Ett samtal bort
Min morfar är den finaste personen på jorden tror jag.
Min mamma är förkyld just nu, sådär förkyld att hon jämrar sig så fort hon vänder på sig i sängen, att hon ropar efter mer snytpapper varje timme, vill ha blåbärste, kallt vatten, grapefrukt och alvedon i mängder. Så tog alvedonen slut, sisådär runt halv tolv i söndags kväll.
Ett samtal senare kom morfar, iklädd pyjamas, kappa och hatt, med alvedon till mamma. Jag bad så mycket om ursäkt för att han var tvungen att vakna ur sin sömn för att åka hit med några piller till mamma, som ändå bara skulle lindra besvären för tillfället. Men morfar bara skrattade, pussade mig på pannan & sa att det är sånt man gör för sin familj.
Om alla var lite mer som min morfar så skulle världen vara en lite finare plats, tror ni inte?
Cravings
Nu ska jag grädda pannkakor. Jag struntar i vad klockan är och att mamma protesterar.
Man kan visst äta pannkakor och mjöla ned hela köket när det faller en in.
Man kan visst äta pannkakor och mjöla ned hela köket när det faller en in.
Ibland bara måste man
Titta vilken fin bok jag lånade igår! Jag måste erkänna att jag gick en aning efter omslaget till en början, men vem faller inte för ett trägolv fyllt utav origami i färgskalans alla färger och former? Eller för en titel som är mystisk och så sann. Den säger sig handla om en grönögd pojke, homosexuella trassliga relationer, gardiner gjorda utav gamla tuggummipapper, ungdomsromansmissbruk och kalejdoskåp-synvinklar.
Jag hoppas så innerligt på att den kommer göra mitt hjärta lite lättare.
Jag hoppas så innerligt på att den kommer göra mitt hjärta lite lättare.
"Ibland bara måste man är en bok som gör läsaren lite lyckligare, lite galnare, lite modigare."
Paris please
Runt halv 12 knackade det på dörren. Mamma smög sig in och frågade om jag hade tid för att bli uppspelt. Självklart svarade jag nej, eftersom jag verkligen måste somna inatt. Hon brydde sig inte om mitt svar för fem öre, utan hon hävde ur sig frågan om jag ville åka till Paris på en weekend i sommar. Det var den dummaste frågan jag blivit ställd någonsin:
Självklart vill jag det. Jag tackar inte nej till det här i första hand!
Picknick vid Eiffeltornet, bakelser, vackra & skeva tivolin, små gränder, rörelse, språket som är som en melodi i sig, ändlösa marknader, second hand-butiker, nygräddat bröd, tedrickning och allt annat som hör Paris till.
Självklart vill jag det. Jag tackar inte nej till det här i första hand!
Picknick vid Eiffeltornet, bakelser, vackra & skeva tivolin, små gränder, rörelse, språket som är som en melodi i sig, ändlösa marknader, second hand-butiker, nygräddat bröd, tedrickning och allt annat som hör Paris till.
Ida!
Jag tänkte bara säga en liten sak såhär på kvällskvisten, då jag egentligen borde lagt mig redan.
Jag har en så himlans fin vän nämnligen. Ida heter hon och hon är klok rakt igenom! Hon är naturligt blond och fräkning, vilket gör henne till en av världens vackraste perosner bara sådär. Ibland i skolan när man är sådär ruggigt trött, ni vet när man somnar i anteckningar eller tänker på allt annat än biologi, då kan vi sitta och skratta åt ingenting i vad som känns som evigheter. Och såna vänner finner man inte var dag. Som man kan vara både djup, känslosam, fnittrig och lättsam med.
Tips!
På lördag är det Earth hour, 20.30 och en timme framåt. Det innebär att alla, förhoppningsvis världen över, ska släcka ned lampor och stänga av apparatter för våran jords skull.
Om man nu råkar bo i Stockholm, eller befinner sig i närheten just då, tycker jag att ni ska bege er till Skansen för att se fin livemusik (A Camp, Sugarplum fairy m.fl) och se hur Stockholm släcks ned. Det ska i alla fall jag och mina finaste vänner göra! Fin och finurlig idé va?
Romantisera onani?
Jag har precis berättat det här för er.
Och nyligen såg jag en så rolig kommentar som någon smart filur skickat iväg till de 25 största bloggarna i Sverige. En lång kommentar minsann, nästan lite mer som en krönika ifrån en alldaglig dagstidning. Där personen påpekar att det är synd att flickor i dagens (blogg)samhälle bara lägger upp bilder på när de visar sina nyaste inköp, bilder på skor de drömmer om men aldrig kommer att få, ett nästan ändlöst festande från fredagkväll till söndag morgon och en himlans massor med annan ytalighet. I den här betraktarens ögon borde flickor skriva lite mer om bajs, onani och gasiga magar - för vi alla känner till det och ingens liv kommer bli mindre tjusigt bara för att vi avslöjar sådanna saker.
Jag tyckte det var en så klok tanke bara. Men tänk er bara, om jag skulle skriva om vilken skön orgasm jag fick igår kväll, eller om hur jag sprutlackerade toaletten för någon vecka sedan när jag var ute och åt, eftersom jag fått i mig gamla skaldjur. Tror inte bloggar skulle vara så uppskattade då, tror bloggfenomenet blivit så stort just för att vi ser bortom alla vardagliga saker som kanske egentligen är en självklarhet.
Värt en tanke kanske.
Personliga påminnare
(länkade bilder som vanligt)
Om min prins
Det här är en person som ni är väldigt nyfiken på. Jag tänkte skriva lite om honom. För han är så fin.
Emil heter han. Jag har varit kär i honom i mer än 3 år. Mer än 1100 dagar, det är fruktansvärt mycket med tanke på att jag inte är så gammal. Han är ett fantastiskt hopkok av lite italienskt, franskt och norrländskt påbrå. Ibland säger han saker på sån där härlig norrländska fast han bott i Stockholm hela sitt liv. Det är då hjärtat slår några extra hårda slag. Han är väldigt blyg, även om han har svårt för att erkänna det. Vi kan ha argumentationer in i oändligheten om saker och ting bara för att han alltid ska vinna disskutionerna. Han kan laga mat, bara han får göra det på sitt sätt. Och han gör oftast inte mer än han behöver, men det spelar ingen roll. För det är det som gör Emil till just, Emil.
Emil har en förkärlek till potatischips, röda Prince, stora lurviga hundar, calzone, konstiga serier som jag inte kan förstå mig på, sova på fel tider, pilla mig i öronen när jag sover, kardemummabullar, smaksatta cashewnötter, energidryck, vita sneakers, seriefiguren Rocky, Harry Potter, norrland, The Killers, dataspel, sommar och mig såklart.
Ibland när jag hjälper honom att laga mat, eller kanske när jag står och provar en ny klänning framför spegeln, känner jag hur hans varma armar omfamnar mig bakifrån. Hur hans varma andedräkt letar sig upp i nacken, bakom öronen. Sen kysser han mig lite lätt i på örsnibben och så ler han sådär som han bara kan göra just då. Det där leendet som ser helt uppslukat ut, utav kärlek, värme och glädje. Och titta! Jag fångade just det leendet på bild idag, nästan i alla fall.
När jag sover hos honom brukar jag somna så himlans tidigt. Jag tror det beror på tryggheten. Han ligger alltid brevid mig tills han är säker på att jag sover djupt, sen smyger han försiktigt upp, stoppar om mig för att försäkra sig på att jag inte kommer frysa och försvinner sedan iväg i några timmar. Fantastiskt. Bara det att när han kommer tillbaka för att sova själv, lägger han sig raklång över hela sängen, tar den absolut bekvämaste kudden och snarkar rakt in i mitt öra. Jag älskar honom ändå. (Ibland skrattar han också, hjärtligt och högt i sömnen.)
Nu vet ni det!
Emil heter han. Jag har varit kär i honom i mer än 3 år. Mer än 1100 dagar, det är fruktansvärt mycket med tanke på att jag inte är så gammal. Han är ett fantastiskt hopkok av lite italienskt, franskt och norrländskt påbrå. Ibland säger han saker på sån där härlig norrländska fast han bott i Stockholm hela sitt liv. Det är då hjärtat slår några extra hårda slag. Han är väldigt blyg, även om han har svårt för att erkänna det. Vi kan ha argumentationer in i oändligheten om saker och ting bara för att han alltid ska vinna disskutionerna. Han kan laga mat, bara han får göra det på sitt sätt. Och han gör oftast inte mer än han behöver, men det spelar ingen roll. För det är det som gör Emil till just, Emil.
Emil har en förkärlek till potatischips, röda Prince, stora lurviga hundar, calzone, konstiga serier som jag inte kan förstå mig på, sova på fel tider, pilla mig i öronen när jag sover, kardemummabullar, smaksatta cashewnötter, energidryck, vita sneakers, seriefiguren Rocky, Harry Potter, norrland, The Killers, dataspel, sommar och mig såklart.
Ibland när jag hjälper honom att laga mat, eller kanske när jag står och provar en ny klänning framför spegeln, känner jag hur hans varma armar omfamnar mig bakifrån. Hur hans varma andedräkt letar sig upp i nacken, bakom öronen. Sen kysser han mig lite lätt i på örsnibben och så ler han sådär som han bara kan göra just då. Det där leendet som ser helt uppslukat ut, utav kärlek, värme och glädje. Och titta! Jag fångade just det leendet på bild idag, nästan i alla fall.
När jag sover hos honom brukar jag somna så himlans tidigt. Jag tror det beror på tryggheten. Han ligger alltid brevid mig tills han är säker på att jag sover djupt, sen smyger han försiktigt upp, stoppar om mig för att försäkra sig på att jag inte kommer frysa och försvinner sedan iväg i några timmar. Fantastiskt. Bara det att när han kommer tillbaka för att sova själv, lägger han sig raklång över hela sängen, tar den absolut bekvämaste kudden och snarkar rakt in i mitt öra. Jag älskar honom ändå. (Ibland skrattar han också, hjärtligt och högt i sömnen.)
Nu vet ni det!
Krav
Jag har en massvis med cravings, speciellt när jag är sjuk. Jag blir sugen på saker jag aldrig skulle sätta i mig annars, eller saker som jag helt enkelt äter väldigt sällan.
Som biskvier. Skulle kanske kunna äta fem stycken just nu.
Minimjölk
Varmt vatten med citron & ingefära
Smörstekta morötter
Och hemmagjord spenatsoppa. Jag vill bara ha spenatsoppa just nu.
Marilyn Monroe
"Its better to be absolutely ridiculous than absolutely boring"
Sjuk
Min kropp skriker av smärta, det strålar ut krampattacker i varenda lemm så fort jag rör på mig, jag har någon difus smärta bakom ögonlocken, min näsa rinner, huvudet hotar att sprängas, nysning 4238, hostar jag känns det som om lungorna ska rivas sönder och det svider i både öronen och halsen. Härligt.
(Min blonda kompanjon och jag har hur som helst njutit av solen idag, gräddat amerikanska pannkakor som ätits med banan, jordgubbar och vaniljkesella, sjungit i falsett, gjort bort oss och gjort sånt som får tråkiga skoldagar att rinna iväg lite fortare.)
Lost and found
Höjden av stress
Varför jag inte kan sova
Måndag: Skola, jobba hela kvällen
Tisdag: Skola, möte efter skoltid, träna med min partner in crime, träffa Min Prins
Onsdag: Skola, pannkaksplugga med Ida inför prov, spinning
Torsdag: Skola, provfilmning största delen av kvällen
Fredag: Jobba morgonpass, träna
När ska jag ha tid att andas? Och skriva? Läsa? Se dåliga meningslösa filmer? Göra spontana saker som dyker upp under veckans gång? Hoppas ni har översikt med att jag är världens mest överbelastade sextonåring just nu.
Jag behöver all tid i världen, i en oupptäckt stad som ligger och väntar på att bli utforskad. Där jag kan strosa runt, planlöst, med en engångskamera tryggt vilandes i fickan, en nygräddad fralla i en papperspåse, nätta tygskor och kreativitet i tankarna. Där jag kan slå om, bara vara jag, sätta mig på en ensam kaj och titta på hur fiskebåtarna lägger till med sin fångst medans jag äter den fortfarande varma frallan. Åh. Jag måste komma bort ett tag.
Söndag
Imorse åt Effie frukost med oss. Mysigt.
Sen åkte vi till mormor & morfar på kalas
Såhär glad var jag!
Jag har haft på mig mitt finaste halsband idag
Vi fikade med hemmagjord blåbärstårta & kokostoppar minsann
Till middag åt jag gravad lax med dillstuvad potatis, vilken söndagslyx. Jag har även spånat på min andra tatuering (farliga saker det där), skissat i mitt nya block, sprungit på apotek, borstat Effies päls, läst lite ur New Moon, lyssnat på fantastisk nyfunnen musik och kikat igenom nästan alla dessa underbara bilder! De två sistnämnda tycker jag att ni också kan ge er på.
Saturday
Jag har precis gjort exotisk gino, satt på kaffe och laddat ned en förhoppningsvis bra film.
I min säng ligger en nyfrisserad prins med en lurvig kanin på magen.
I min säng ligger en nyfrisserad prins med en lurvig kanin på magen.
Confession
Idag har jag kommit på en sak. Ni som klickar er in här varje dag måste ha någon jättekonstig bild av mig i huvudet. Att jag är djup, mystisk och slänger ur mig filmfraser, citat och kloka ord om vartannat.
Det är inte så, inte alls.
I självaste verket pratar jag högst av alla, kissar med dörren öppen, skrattar åt mina egna skämt, släpper mig framför vem som helst och tycker att skämt på andras bekostnad är så himlans roligt. Dessutom kan jag sitta och skratta åt någonting oförståeligt i säkert en halvtimme, prata om ingenting tills någon ber mig att hålla tyst och är så noggrann med vad jag stoppar i mig att vissa skäller på mig ibland. Jag kan lova att jag inte äter så mycket bakelser, kakor och socker som det verkar som. Rapar gör jag också. Högt och tydligt mitt bland folk.
Hoppas ni inte slutar läsa nu.
Centrum
Centrum här där jag bor är kanske det mest deprimerande jag känner till just nu. Det finns ingenting att titta på, alla människor springer förbi mig med snöslask upp till knäna, gråa, tomma, ingenting i blicken. Allting jag hör är en avlägsen ambulans, trötta kråkor någonstans festar på resterna i en överfylld soptunna. Några damer står utanför en mindre besökt tygbutik och disskuterar om vädret. Kallt svenskprat. Jag orkar inte lyssna mer än så. Det doftar inget annat än avgaser, urin i uppgången till kollektivtraffiken, pizzeria och bakisdagar.
Jag vill ha caféer där unga flickor sitter och slicker florsockret från läppen efter en stor & gräddig semla, unga pojkar med krokiga fingrar iklädda mystiska kappor som frågar mig efter tändare (kanske för åttonde gången den här veckan?). Det luktar nybakat bröd och nymalet kaffe i alla vrår, jag går in i tygbutiken och känner på tyger. Längtar tills den dagen jag orkar plocka fram masiknen, köpa mig ett vackert tyg och faktiskt sy något. Jag köper ingenting men känner mig varm och pirrig ändå. En äldre dam med omsorgsfullt piffat hår tittar på garner och berättar att hon ska sticka till sitt barnbarn som är på väg. På väg hem vilar jag ögonen på ett par som hånglar i en trång telefonautomat som inte ringt ut några samtal på ett tiotal år, några pojkar som spelar trummor på gamla kartonger nära min trappuppgång. Jag springer upp de tre trapporna i mina klackar, stänger dörren om mig och känner att den korta vägen hem var värd att gå. Lite såhär:
Men så är det inte. Inte. Ens. Lite. Till våren kanske, hoppas jag.
Jag vill ha caféer där unga flickor sitter och slicker florsockret från läppen efter en stor & gräddig semla, unga pojkar med krokiga fingrar iklädda mystiska kappor som frågar mig efter tändare (kanske för åttonde gången den här veckan?). Det luktar nybakat bröd och nymalet kaffe i alla vrår, jag går in i tygbutiken och känner på tyger. Längtar tills den dagen jag orkar plocka fram masiknen, köpa mig ett vackert tyg och faktiskt sy något. Jag köper ingenting men känner mig varm och pirrig ändå. En äldre dam med omsorgsfullt piffat hår tittar på garner och berättar att hon ska sticka till sitt barnbarn som är på väg. På väg hem vilar jag ögonen på ett par som hånglar i en trång telefonautomat som inte ringt ut några samtal på ett tiotal år, några pojkar som spelar trummor på gamla kartonger nära min trappuppgång. Jag springer upp de tre trapporna i mina klackar, stänger dörren om mig och känner att den korta vägen hem var värd att gå. Lite såhär:
Men så är det inte. Inte. Ens. Lite. Till våren kanske, hoppas jag.
Vår, tack
Effie
Effie har hoppat omkring i cirkulerande glädjeskutt, ätit upp alla mina morötter, hon har kissat på hallmattan och i mammas säng & redan bitit ett hål för ett gömställe i fotöljen. Men det gör absolut ingenting.
För jag har en kanin. En väldigt fin sådan.
Ingen skrivdag idag
Min tankenivå går på lågenergi och mina ögon går ihop om jag fokuserar på någonting för länge. Behöver jag ens nämna att jag sov cirka 1-2 timmar inatt? Jag kurerade med både varm honungsmjölk, film, bokläsning, lugn musik och freniskt smsskrivande, men ingenting fick mig att somna. Jag somnade väl sådär när ljuset började sippra in genom mina tunna gardiner och morgonen var ett faktum. Ändå slängde jag benen över sängkanten och besökte både doktorer och skola. Jag förstår mig inte på mig själv ibland.
Allt jag vill ha nu är världens lurvigaste kanin liggandes i knät, ingefärsté och en lång sömn.
På återseende
(Medans jag sover kan ni kika in det här om ni lider av tristess)
Mitt signum
Kaniner
Imorgon ska jag sätta mig i bilen för att åka ut till Västerhaninge, Rådjursvägen närmare bestämt (hur fint?), för att hämta upp en liten krabat som ska få bo hos mig för en väldigt lång tid framåt, hoppas jag. En nougatfärgad löwenkanin som jag ska döpa till Effie! Jag är alldeles pirrig, nästan som man är nykär och det känns som om jorden viker sig för en. Kaniner är verkligen det bästa som finns, tänkte påminna er om det genom detta:
Visst vill ni också ha såna här gräddnosar nu?
Visst vill ni också ha såna här gräddnosar nu?
Arty
Det är måndag och jag önskar redan att det var helg. Eller egentligen önskar jag nog att jag bodde i en varmare storstad som aldrig riktigt somnar, där pulsen hela tiden ligger på högläge, där det finns unika och vilda hemmafester nästan var och varannan dag, osande gatukök med dripande fett och fyllehäng, människor som varje dag ser till att leva utanför ramarna, som dansar sig in i natten, bokstavligen, som inte är rädda för att tacka ja och som definitivt inte är rädda för att göra livet till en fest.
Inspireras
Mod Cloth
Jag har blivit smått förälskad. I en hemsida jag hittade genom en läsare som tipsade mig. Den är helt fantastisk! Det finns allt ifrån spetsparasoll och tuggummirosa gåvänliga skor, till blommiga klänningar som för tankarna till våren. Hela hemsidan slukade mig i en värld av färg och glädje, en grå & regnig måndag som denna. Måndagsglädje, helt enkelt.
Quiz
You look nice alright
And I like the way you nod after everything I say
Like it actually means something to you
And I like your record collection
Townes and Jens with a hint of Rickie Lee
And you've cleaned up the bathroom, made a really nice soup
but a bit too much sci-fi in your shelf with DVD's
But there are things you need to know about me
I'm weak right now, so weak right now
I need proof before I dare to open this heart
So I've prepared a quiz for you
Would you freak out if I said I liked you?
Do you walk the line?
Is your IQ higher than your neighbours?
And is it very much higher than mine ?
Can you sleep when I grind my teeth?
Do you look away if I slob when I eat?
Will you let me be myself?
Can you at all times wear socks? Because I'm still scared of feet
And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?
Do you talk in the middle of Seinfeld?
Do you read more than two books a month?
Do you get racist or sexist when you've had a few?
Is it fine if I make more money than you?
Have you slept with any people I work with?
Is there anyone you'd rather wish I'd be?
Do you still keep pictures of old girlfriends?
Are they prettier than me?
And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?
Min favoritlåt just nu
Ladies night
Idag är det kvinnornas dag minsann. Sånt uppskattas, vi är ju trotts allt det vackraste i världen.
Hur som helst. Det finns väldigt många kvinnor som fascinerar mig och som jag alltid kan inspireras och motiveras av. De är nog inte de mest självklaraste idealkvinnorna för vilsna eller drömmande 16 åringar, men jag är väl någon lite utanför ramarna antar jag. De här är mina, svenska, kvinnliga förebilder!
Nina Björk
Varenda gång jag fastnat för ett tidningsuppslag med Ninas ord som innehåll. har jag både slukat det och fascinerats av det till max. Hon är en feminist som skapad uppror ett flertal gånger, men som tycker att varje människa har rätt till frihet. Öppensinnade kvinnor, eller människor överhuvudtaget, är personer som jag vill ha över på tebjudning med detsamma. De är oftast genomkloka och skärpta, lättsamma men samtidigt djupa.
Caroline af Ugglas
För att hon är så genuint unik, egendomlig och raktigenom modig.Mellanmjölks-Sverige verkar ha väldigt svårt för sådana personer, som känner sig själv på en helt annat plan än den man är van vid. Jag älskar hennes sätt att föra sig själv, sättet hon framstår, vågar vara på och sättet hon har valt att leva. Det behövs fler människor som vågar leva ut varenda dag som om den var den sista och uppskatta livet på helt andra nivåer. Hon är som Grynet, i en lite mer verklighetstrogen anpassad person.
Amanda Svensson
Det finns ingenting som jag föraktar mer än uttrycket "för ung". Det finns ingenting, eller någonting, som kan säga att man är för ung för någonting. Det är därför jag älskar Amanda, för att hon har lyckats skriva en bok, som dessutom blivit omtyckt och omskriven av oräkneliga personer & tidningar. Det spelar ingen roll om man är 20 eller 40, en bok kan skrivas av någon utan utbildning, det kommer ändå från hjärtat. Talang kan man aldrig plugga eller läsa sig till och det tycker jag Amanda är världens finaste bevis på.
Annika Norlin
Det finns så många fantastiska sångerskor som jag smälter när jag hör dem ta ton. Men jag har många gånger uppfattningen om att inte alla riktigt är medveta om vad de är de egentligen sjunger om. Slående vackra kvinnor som sjunger om kärlekstrassel, jobbiga skolperioder eller föräldrar som bara skriker på en, fast de aldrig upplevt det. Och det blir så genomskinligt och platt. Därför älskar jag Annika, för att hon klarat av att kämpa sig igenom saker, sett det som erfarenheter och faktiskt blivit framgångsrik på det.
Och eftersom jag är så nyfiken av mig, berätta vilka era kvinnliga, gärna svenska, förebilder är vettja!
Hur som helst. Det finns väldigt många kvinnor som fascinerar mig och som jag alltid kan inspireras och motiveras av. De är nog inte de mest självklaraste idealkvinnorna för vilsna eller drömmande 16 åringar, men jag är väl någon lite utanför ramarna antar jag. De här är mina, svenska, kvinnliga förebilder!
Nina Björk
Varenda gång jag fastnat för ett tidningsuppslag med Ninas ord som innehåll. har jag både slukat det och fascinerats av det till max. Hon är en feminist som skapad uppror ett flertal gånger, men som tycker att varje människa har rätt till frihet. Öppensinnade kvinnor, eller människor överhuvudtaget, är personer som jag vill ha över på tebjudning med detsamma. De är oftast genomkloka och skärpta, lättsamma men samtidigt djupa.
Caroline af Ugglas
För att hon är så genuint unik, egendomlig och raktigenom modig.Mellanmjölks-Sverige verkar ha väldigt svårt för sådana personer, som känner sig själv på en helt annat plan än den man är van vid. Jag älskar hennes sätt att föra sig själv, sättet hon framstår, vågar vara på och sättet hon har valt att leva. Det behövs fler människor som vågar leva ut varenda dag som om den var den sista och uppskatta livet på helt andra nivåer. Hon är som Grynet, i en lite mer verklighetstrogen anpassad person.
Amanda Svensson
Det finns ingenting som jag föraktar mer än uttrycket "för ung". Det finns ingenting, eller någonting, som kan säga att man är för ung för någonting. Det är därför jag älskar Amanda, för att hon har lyckats skriva en bok, som dessutom blivit omtyckt och omskriven av oräkneliga personer & tidningar. Det spelar ingen roll om man är 20 eller 40, en bok kan skrivas av någon utan utbildning, det kommer ändå från hjärtat. Talang kan man aldrig plugga eller läsa sig till och det tycker jag Amanda är världens finaste bevis på.
Annika Norlin
Det finns så många fantastiska sångerskor som jag smälter när jag hör dem ta ton. Men jag har många gånger uppfattningen om att inte alla riktigt är medveta om vad de är de egentligen sjunger om. Slående vackra kvinnor som sjunger om kärlekstrassel, jobbiga skolperioder eller föräldrar som bara skriker på en, fast de aldrig upplevt det. Och det blir så genomskinligt och platt. Därför älskar jag Annika, för att hon klarat av att kämpa sig igenom saker, sett det som erfarenheter och faktiskt blivit framgångsrik på det.
Och eftersom jag är så nyfiken av mig, berätta vilka era kvinnliga, gärna svenska, förebilder är vettja!
Farväl
Hoppas du kommer till ett ställe med oändliga gräsplättar, värmande solsken, fyllda med russin och äppelbitar. Där du kan få springa omkring fritt och gömma dig i buskar & jaga fjärilar som du tycker så mycket om. Ingenting kan ersätta din nyfikna nos eller dina glädjeskutt.
Jag älskar dig
Urban outfitters
Friday night
Min kväll har spenderats såhär:
Grillat marshmallows över värmeljus
Slängt ihop rocky road-choklad
Haft nostalgi-trippar
Varit känslosam
Druckit vitt
Skrivit betydelsefull aönskelistor
Pratat om kärlekssnår
.. allt med världens finaste vän, Erica. Jag vet att du läser det här, och jag vill att du ska veta att du är guld. Utan dig vet jag inte vad jag tar mig till. Resterande ord är överflödiga, du vet redan allt. Veritas.
Grillat marshmallows över värmeljus
Slängt ihop rocky road-choklad
Haft nostalgi-trippar
Varit känslosam
Druckit vitt
Skrivit betydelsefull aönskelistor
Pratat om kärlekssnår
.. allt med världens finaste vän, Erica. Jag vet att du läser det här, och jag vill att du ska veta att du är guld. Utan dig vet jag inte vad jag tar mig till. Resterande ord är överflödiga, du vet redan allt. Veritas.
Godnattpuss
Er önskan är min lag
Jag får väl inte vara sämre jag. Mina svar på frågorna kommer här! Trevlig njutning.
När jag tar pendeltåget in till förorten varje morgon, brukar jag måla upp bilder om den personen som sitter och skriver stressiga mail på laptopen, med en take-away latte i högsta hugg, eller den unga flickan som står upp och stretar emot pendelns gungande gång, medans hon pillar freniskt på en nagel och tuggar sönder sin kind. Fast om jag åker hem ensam på kvällen, sent, med musikens värld i öronen, då brukar jag tänka på personer från förr. Hur saker skulle varit om jag kunde åka tillbaka i tiden och göra om saker. Fast jag ångrar mig oftast inte angående saker som jag inte gjort, det är bara roligt att leka med tanken om hur det skulle blivit om jag gjort på ett annat vis.
Min största rädsla är att min mamma skulle försvinna på något vis. Jag klarar inte ens av tanken.
Jag bär aldrig samma kläder varje dag, i princip. Det skulle inte gå. Jag är nog lite för kreativ och lekfull för att slänga på mig samma klänning flera dagar i rad. Ibland kan jag klä mig tråkigt, i svart och utan någon åtanke alls, men jag är bara en människa.
Och jag minns faktiskt såna här onödiga saker! I förrgår slängde jag i mig hemmagjorda fiskpanetter med örtmos, innan jag sprang iväg till pendeln för att komma i tid till yogan. Jag kommer ihåg låttexter, namn och platser också. Och då menar jag onödiga sådana.
Jag tror livets mening är att hitta sig själv. Veta vem man är och faktiskt ta vara på det.
Jag själv har mest inflytande i mitt liv, och det tror jag är det viktigaste. Jag lyssnar ständigt till vad jag vill, före jag tar del av någon annans åsikter. Självklart finns det människor runt omkring mig som betyder mer än någonting annat, men jag måste alltid prioritera mina tankar och känslor före allting annat. Det skulle inte fungera annars.
Min pojkvän, Emil, är den vackraste på jorden. Bara jag tänker på hans långa, skepliga ögonfransar, fräknadspryda näsa, skeva leende, diffusa sångnynnanden, knäppa kommentarer och sömnskratt blir jag helt pirrig och varm i magen. Sen tycker jag att kvinnor i allmänhet är väldigt vackra.
Till min lägenhet är det 42 trappsteg.
Jag kan inte nudda näsan med min tungspets fast den är väldigt jättelång.
Jag kunde vifta på öronen när jag var liten, jag provade nu, i skrivande stund, men förmågan verkar ha försvunnit. Om jag övar kanske den kommer tillbaka! Inte för att det är så viktigt med öronviftning..
Jag inspireras av bok och filmkaraktärrer, tidningsuppslag, mina fina vänner, min knäppis till pojkvän, folk som rusar förbi mig i morgonstressen, gamla dagboksord, fotografier, skog, matlagning, traffikerade vägar, budskap i musik, nya människor, nattens tystnad, morgonens uppvaknande, målningar, poesi..
Det mesta helt enkelt.
Jag bor i Spånga, 12 minuter ifrån Stockholms inre med pendeltåget.
Och nu ska jag slänga mig över alla mina nya tidningar och självklart de sista sidorna i Twilight.
Imorgon blir en fin dag, som antagligen resten av helgen. Jag ska ta en kvällskurs i drejning tillsammans med min mamma & Min Prins bestämde vi nyss. Fint. Jag kommer nog att sova gott.
När jag tar pendeltåget in till förorten varje morgon, brukar jag måla upp bilder om den personen som sitter och skriver stressiga mail på laptopen, med en take-away latte i högsta hugg, eller den unga flickan som står upp och stretar emot pendelns gungande gång, medans hon pillar freniskt på en nagel och tuggar sönder sin kind. Fast om jag åker hem ensam på kvällen, sent, med musikens värld i öronen, då brukar jag tänka på personer från förr. Hur saker skulle varit om jag kunde åka tillbaka i tiden och göra om saker. Fast jag ångrar mig oftast inte angående saker som jag inte gjort, det är bara roligt att leka med tanken om hur det skulle blivit om jag gjort på ett annat vis.
Min största rädsla är att min mamma skulle försvinna på något vis. Jag klarar inte ens av tanken.
Jag bär aldrig samma kläder varje dag, i princip. Det skulle inte gå. Jag är nog lite för kreativ och lekfull för att slänga på mig samma klänning flera dagar i rad. Ibland kan jag klä mig tråkigt, i svart och utan någon åtanke alls, men jag är bara en människa.
Och jag minns faktiskt såna här onödiga saker! I förrgår slängde jag i mig hemmagjorda fiskpanetter med örtmos, innan jag sprang iväg till pendeln för att komma i tid till yogan. Jag kommer ihåg låttexter, namn och platser också. Och då menar jag onödiga sådana.
Jag tror livets mening är att hitta sig själv. Veta vem man är och faktiskt ta vara på det.
Jag själv har mest inflytande i mitt liv, och det tror jag är det viktigaste. Jag lyssnar ständigt till vad jag vill, före jag tar del av någon annans åsikter. Självklart finns det människor runt omkring mig som betyder mer än någonting annat, men jag måste alltid prioritera mina tankar och känslor före allting annat. Det skulle inte fungera annars.
Min pojkvän, Emil, är den vackraste på jorden. Bara jag tänker på hans långa, skepliga ögonfransar, fräknadspryda näsa, skeva leende, diffusa sångnynnanden, knäppa kommentarer och sömnskratt blir jag helt pirrig och varm i magen. Sen tycker jag att kvinnor i allmänhet är väldigt vackra.
Till min lägenhet är det 42 trappsteg.
Jag kan inte nudda näsan med min tungspets fast den är väldigt jättelång.
Jag kunde vifta på öronen när jag var liten, jag provade nu, i skrivande stund, men förmågan verkar ha försvunnit. Om jag övar kanske den kommer tillbaka! Inte för att det är så viktigt med öronviftning..
Jag inspireras av bok och filmkaraktärrer, tidningsuppslag, mina fina vänner, min knäppis till pojkvän, folk som rusar förbi mig i morgonstressen, gamla dagboksord, fotografier, skog, matlagning, traffikerade vägar, budskap i musik, nya människor, nattens tystnad, morgonens uppvaknande, målningar, poesi..
Det mesta helt enkelt.
Jag bor i Spånga, 12 minuter ifrån Stockholms inre med pendeltåget.
Och nu ska jag slänga mig över alla mina nya tidningar och självklart de sista sidorna i Twilight.
Imorgon blir en fin dag, som antagligen resten av helgen. Jag ska ta en kvällskurs i drejning tillsammans med min mamma & Min Prins bestämde vi nyss. Fint. Jag kommer nog att sova gott.
Vem är du?
Jag blir så himlans glad varje gång jag klickar mig in på statistiken och ser att ni ligger kvar där på runt tvåhundra och uppåt, varje dag. Så, vilka är ni?
Vad tänker ni på när ni åker tunnelbana, när ni går i strömmen av alla människor? Vad är era största rädslor? Känner ni er tråkiga om ni bär samma kläder varje dag? Minns ni vad ni åt till middag i förrgår? Vad tror ni livets mening är? Vem har mest inflytande i era liv? Vem är den vackraste människan på jorden? Hur många steg är det upp till eran lägenhet? Kan du nudda näsan med tungspetsen? Eller kanske vifta på öronen? Vad inspireras ni av? Vart bor ni?
Jag vill veta allt. Skriv vad som helst, jag lovar att läsa, ni är ju trotts allt många gånger bäst.
Vad tänker ni på när ni åker tunnelbana, när ni går i strömmen av alla människor? Vad är era största rädslor? Känner ni er tråkiga om ni bär samma kläder varje dag? Minns ni vad ni åt till middag i förrgår? Vad tror ni livets mening är? Vem har mest inflytande i era liv? Vem är den vackraste människan på jorden? Hur många steg är det upp till eran lägenhet? Kan du nudda näsan med tungspetsen? Eller kanske vifta på öronen? Vad inspireras ni av? Vart bor ni?
Jag vill veta allt. Skriv vad som helst, jag lovar att läsa, ni är ju trotts allt många gånger bäst.
Montmartre
När jag ser såna här hotell vill jag inte göra något annat än att resa i livet.
Det här fantasi och lekfulla hotellet ligger i Frankrike, Montmartre och jag måste besöka det.
Nu nu nu.
Ålbergavägen
För många år sedan bodde jag i en liten ort, söder om huvustaden. På Ålbergavägen 4, ytterdörren var målad kornblå och alla i kvarteret som inte kände mig så värst bra, kallade mig vid namnet "hon i den blåa dörren".
Längre ned på gatan bodde en gammal man. Han hade varit sjöman som ung, men nu var han pensionerad och bodde i sitt vita tegelradhus tillsammans med sina fyra orangea katter. Hans namn var Fritz, han hade vitt skägg som jag alltid tyckte var lite skrämmande, små pillimariska ögon och skrattrynkor. Han pratade väldigt fort, gestikulerade med hela kroppen och han bar nästan alltid en marinblå sjömanskeps.
Efter att han lagt sjöintresset på hyllan började han bygga. Han hade ständigt projekt på gång och jag minns hur jag ibland vaknade i min rangliga våningsäng till ljudet av hans snickrande. Han satte igång att bygga ett lusthus någongång i mars, när snön hade smält bort och solen tittade fram nästan varje dag. Han stod ute på sin uteplats och byggde på sitt lusthus dag in och dag ut.
I slutet av april, när krokusarna nästan blommat ut, fiskmåsarnas skri var ett faktum och när familjer runt omkring började bygga nya träaltaner, då fick alla barn i kvarteret ett handskrivet brev i brevlådan. Fritz skulle bjuda alla barn på prinsesstårta i sitt nybyggda lusthus på valborg kväll. Alla vuxna var självklart också bjudna, fast på kaffe i termos.
Jag kommer aldrig glömma den dagen. När jag satt i Fritz knä, med solen i ögonen, åt prinsesstårta tills jag trodde jag skulle bli sjuk, ritade på pappersduken, drack hemmagjord vinbärssaft och bara var ett barn. Jag minns hur han kallade mig för sin blonda trollunge, där jag satt uppflugen i hans knä med min linblonda page.
Han var lite som en extra morfar.
Wednesday
Extra vardagsfint just nu
Nybäddat med lakan som doftar sköljmedel och renhet
Skala grapefrukt, det är som terapi
Sandra Dahlbergs kloka ord
Solen skiner faktiskt och det är bara en månad kvar till vår
Extrapris på rödbetor
Läppstiftsavtryck på take-away latte
Rosa drömmar
Idag drömmer jag om rosa kök. Ett ljust, luftigt, knasigt och personligt kök med charm, som speglar mig och vem jag är. Jag vill ha skirt porslin i alla färger och former. Fast inte en servis utan olika tallrikar & små koppar från alla världens ställen. Ingen den andra lik. Ihoplappade dukar, gamla handsmidna kranar, slarvigt uppslängda hyllor med en massa hopplock från alla avdammade hörn. Sånt som ser så oorganiserat ut, men som egentligen innehåller ett helt tankeförlopp och en mening. Det måste vara det finaste. När charmen tar över och trollbinder åskådaren. Jag kan i alla fall garantera att om jag fick bygga kök till hela världen skulle de vara i knasiga färger och galet, men tjusigt, kakel. Sen kan vi stå där tillsammans i våra kök som gör oss lyckliga och mindre gråa, steka pannkakor tills oset fyller hela det personliga rummet och skratta klingande i takt.
Daydreaming
Godnatt
Mitt nattlinne luktar Emil
Jag har grapefruktkärnor i min säng
Skola imorgon
En kampanj med pojkar som jag vill hångla med
En elak bakterie som tycker jag ska ha finnar har festat på min kind
Mitt hår är fuktigt
Twilight ligger uppslagen och väntar på att få slukas
Jag har grapefruktkärnor i min säng
Skola imorgon
En kampanj med pojkar som jag vill hångla med
En elak bakterie som tycker jag ska ha finnar har festat på min kind
Mitt hår är fuktigt
Twilight ligger uppslagen och väntar på att få slukas
Under en ledig vecka
..har jag:
Gått på museeum där jag fick krypa in i små lådor & köpa nostalgiska plåtaskar
Länsat huvudstadens alla Hennes på världens finaste skinnjacka
Fått nya, ännu tjusigare kängor, av mamma
Märkt mig med sanning och rättvisa för livet
Spenderat ett dygn på havet
Skrivit en lista på saker jag vill göra de kommande 5 åren
Ätit kebab i förorten vid fyra på morgonen
Förälskat mig i en väska
Sjungit kareoke med fina vänner och hamnat vart natten velat ta mig
Ätit superb middag med flickor som gör mig lycklig..
.. som sedan slutade i matförgiftning och sängläge i 2 dagar
Fått en blommig klänning av Min Prins mamma
Tittat på mängder med filmer
Sovit tryggt nära min pojkväns tunga andetag flera nätter i rad
Inte dåligt på en vecka, måste jag medge.
Vad har ni sysslat med?
Rabarberjazz
