circus em

I natt låg jag vaken nästan hela natten ensam i Emils säng. Även fast han inte låg där brevid mig kändes det mycket bättre att ligga i hans säng (ensam) än i min egna. Så otroligt hur mycket en människa kan betyda för någon. Och jag älskar hans värme och hans små kommentarer som livar upp hela min tillvaro. En världsfin människa jag aldrig skulle vilja möta morgondagen utan, och jag tycker man ska säga det till sin prins varje dag! Prinsar gör världen lite bättre för en liten vilsen människa som jag och antagligen alla andra där ute.

Godnatt

När du blundar tittar jag och så står du där framför mig som jag bara hoppades på i min önskans värld och tungan häftar sig i gommen och jag undrar vart jag är påväg någonstans. Men även om jag inte orkar så reser jag på mig för jag bara känner hur jag långsamt sjunker mot golvet och hela min substans är på väg att rinna ut om jag inte gör något radikalt. Modet tar mig i handen och jag får ut något förvridet ord vet inte ens om du uppfattade det. Förstår du inte att du är hela min atmosfär? Förstår du inte att mina fallande stjärnor för länge sedan tappat sin förmåga om önskningar. Förstår du ingenting?

För vad spelar det för roll, när alla förvrida ansikten och alla ord som flätas ihop utan betydelse står nakna mot mig och jag uppfattar inte ens någon detalj för allt jag har i mitt huvud är dig och hur allting alltid har ett slut men vad spelar det för roll då ett ryggslut skulle kunna vara världens ände. Som kometer träffar du mig och det är som jag fastnar i min egna takt och ända in i benen stannar det till varken knäveck eller leder fungerar som dom ska och ska jag behöva stå ut med sånt här bara för att min högsta önskan är att ha dina avklädda händer runt min midja så vi kan andas i takt och somna med regnet smattrande mot fönsterbläcket.

Men du är så avlägsen någon helt annanstans. Mitt vemod i magen kanske till och med något klokt i mig viskar att jag lika gärna kunde ge upp allt detta nu för du är så många mil bort från mig och du kommer inte våga dig närmare för vilka risker bör man egentligen ta och vilka konsekvenser vill man egentligen leva med? Jag önskar bara att jag inte var så tätt inpå lät andras tankar också ta plats men hur skulle jag då se ut? För jag har ingen som säger du ser ledsen ut på ögonen, du vet när hjärtat slår så hårt att man nästan anar att det syns ända ut.

Det finns så många mellanrum, gluggar, glapp som jag skulle kunna täta till och jag vet precis hur men du blir bara ännu ett vått avtryck på mina pappersnäsdukar. Men älskling någonstans måste du väl ändå förstå att bakom alla knutar och knotiga vägar så finns det ett slut där jag skulle slå ihjäl någon för varenda levande minut för dig.

Varenda kväll äter sig natten in bland mina mardrömmssvettiga lakan och jag kisar med ögonen för jag är inte säker på att jag vill se när mörkret omringar hela mig. För allt är så annorlunda när du inte flätar dina fingrar runt mina och viskar att jag är det viktigaste.

Hon känner inga drakar
Men tolv trappsteg upp, antagligen på 18 kvadratmeter
Nakna fotsulor mot hennes tak som hotar att ramla in (även om hon hoppas)
03.12 varje natt hör hon hans djupa andetag, hans strykande sömnlösa katt
Herregud låt honom vara, andas tyst om nätterna så att han inte vaknar
En prins bor det där
Fyrknäppt kavaj, taniga bleka armar som luktar matos
Uppvikta byxben, knotiga fingrar som säkert smakar salt
Trappuppgången och hjärtan som hoppar
Se mig snälla snälla snälla
Andas fort in medelhavet ifrån din nacke
Försöker räkna fräknarna på din näsa

03.12
Väntar i min ocean av fuktiga lakan, sängen placerad under din
För det handlar bara om att jag vill måla gubbar på dina tår
Älska i en för liten dusch, ligga under ett täcke och lukta på varandra
Mina arton kvadratmeter fyllda med fläckiga fotografier
På du
Du har aldrig ens sett mig aldrig ens tittat åt mitt håll

Varje natt, hoppas att taket ska ramla in, så plötsligt en prins i min säng

Viker omsorgsfullt ihop brevet trycksvärta upp till tänderna och inte ett handskrivet ord för vem vill prata med en sån som jag om ens skriva nej jag tänkte väl och jag förseglar kuveret låter fingrarna glida över budskapet som jag aldrig kunde få fram jag kanske är för blåögd eller vill du verkligen döda mig tänkte jag fort och lekte med tanken att du var min drake och jag fick andas i din nacke och fingra i det röda håret medans kaffet blivit klart för länge sedan kanske till och med kallt men det finns ingen tid för oss eller du har ingen tid för mig och jag springer längs kullerstensbelagd mark ända ner till posten och med hjärtat i halsen och med saltstänk som letat sig in under blusen kysser jag brevet en sista gång innan jag lämnar över det till en tjock dam som saknar en tand i glasluckan vi växlar inga ord hon tittar bara på mig som jag var en vante som tappats bort eller kanske en vilsen själ och jag dränker mina sorger i min basker gömmer mig så gott det går även fast det känns som om hela världen stirrar på mig och helt plötsligt har jag skapat mig en egen omloppsbana men precis när en lång man som jag antar är lika ensam som jag för att han gungar så förvirrat kanske desperat går förbi mig så träffar det mig att fan fan fan ingen avsändare och då kommer han ändå aldrig få veta.

Ingredienser
Kärlek i alla former
Posetivt tänkande
Böcker
Glädje
Kyssar & varma kramar
Vatten
Att hitta sin själsfrände
Små fina ord
Blåbär

Blanda alla ingredienser dagligen

Minns när vi pusslade ihop våra ord och när våra fingrar var flätade tillsammans, och du lekte med orden, formade från min mun. Det var precis som bilderna på min näthinna, kanske bättre.

Men sen samlade du dig & sa det där
"Det ingen ser, finns inte" och jag kände mig så träffad.
Du trampade sönder mina lungor medans du satt där och flätade mitt hår,
och jag tappar andan eftersom den enda luft jag någonsin andats var dig.

En gammal dikt såhär eftermiddags.

Han lever i en fantasivärld. Tim Walker alltså. Hans foton speglar hans livsstil och jag blir lika till mig varje gång jag får syn på en ny bild. Han har en ceriserosa katt och han älskar ballonger. Walker är ett utmärkt exemplar på att sagor inte bara är för småbarn, och att fantasilivet är någonting att fängslas av, och att leva med.

"Men kom så duschar vi"
"Nej, jag orkar inte bli blöt!"

Sommaren har verkligen runnit ut i sanden känns det som nu. Sommaren vi längtade efter förra året när det bara var cirkus 2 soldagar - kom aldrig. Hela natten har jag legat och vridit mig i sängen, lyssnades till regnets smatter mot fönsterbläcket och hur vinden som fort förvandlades till storm tog över hela mitt rum.

Nu kan hösten lika gärna komma. För då känns regnet väldigt okej och ingen tycker man är tråkig om man sitter hemma begravd i yllesockor, stickiga koftor och långkalsonger upp till armhålorna tittandes på den ena DVD boxen efter den andra. Och ingen skulle skratta när man tackade nej för att istället gå ut och springa bland alla eldröda löv, för att sedan dränka alla sina synder i litervis med te. Nej, höst känns väldigt välkommen nu.

Det blev ett mycket poetiskt inlägg.

Ett mycket återkommande ämne, men jag älskar regn. Ta på er varma kläder och gå ut i regnet. Det finns inget bättre än när regndropparna möter ens ansikte, man måste hoppa mellan vattenpölar, se hur trafikljusen speglar sig i vattnet och hur det smattrar mot asfalten. Och jag ljuger verkligen inte när jag säger att regn och sol ligger på delad plats. Jag kan inte annat än le när jag kurar ihop mig med en kopp te i mitt fönster och tittar ut igenom regnet. Man känner att man lever när kläderna klibbar fast sig mot kroppen och skorna är fulla med vatten.

"Vissa människor promenerar i regnet, andra blir bara blöta"

Emil betyder allt för mig. På riktigt. Han är ingen tonårskärlek som jag kommer glömma bort om ett par år. Nej, han är den som jag har älskat och tänkt på varje dag i 3 år. Jag är lika kär i honom nu som när jag såg honom för första gången. Jag var helt säker på att han var den vackraste pojken jag någonsin sett redan då och ingenting har motbevisat det hitilst.

2005


2006



2007



2008

Emil har brunt lockigt, ruffsigt hår, guldiga rådjursögon, världens varmaste skratt, händer som passar så bra i mina, honungslen röst och världens största hjärta. Och jag älskar dig så himla mycket.

Återkommer när min feber är som bortblåst