fräknar. Jag tror jag hade 2 stycken för två sommrar sedan. Gud vad lycklig jag var då.
Indie-tjejer med systemkameror
Dom verkar så naiva, upptagna av livet & musiken. Dom är vilsna själar hela jävla bunten. Estet-fnask på hög nivå. Men jag älskar dom ändå. Jag blir alldeles till mig när jag hittar 100% indiebrudar på bilddagboken. Fråga inte varför för jag har ingen jävla aning.
Oväntade besök
Någon sitter och väntar på dig utanför dörren när du kommer hem, det ringer på dörren mitt på dagen en söndag, eller mitt i natten en fredag. Det är så groteskt romantiskt. Vem det än är. Det är någon egen sorts kärlek dom här oväntade besöken. Det ligger någonting bakom dom.
Franska
Oh. Jag blir knäsvag
Körsbärsträd
Dom måste vara från en annan planet. Något vackrare kan inte existera (?). Min dröm är att få åka till Kina, gå i någon allé när dom blommar som mest, och sedan lägga mig ned i gräset, vänta på att blommorna blir till bär & sen ska jag äta så många körsbär jag bara kan - och samla alla kärnor i munnen.
.. och tusen saker till. Men jag måste spara lite på krutet.
Jag skrev för någon vecka sedan vad jag blir knäsvag för angående utseende. Här kommer mer.
De som dansar som om ingen kollade
Sosso hade en video på sin blogg med en brud som dansade så fult. Men det såg så himla skönt, avslappnat och fritt ut. Oj vad glad jag skulle bli om jag var på en fest där inte alla tjejer dansade som om dom var rumänska horor.
Bok & tidningsläsare
Folk som läser överallt & hela tiden gör mig knäsvag. På något sätt säger den så mycket om människan. Boken alltså. Det är en liten verklighetsflykt för läsaren, och jag tycker det är så fint. Tidningsläsare på morgonen på både bussen & tågen känns så old school. Ärligt talat, för hur länge har vi inte läst tidningar? Coolt.
Nakna offentligt
Cred till er. Seriöst. Hur mycket celluliter, skavanker, fettvalkar & komplex man än har, så är man vackrast på sitt sätt. Och att kunna duscha offentligt på träningsplatser etc. är värt en eloge. Jag har själv väldigt svårt för det.
Samlare
Det är så roligt att träffa någon som samlar på någonting som verkligen betyder någonting för honom/henne. Sen så finns det ju inget roligare än att gå igenom en samling av någonting som någon annan äger. Det är precis som med böcker, det säger så mycket om personen. Jag vet inte hur många saker jag samlat på. Kapsyler, hjärtan, biljetter av olika slag, smycken, hårspännen, tvålar.. osv osv. Jag har inte hittat min grej än. Men det kommer.
Matkunskap
Att kunna mycket om mat, att veta vad som passar ihop och inte, att ens kunna slänga ihop en hel middag utan recept får mig alldeles knäsvag. Vägen till Emas kärlek går igenom magen.
Prata poetiskt vid rätt tillfällen
Det finns vissa som kan slänga ur sig världens mest fantastiska rad, från ingenstans. Vissa kan citera någonting ur princip varenda film. Det är också så jävla awsome. Att ha ett fantastiskt ordföråd känns på något sätt onödigt, men så himmla fint. Beundrar såna människor som är begåvade med ord. Jag kan skriva dom, men jag för 17 inte säga dem.
Ruffsigt hår, snygga skor & ciggariller
Ärligt talat. Om jag ser en kille med alla dessa tre nämnda, då faller jag. Inget snack om saken.
Okej, ciggaretter går också hem. Men det är något med de andra..
Snövit hy, röda läppar, mörkt hår & vilsna ögon
Ser man ut som snövit ska man aldrig vara ledsen. Snövit är väll idealet?
Fräknar
Seriously. Fräknar är nog det ultimata. Tänk en fräknig näsa. Fjärilarna exploderar lixom i magen! Eller en fräknig rygg, nacke, händer, ansikte.. Åh. Fanns det fräkne-piller skulle jag leva på dom. Min högsta önskan är fräknar. Jag tror jag hade 2 stycken för två sommrar sedan. Gud vad lycklig jag var då.
Indie-tjejer med systemkameror
Dom verkar så naiva, upptagna av livet & musiken. Dom är vilsna själar hela jävla bunten. Estet-fnask på hög nivå. Men jag älskar dom ändå. Jag blir alldeles till mig när jag hittar 100% indiebrudar på bilddagboken. Fråga inte varför för jag har ingen jävla aning.
Oväntade besök
Någon sitter och väntar på dig utanför dörren när du kommer hem, det ringer på dörren mitt på dagen en söndag, eller mitt i natten en fredag. Det är så groteskt romantiskt. Vem det än är. Det är någon egen sorts kärlek dom här oväntade besöken. Det ligger någonting bakom dom.
Franska
Oh. Jag blir knäsvag
Körsbärsträd
Dom måste vara från en annan planet. Något vackrare kan inte existera (?). Min dröm är att få åka till Kina, gå i någon allé när dom blommar som mest, och sedan lägga mig ned i gräset, vänta på att blommorna blir till bär & sen ska jag äta så många körsbär jag bara kan - och samla alla kärnor i munnen.
.. och tusen saker till. Men jag måste spara lite på krutet.
Varning
Angående sex-inlägget.
Emil vill varna alla om aids, saker som kliar och är röda.
Inte nypon alltså. Könssjukdommar.
Puss och godnatt
Lyckan i ett inlägg
Sånt här blir man glad av. Fina bakelser. Dock är dom alldeles 2 sweet,
men det räcker långa vägar som ögongodis.
Rosetter, strass, skor, prickigt, pasteller, starka färger, fina klänningar,
50s, stenkakor, kaniner, fina inslagningar, mysig belysning, milkshakes,
körsbär, fina parfymflaskor osv.. Det är också underbara saker.
Materiell lycka på hög nivå