circus em

Namn är viktigt. Namn betyder nått och det är någonting du ska dras med resten av livet. Jag ska döpa mina djur och mina barn till riktigt balla saker. Vart går gränserna för för galna namn? Ingenstans! Det är absolut förbjudet att sno dom här namnen för dom är tjingade till min framtida familj!

Ziggy Stardust
Love Linblå
Peaches
Poppy Honey
Lily Bluebell
Silje Lisette
Iris Nova-Lee
Minelle
Applepie
Pixie Lovesong
Angelina Araxi Star
October
Mini Estelle

Marabou premium Dark mint är kanske det bästa som
hänt världens sedan jag kom till.

 Jag älskar choklad. Det är verkligen min last.
 Så fort man tuggat klart stoppar man in mera bara för att
 få ha kvar smaken. Åh. Hallonchoklad slår också högt,
 men jag har hittat min nya älskling. Ska smälla i mig
 2 st ikväll! De ni. Tänkte bara tala om det.

Jag: Åh! Det smakar som varm glögg
Mamma: Öh.. Glögg är varmt?
Jag: Eh.. javisst ja

Dagen har gått i konstens tecken. Var med hela tjocka släkten på Andy Warholes utställning.
Helt fantastisk konstnär. Det pirrade i mina fotografi-fingrar och jag fotade en del fast man inte får.
Jag köpte ett te-rör så nu kan jag äntligen slänga min överanvända tesil. Finally.
Jag åt en superb (härligt ord) kronärtskockssoppa, druckit jättegott te med smak av citrusfrukt/vanilj/kryddmix och så har jag promenerat igenom hela jävla Stockholm city.
Utan att överdriva. Här är dagen i lite bilder.


Kanske världens finaste tavla & Prince Wladimir te - handsydda tepåsar


Disco-Morfar & Non-disco mormor


Helt underbar bok! Tokyo street style - fashion in harajuku. Sockersött


Kanske den finaste te-kannan jag någonsin skådat & Ketchup-konst


Trött syster får avsluta det här inlägget

Xoxo

Huh. Om 1 timme och 10 minuter cirkus stängs bloggen av i 2 timmar.
Vad händer om jag vaknar kallsvettig i natt och drömde att jag aldrig mer skulle kunna logga in?
Då måste jag ju bara logga in och skriva ett litet nödinlägg - men det kommer inte gå!

Hur kan man göra såhär? "Driftstopp i natt" måste vara det dummaste jag hört.
Vad 17 är det för fasoner? Ni skadar mitt lilla blogghjärta faktiskt. Fy skämms.

Oh vilket sommar väder det var idag!
Jag vill bara slänga på mig fina klänningar och färgglada strumpbyxor,
gå ut barfota och hoppa på gräsmattan.

Eller, det kanske får vänta ett tag.

Håkan, Håkan, Håkan. Mannen som fått alla små tonårshjärtan i brand. De som nekar att dom en gång älskat Håkan Hellström, dom ljuger. Alla har vi haft en period när vi varit upp över öronen förälskad i denna unge man. Men perioden när vi kommit över honom, har också varit.

Men ibland känner jag, trotts att Håkan nu förtiden mest är nostalgi, en saknard efter honom. I extas sätter man på gamla skivor med mannen, myten & legenden. Men texterna och musiken är inte alls lika bra som dom var för 2 -3 år sedan.

Så mina vänner, jag har upptäckt hur vi ska hanskas med den här Håkan-sorgen. Här kommer lite nya allternativ, som defenitivt kommer göra små sorgsna själar gladare.

The Guillmots - Håkan Hellström, fast på engelska
Florence Valentin - Lite mognare, lite coolare.

När jag blir stor ska jag bo i en lägenhet. En tvåa, så det är mysigt och trångt.
Fast som jag ska ha (många) djur måste jag nog bo i en trea. Min lägenhet ska ligga i New York,
mitt emot ett sånt här café. Dit ska jag gå varje morgon med mina mopsar och köpa bagels med kanelsmak
till frukost. Mina mopsar ska få parmaskinka, dom ska vara finsmakare - mina mopsar.



När man kliver in i min lägenhet ska det kännas lite som om man går in i en sagovärld.
Det ska vara vitt, ljust och luftigt och sådär, det mår man bra av. Men jag ska måla fönster & dörrkarmar
i finfina färger. Kanske ljusrosa eller lavendel. Så ska jag ha massor med roliga lampor, schäslonger,
ljusslingor, tavlor, urklipp ur Lula Magazine och så ska jag ha ett rosa retrokylskåp! Oh.

Så ska jag baka muffins dagarna i ända. Jag ska sälja dom från mitt fönster. Valfri dekoration och smak.
Sen när det blir kväll ska jag krypa ihop i min schäslong med mina mopsar som heter Lucy in the sky with diamonds, Princess Honolulu (efter min rutiga elefant) och Doris och titta på alla världens filmer.
Fortsättning följer kanske, om min fantasi räcker till.

Xoxo

Imorgon blir jag rik. Så mest för min hjärnas skull ska jag lista allt jag vill/måste köpa
som jag kommit på hitilst i alla fall.

Jeans/byxor: Kornblåa jeans med hög midja och beiga chinos
Klänningar: Måste ha en AA (med risk för att få komplex för hela sin kropp), sen massor med vida, blommiga och mönstrade 50-talsinspererade klänningar, oh
Kjolar: Klockformade och så en med hög midja.. Hehe min nya grej
Jackor: Vårjacka! En parkas eller en som är tight upptill och vippig nedtill - snygga knappar är viktigt!
Skor: Beiga Le coq sportif skor, och andra tygskor i randomfärger. Och snygga sandaler
Shorts: Hög midja, igen. Mörkblå. Och så ett par med paperwaist
Koftor/tröjor: Måste ha koftor i olika färger, och olika linnen. Mest basic
Väskor: Vill ha en Friis & Company väska jag såg, men vet inte om jag ska slösa pengar på en väska, kommer ju tröttna på den efter ca 1 månad. Ska köpa en någorlunda billig så jag inte ångrar mig sen när jag tröttnat
Blusar & Toppar: Tunikor, stora fina saker med roliga detaljer. Luftiga & blommiga. Ohoh
Övrigt: En klocka, en kamera & en mp3. Det är högstprioriterat. Just det, lösögonfransar & örhängen också.

Jag: Saga sluta hoppa omkring och flaxa i min synvilla!
Haha, litet ordföråd

And did i tell you how i stopped eating?
When you stopped calling me,
and i was cramped up shitting rivers for weeks,
and pretending that i was finally free.

Jag är arg. Alla är i fjällen. Det är inte jag. Det är så orättvist, jag som alltid brukar vara i fjällen.
Jag har ju en nästan sprillans ny snowboard som bara ligger och väntar på att få användas.
Det lixom sticker i benen när jag tänker på att få åka snowboard & skidor. Buhu

Så fylls jag av ett grymt hat mot alla dessa (svensson)familjer som faktiskt just nu ÄR i fjällen.
När ni kommer hem kommer jag stå utanför era dörrar, redo att slå ihjäl er med min snowboard,
så att den blir använd till någonting i alla fall.

Jag vet vart ni bor!

Jag har gått in i någon slags period där alla känslor verkligen är på liv eller död.
Som förut när man var liten och patetisk. Nu känner jag att det blir ännu mer patetiskt,
eftersom jag inte är så liten längre.

Men jag förstår nu, jag förstår verkligen vad den här människan har betytt för mig.
Jag vill inte att någonting ska hända honom, jag skulle offra en arm, ett öga, vad som helst,
bara han klarade sig.

Hans ord har betytt så mycket för mig. Det finns inget bättre än att vakna upp i hans famn,
känna sig älskad, pilla i hans bruna hår. Ingenting. Jag blir nästan gråtfärdig bara jag tänker på det.
Jag vill finnas vid hans sida jämt & föralltid, för att se till att han mår bra och är lycklig.
Om jag fick veta att jag skulle kunna vara det, skulle jag aldrig kräva någonting annat.

Men situationen är inte så. Istället vänds jag ut och in. Får falska förhoppningar & tror det absolut värsta.
Jag har gråten i halsen & en klump i magen hela tiden. Min sömn, eller kanske inte ska kalla det för det,
men mina nätter än sömnlösa och somnar jag drömmer jag mardrömmar.

Man inser inte vad man har förns det är borta.

Älskar när random folk säger fina saker till en.
Simon har gjort min dag två dagar i streck nu.
Fina människa.

Btw, lyckad sovförsök där (angående inlägget innan)

Loggar in lite snabbt bara för att tala om att jag lever.
Har umgåtts med världens snyggaste kompis i helgen.


Söndag

Lördag, fikade på Albert's

Chailatte är det nya svart for sure (rött öra)

Nej idag är det snålt.
Faktum är att jag ska sova nu. Det känns som jag har hela Sahara öknen i ögonen.
Undrar om det skulle vara möjligt?

Nu har jag och Sosso gjort stan osäker. Öh.
Anyway. Vi kom på att fjortisar är inspererade av lik. Ärligt, dom har bleka typ döda läppar,
hur mycket mascara och svart bajs som helst, precis som att döda är typ svarta under ögonen.
+ att det är hårspray och knullruffs (för att prata på fjortisarnas språk) tretusen så det ser ut som om dom
återvuppstått från the dead.

Om ni inte förstod någonting av det jag precis skrev, så är det för jag är hög på chailatte.
Nu ska jag och Sosso göra kollage, dricka ännu mera chailatte, lyssna på party musik & planera sommaren.
Puss mina fans

Nu ska jag åka till staden och fika med Sosso.
Yes, jag ska alltså inte se Melodifestivalen ikväll.

Vart är Ema? Hur gick det här till?

Ema och Sosso ska till Emmaboda. De ni. Akta er, vi ska ha snyggaste tältet & vara fuckable alla dagar.

Vad gör jag nu? Är det nu jag ska gå in i väggen, bara lägga mig ned, sova bort hela livet
tills någon prins kommer och räddar mig? Eller är det nu jag ska hitta det starka i mig, resa mig upp
och fixa det här själv? Jag vet inte. Så jag hamnar någonstans där i mellan.

Ena sekunden känner jag mig som Wonderwoman, jag kan klara vad som helst, allt blir bra.
Sen, efter en inte allt för lång stund (tyvär) så rasar allting samman.
Mina ögon tåras, jag hyperventilerar och förstår inte alls hur jag ska ta mig samman.

Jag känner verkligen att jag måste gå från A till B snart. Ta tag i mig själv, ordna upp med allt.
Såhär kan jag inte låta saker & ting hålla på. Jag kommer ju vara döende vid 40 då. Hemsk tanke.
Ni skulle se mig nu. Jag är inte Ema på något plan alls. Jag sitter med mjukisbyxor i armhålorna,
3 tröjor för att jag fryser groteskt mycket, mitt hår står åt alla håll för jag har inte tvättat det på 3 dagar,
jag har 10 ggr så mycket mer finnar än vad jag brukar ha, mina läppar är torra och jag är svart under ögonen.

Men någonstans i allt mitt kaos, i alla tankar som går från yey till nej finns det ett hopp.
Jag vet att allt ordnar sig, det gör ju alltid det. Det är så sant. Det ordnar sig alltid.
Så länge jag har det i åtanke, kan jag sitta och lyssna på deprimerad musik utan at allt går i tusen bitar,
och jag klarar av att titta på bilder och minnas. Även om det gör ondare då - så känns det bättre.

Så jag fortsätter att vara den glada Ema, som alltid skrattar och har någonting att berätta.
För jag är ju fortfarande jag. Och jag är glad. Oavsett. Även om mitt hjärta brister och min hjärna
går på högvarv big time, så kan jag le. Jag ser fortfarande mina misstag som möjligheter,
att ändra på saker, att träffa nya människor, att göra om någonting & att våga chansa.
Jag uppskattar småsakerna fortfarande,som att min syster köpte melontuggummin till mig idag,
eller att solen har skinit en hel vecka nu, och det är februari!
Det är fint, och jag kommer aldrig sluta tycka det. Hur trasig jag än blir.

(För alla andra trasiga själar där ute, det är okej med depp-musik. Ladda ner:
Joseph Arthur - Honey and the moon
Two hours traffic - Sweet and sour
och Lasse Lindh - Satan vad ont det gör)

Jag ska ut och springa. Ja, jag skojar inte. Jag ska helt seriöst sätta på mig gympaskor, slänga på mig mjukisbyxor och besöka joggingspåret. Känns helt sjukt med tanke på att jag inte sprungit på flera månader, och att springa är det värsta jag vet. Känner verkligen hur det spritter i benen, vill lixom bara ställa mig upp och hoppa. Hoppelihoppspritt spritt spritt.

In sweden we call it "överskottsenergi"

Felix påminde mig precis om ett fint ord.
Pilsner. Det låter helt jävla galet.

Åh det finns så mycket här i världen som jag vill dela med mig av, saker jag gillar och så.
Jag skrev för någon vecka sedan vad jag blir knäsvag för angående utseende. Här kommer mer.

De som dansar som om ingen kollade
Sosso hade en video på sin blogg med en brud som dansade så fult. Men det såg så himla skönt, avslappnat och fritt ut. Oj vad glad jag skulle bli om jag var på en fest där inte alla tjejer dansade som om dom var rumänska horor.

Bok & tidningsläsare
Folk som läser överallt & hela tiden gör mig knäsvag. På något sätt säger den så mycket om människan. Boken alltså. Det är en liten verklighetsflykt för läsaren, och jag tycker det är så fint. Tidningsläsare på morgonen på både bussen & tågen känns så old school. Ärligt talat, för hur länge har vi inte läst tidningar? Coolt.

Nakna offentligt
Cred till er. Seriöst. Hur mycket celluliter, skavanker, fettvalkar & komplex man än har, så är man vackrast på sitt sätt. Och att kunna duscha offentligt på träningsplatser etc. är värt en eloge. Jag har själv väldigt svårt för det.

Samlare
Det är så roligt att träffa någon som samlar på någonting som verkligen betyder någonting för honom/henne. Sen så finns det ju inget roligare än att gå igenom en samling av någonting som någon annan äger. Det är precis som med böcker, det säger så mycket om personen. Jag vet inte hur många saker jag samlat på. Kapsyler, hjärtan, biljetter av olika slag, smycken, hårspännen, tvålar.. osv osv. Jag har inte hittat min grej än. Men det kommer.

Matkunskap
Att kunna mycket om mat, att veta vad som passar ihop och inte, att ens kunna slänga ihop en hel middag utan recept får mig alldeles knäsvag. Vägen till Emas kärlek går igenom magen.

Prata poetiskt vid rätt tillfällen
Det finns vissa som kan slänga ur sig världens mest fantastiska rad, från ingenstans. Vissa kan citera någonting ur princip varenda film. Det är också så jävla awsome. Att ha ett fantastiskt ordföråd känns på något sätt onödigt, men så himmla fint. Beundrar såna människor som är begåvade med ord. Jag kan skriva dom, men jag för 17 inte säga dem.

Ruffsigt hår, snygga skor & ciggariller
Ärligt talat. Om jag ser en kille med alla dessa tre nämnda, då faller jag. Inget snack om saken.
Okej, ciggaretter går också hem. Men det är något med de andra..

Snövit hy, röda läppar, mörkt hår & vilsna ögon
Ser man ut som snövit ska man aldrig vara ledsen. Snövit är väll idealet?

Fräknar
Seriously. Fräknar är nog det ultimata. Tänk en fräknig näsa. Fjärilarna exploderar lixom i magen! Eller en fräknig rygg, nacke, händer, ansikte.. Åh. Fanns det fräkne-piller skulle jag leva på dom. Min högsta önskan är fräknar. Jag tror jag hade 2 stycken för två sommrar sedan. Gud vad lycklig jag var då.

Indie-tjejer med systemkameror
Dom verkar så naiva, upptagna av livet & musiken. Dom är vilsna själar hela jävla bunten. Estet-fnask på hög nivå. Men jag älskar dom ändå. Jag blir alldeles till mig när jag hittar 100% indiebrudar på bilddagboken. Fråga inte varför för jag har ingen jävla aning.

Oväntade besök
Någon sitter och väntar på dig utanför dörren när du kommer hem, det ringer på dörren mitt på dagen en söndag, eller mitt i natten en fredag. Det är så groteskt romantiskt. Vem det än är. Det är någon egen sorts kärlek dom här oväntade besöken. Det ligger någonting bakom dom.

Franska
Oh. Jag blir knäsvag

Körsbärsträd
Dom måste vara från en annan planet. Något vackrare kan inte existera (?). Min dröm är att få åka till Kina, gå i någon allé när dom blommar som mest, och sedan lägga mig ned i gräset, vänta på att blommorna blir till bär & sen ska jag äta så många körsbär jag bara kan - och samla alla kärnor i munnen.

.. och tusen saker till. Men jag måste spara lite på krutet.

Nej fy. Nu måste jag ta tag i mitt liv.
Ska kirra biljett till Arvika. Måste bli lite social igen. Så ska jag skaffa en bra kamera,
bli en estet-hora och vara jättesocial och superglad när sommaren kommer.
Ska träffa massor med nya människor & så ska jag bege mig in i sagovärldar med hjälp av böcker
och hängmattor hela sommaren.

Tills dess ska jag skära mig, dricka mig redlös och sova bort hela vintern & våren.

Horoskop
Period: Mars

Skorpionen
Du behöver hitta nya vägar att uttrycka dig på och samtidigt hitta tillbaka till livsglädjen
och lekfullheten. Krav & plikter har gjort dig nedtygnd och begränsat ditt liv.
Det är dags för en nystart i din personliga utveckling. Du behöver inse hur du förhåller dig
till en av dina relationer och bestämma dig för hur du vill ha det. Du kan göra små justeringar,
eller förändra allt radikalt. Tänk noga igenom situationen innan du fattar ett avgörande beslut.

Nu blir jag lite rädd. Kan ett horoskop stämma såhär bra?
Är det någon som bevakar mig? Är det min mamma som skriver horoskopen?
Kanske är det så att det är kameror installerade i hela min omgivning? Hjälp.

Jag har försovit mig. Rätt så mycket. 3 timmar för att vara exakt.
Mamma ringde till skolan och sa att jag var "sjuk". Älskar min mamma som låter mig skolka.
Nu ska jag lyssna på fin musik. Det vill säga Lasse Lindh kontrat med Sophie Zelmani.

Är pepp för no sé nada idag. Återkommer mina pumpkins

Idag var jag och Sosso överambitiösa och tränade core.
Det var träning av en annan värld!

Det måste vara jättekul att vara skolpsykolog i min skola.
Jävla Gossip girl nätverket är ingenting jämnfört med hur det är i skolan these days.
Det skvallras om alla & alla vänder en historia så som dom själva vill att den ska vara.
Och det värsta är att man tror på sig själv. Man intalar sig själv att man är den
enda som sitter på sanningen, att man är den enda bland dessa 120 elever som vet vad
han/hon verkligen snackar om.

Fatta att sitta där, där våran skolpsykolog sitter, och verkligen höra allt det här ifrån alla dessa små
vilsna (endast) 15 åriga själar, som är helt lost i sig själva och verkligen bara är ute
efter lite spänning i livet. Vi är så desperata. Hela jävla högen. Vart enda ord och allt skvaller
absorberar vi som om vi vore svampar.
Sen sätter ryktena igång. Överallt, hela tiden. Dom är där jämt och ständigt.

Men helt ärligt, vad skulle skolan & tonåren vara utan allt skvaller? Ingenting I guess.
Och nu har alla fått förklaringen till varför jag ska bli psykolog. Muhahaha

Det knäpper i mina öron! Jag blir galen. Eller tänk om det inte gör det, och jag bara inbillar mig?
Jag kanske borde söka hjälp? Okej, nu är det mina hypokondriker-tankar som spökar 2 much.

Nu ska jag leka med Sofia heeeela kvällen.
Au revoir

Att gå på bibloteket, ensam, i sin egna värld, bläddra i diktsamlingar, romaner,
fakta böcker & hitta understrykna eller inringade ord som t.ex kärlek, himmel, morgondag osv,
det är nog det bästa som finns. Det är avkoppling när den är som bäst.

"Jag tycker att systemets åldergräns ska vara 18. Får man dö för sitt land i militären, får man ta körkort och riskera andras liv så ska man få köpa en cider."

Oj, nu slog hon huvudet på spiken den där Blondinbella.
Trodde aldrig jag skulle få höra något riktigt vettigt från henne.

Wooooaw vilka vårkänslor jag har idag. Det ilar & spritter i hela kroppen.
Nu har jag inte använt byxor på hela 3 dagar! Eller alltså jag har inte gått naken, strumpbyxor har det varit.
Och idag invigde jag mina nya skor. Fan vad fancy livet är ibland. Solen skiner, jag ska dra iväg Emil
till centrum & köpa glass så fort han kliver innanför dörren. Skulle inte byta den här dagen mot något,
eller jo kanske typ en flygbiljett till Italienska rivieran eller nått. Men det är ju en annan sak.

Ikväll ska jag göra lasange. Greeaaaat. Puss puss puss

(Just det, du bruden eller vad du nu är, som inte kan se hela min blogg. Det är nog inte min blogg
det är fel på, utan din webbläsare. Hoppas det ordnar sig. För din skull alltså).

Jag har bestämt mig. Jag ska inte bli en nagelbitare som står och trampar i framtiden.
Jag ska upptäcka världen. Återvända till vissa ställen måste jag ju göra också.

New York
Paris
London
Singapore
Miami
Amsterdam
Nya Zeeland
Hongkong
Tokyo
Italien
Brasilien
Island
Egypten
Thailand
Maldiverna

Nej fy. Nu måste jag sova. Ska hinna läsa lite i min nya bok vattenmelonen.
Imorgon blir det konst, träning & världens finaste pojk.

Puss!

Här sitter jag och dricker ljummet te efter midnatt. Lyssnar på musik gör jag också.
Just nu går Shayne Ward - No u hang up varm. Den är på repeat för fjärde gången tror jag.
När jag sitter såhär in på småtimmarna & lyssnar på en riktig skyhigh låt, så blir jag sådär filosofisk.
Jag börjar drömma mig till sommaren. Då ska jag sitta i mitt fönster långt in på nätterna,
dra en cigg och lyssna på den här låten på högsta volym. Så ska jag se solen gå upp.

Fan vad härligt. Det är det första jag ska göra när jag firar att mina 9 år i grundskolan är finito.
Påminn mig.

Daft punk - One more time
Kate Nash - Stiching Leggings
Beatles - Blackbird
Chicks on speed - Wordy rappinghood
Vive la fête - Bananasplit
Lasse Lindh - Svenska hjärtan
Carla Bruni - Those dancing days are gone
Bob Sinclair - Save our soul
Feist - My moon, my man
Lo-Fi-Fnk - Music owns your body
Petter ft Säkert! - Logiskt
Kent - Ingenting
Le tigre - Bedroom dancing
Cat Power - New York
Architecture in Helsinki - The owls go
Yves Larock - Rise up
Adele - Chasing pavements
M.I.A - Galang/Bird Flu
Basement jaxx - Oh my gosh
The embassy - Some indulgence

Vilket sammanträffande. Jag skrev ju tidigare idag att jag plågades av min TV4 reklam
hela sommaren. Fick precis veta att den går på TV igen. Jaha. Så ska man plågas hela vintern också.

Men ärligt, var det inte värsta sammanträffandet? Som lama-packorna (internt).
Värsta Da Vinci moment ju!

  

I helgen var jag i Kista galleria. Typ som alla andra helger så inget fancy med det.
Men den här gången hände något. Jag fick nämligen syn på en snubbe, vi kan kalla honom för
Thomas (okej, han heter så), som jag jobbade med när jag spelade in reklamfilm för TV4 guld.
Det första som slog mig var ju att wow, nu måste jag lägga in lite stötar och få flera jobb.
Så här bra gick det:

Jag: Thomas? Nejmen Thomas! Det var ju ett tag sen, hur är det?
Han: Hej hej.. Ehm.. Vem är du?
Jag: Men hallå? Det är ju Ema. Reklam Ema. 80-tals Ema!
(Jag spelade 80-tals fjortis i den där jävla reklamfilmen som jag sedan blev plågad med hela sommaren. Tyckte ju att han faktiskt borde minnas hur roligt han hade åt mig när jag stod där som en smurf straight from the 80's mitt inne i stan och han filmade mig. Gud så han skrattade. Man kan ju tycka att han borde ha kommit ihåg det).
Minns du inte mig? Fast jo just det, jag var blond då. Sådär riktigt Stockholms-ungdoms-blond. Men nu är jag ju brunett. Riktigt snyggt med bajsbrunt tycker du inte det? Jo jag kan ju förstå om du inte känner igen mig. Jag såg ju inte riktigt klok ut den där dagen. Och så filmade du mig väll underifrån så du har väll inte en aning om hur jag ser ut framtifrån. Haha... Eh, hehe?
Han: Ehm?

Han gick. Mamma skrattade.
Jag tror aldrig jag kommer vistas nära TV4 huset igen.

Jävlar vilken känsla det var att lämna skolan imorse. Jag kände mig fri.
Solen sken, jag hade vårkläder & allt som saknades var lite Lykke Li i lurarna.
Så till min förvåning. Mitt PSP är urladdat. HELVETTE. Det händer aldrig. Varför just nu?
Helt plötsligt kändes allt lika jävla hopplöst som det gjorde imorse.

Men The voice i mobilen fick bli min räddning.
Till min mindre förvåning var hon den där dans-Cissi från Let's dance där med sin snubbe.
Inte brottar-snubben alltså, utan snubben hon dansade med i år. Hänger ni med? Bra.
För det första är hennes röst helt jävla grotesk. Den lixom skär i öronen.
För det andra storbölade hon när dom röstades ut i fredags. Pinsamt. Verkligen.

Så trodde jag självklart att hon skulle bortförklara sig på något härligt sätt.
Typ att hon hade PMS och alla känslor var på topp så hon kunde inte ro för det.
Men istället så sätter hon igång i flera minuter och maler på om hur sorligt, hemskt & förfärligt det var
att bli utröstade. Hon hade ju satt ribban så jävla högt!

Vad är grejen med det? Att grina när man åker ut ur Let's dance som bara russin & medelålders kvinnor
sitter och kollar på (jag borträknad). Man kan väll inte helt seriöst tycka synd om sig själv då?

Axel, må du brinna i helvettet.
(bara så alla har koll på läget, Axel beundrar mig. Hans ord är ren avundsjuka)

Jag är verkligen i två olika världar just nu.
Ena sekunden är jag världens lyckligaste människa och jag tänker hela dagarna på vilken
tur jag har som är omringad (omringad?) av många som älskar mig, att jag har bra betyg,
jag är en bra människa, på min framtid när jag ska ha massor med kattungar, rådjur & moppsar,
och så vidare.

Andra sekunden känns allt skit. Fattar inte vad som får mig att gå omkring och ens orka leva.
Allt känns tomt, fel, trist, onödigt och bara dödens. Det är något som ständigt saknas.

Och när det är såhär så skriver jag. Jag skriver på allt som kommer i min väg.
Post-it lappar, block, kalendrar, dagboken, idag skrev jag till & med på toalettpapper.
Det är inte alltid betydelsefulla meningar, ibland är det bara massor med o-igenomtänkta
ord. Ibland skriver jag inte ens, utan ritar någonting.

Sen så kommer jag på den briljanta idén. Jag har en blogg. Jag klassas som bloggerska.
Varför inte dela med sig lite? Och så skriver jag ett helt inlägg. Innan jag publicerar,
granskar jag det minst hundra gånger, för att sedan konstatera att det bara är skit.

Så raderar jag allting igen och loggar ut.

Åh vilken kass helg. Har gjort zero, nada, ingenting.
Vill bara kasta mig i en stor säng med snygga tunna lakan i ett smutsigt & stökigt rum,
med en snygg kille med världens ruffs, snygga armar och varm kropp och hångla
hela resterande helgen.

Får ta och åka hem till Emil.
På återseende mina rarings, när jag bytt tillräckligt med saliv.

Au revoir

Imorgon ska jag och mamma till Vårsalongen - Liljevalchs.
Och på tisdag när jag är ledig så ska vi till Moderna museet & gå på Andy Warholes utställning.
Konst i alla ära. Känner mig som en äkta kulturfjant kontrat med ung-gammal tant.

Om ni förstår någonting.

Lasse Lindh. Jag älskar den människan. Jag insåg hur mycket alldeles nyss.
Jag började gråta när han sjöng sitt bidrag i melodifestivalen. Han är min gud, okej?



Citat ur alla möjliga låtar, som ett bevis på varför man bör uppskatta honom:
"Jag borde släppt dig men logik har jag aldrig varit bra på"
"Kysser mig ömt och brutalt, sover sked, håller hårt både morgon och kväll"
"Jag var kär i idén om dig, långt innan vi mötts"
"Det känns som om jag har ett litet privat jävla moln efter mig"
"Jag älskar dig, men fan vad vi håller på"
"Dom som säger att tiden läker alla sår, dom ljuger"
"Om jag bara visste, om jag bara visste - hur du kysser mig"
"Du är bara lite för söt"
"Kom hit och stör mig när du vill, men du måste gå när jag säger till"
"Dom säger att dom bästa är tagna, men vi finns ju kvar"

Jaha. Nu fick jag minsann äta upp vad jag sa om Melodifestivalen.
Sanna Nielsen & de där röda tvillingarna gick vidare. Det var ju great.

Men what's up with the Kebabpizza niggawigga någonting? Fyfan vad pinsamt.
Att dom ens kom femma. Dom borde inte ens varit där överhuvudtaget.
Dom var ju ett bevis på att världen verkligen är sjuk.

Det här var första gången någonsin jag var glad över Carolas medverkan.
Men hur jävla svårt är det när motståndarna sjunger om kebab och raborzka?

Den ultimata ringen

Nu är det världens mest överskattade program på TV.
Melodifestivalen. M-e-l-o-d-i-f-e-s-t-i-v-a-l-e-n. Där de snyggaste vinner.

För det är ju verkligen så.
Amy Diamond och Christer Sjögren knep ju lixom finalplatserna förra veckan.
Och det är bara för att dom gick hem hos alla småkids, pedofiler och viagra-russinen.
Inte fan var det för att deras låtar var bra, för det kan jag garantera att de inte var.

& vad hände med eftersnacket när artisterna kommer ut från scenen?
Det är någon brud som är ett underbart exemplar på stelhet & fel person på fel plats.
Nur eller vad hon nu heter. Och Kristian Luuk. Hans skämt är verkigen on the way down.
Förra året var det hundra gånger roligare. Nu skrattar jag inte ens.

Melodierna fick sin egna festival. Det var ju världens vinnande koncept.
Men nu, världen har blivit så utseendefixerad att jag vill spy.
Kan slå vad om att typ Ola och The Nicole går vidare ikväll. Fast deras låtar var sämst.
AV ALLA.

Jag vill flytta. Kanske inte precis nu, men om några år. Efter studenten.
Jag vill bo i en stad där det händer saker hela tiden. Kortfattat vill jag bo i en stad
som verkligen är en stad. Stockholm är ju fan bara på låsas. Det är ingenting om
man jämnför med annat.


London hatade jag till en början, kanske inte bokstavligen, men tyckte mindre om.
men på senaste tiden har jag förstått charmen i staden. Paris är ju drömmen.
Franska kan jag dock inte men i gymnasiet ska vi ändra på det. Tänk,
en trång liten lägenhet i någon liten smutsig gränd i Paris. Jag ryser.

I New York stannade mitt hjärta kvar.

Underbart med New York:
Bagels, kringelstånd, mycket rörelse, aldrig tyst, Starbucks, papperspåsar,
underbara fruktsallader, vackra byggnader, se livet ur olika perspektiv (dvs antingen
på marken eller högt upp ur fågelperspektiv), trevligt folk, mycket vintage, marknader,
roligare affärer, Central park, tunnelbanan, gatukonsten, salladsbarer osv osv..

Stirrar in i skärmen,
får ont i huvudet
stirrar
sätter på musik
läser mail.

Äter en alvedon,
fortsätter strirra
pausar musiken
behöver glasögonen
läser en blogg.

Kokar vatten,
sätter på musiken
läser ett till mail
stirrar
blir sugen på cigg.

Kommer ihåg vattnet,
gör te
sätter på musiken
stirrar
stirrar ännu längre
läser en till blogg
bränner mig på teet.

Släpper ut Billie,
stirrar
äter upp läkerolen
blåser på teet
gör om layouten
tar in Billie
stirrar.

Kollar om jag fått sms,
eller kanske gb
stirrar
loggar in på msn
skriver en anteckning
sätter på mig glasögonen
loggar ut från msn
stänger av musiken.

Sätter på en skiva,
lyssnar på en halv låt
byter skiva
dricker upp teet
stirrar
blir sugen på cigg igen
lyssnar på hela skivan
somnar.

Vad gör man när man hamnat i en sånhär bubbla? Eller koma heter det kanske.
Hur väcker man sig själv?

.. det finns avokado/aloe vera bindor.
Ja. Aloe vera kan jag förstå, men varför i hela världen blandar man in avokado?
Det är säkert någon produktionsboss där ute som vänt ut och in på sig,
bara för att tillverka något man kan jämnföra med sallad mellan benen.

Shit! Jag tog ett sömnpiller (Imovane, jävla Berny medecin), och så tänkte jag
"Nu ska jag vinna över pillret och inte somna, bara för att se om det går".

Haha, kan knappt hålla ögonen öppna.
Känns som någon hällt en liter grus i mina ögon.

Imovane - Ema: 1-0

Makes me horny:
Pojknackar, hes röst & en mörk ruffsig morgonfrilla

När PMSen inte har någon lag:
Kakao + honung + mjölk. Blanda.

Mhmhmm...

Alltså, jag läste inlägget om skitsnack i alla väder nedan.
Måste bara tillägga att alla är fina på sitt sätt. Verkligen.
Att känna sig självsäker gör vilken tjej som helst sexig. I promise.

Och säg, finns det något finare än:
Svarthåriga med snövit hy
Rödhåriga med massivis med fräknar
Slitna blondiner med blåa ögon
Mörka med afrohår (afrohår är skiten!)

Människor i helhet är ju verkligen ett slag för sig. Lovely.

Åh sicken tjusig profilbild. Ema överallt! Nästan. Härligt, då är det som det ska.

Skitsnack/skvaller är både det värsta & bästa som finns.
Tänk, vad skulle världen vara utan skvallerblaskor och allt detta eviga gossip? Nothing.
Men när det kommer till en själv, när det går rykten och folk säger saker om just dig,
då är det inte lika roligt längre.

Till exempel, någon har sagt att du är ful, inte ser bra ut någonstans och bara borde
sluta ha självfötroende över huvudtaget. Någon annan har argumenterat emot och sagt
t.ex att hon är fin på sitt sätt, hon är snygg & speciell för att.. blabla.

Det är så tydligt. Den första som har sagt de negativa sakerna, är antagligen bara
grymt avundsjuk. Eller så är det helt enkelt som ordspråket säger, smaken är som baken.
Alla kan inte tycka om dig. Det kan man inte ens räkna med.
Den andra däremot, som står upp och inte faller ned i snacka skit eller klanka ner på-gropen,
har eget självförtroende och är en starkare människa.

Det jag vill komma till är att när man hör något om någon annan eller om sig själv,
stå på er.

Systerskap mina vänner, systerskap.

Sex. Sex. Sex. S-e-x.
Folk tycker sex är pinsamt. Sex får man inte ha. Har man sex är man en dåre,
då smeker man djävulen. Att ha sex är ett tecken på hur ouppfostrad man är,
att man inte har något som helst vett i hjärnan, och man sitter säkert hemma med
en stor porrsamling och smeker sig själv så fort man har lite tid över. Djävulens verk!

Varför?
Jag har blivit tillsagt att sex är någonting man njuter av. Sex är en njutning.
Avkoppling för många. Stresshanterare ungefär. Men så på senare tid har det blivit fult.
Jag förstår inte, och kommer heller aldrig förstå hur det kan ha blivit såhär.
Ofta är det ett tecken på kärlek. Det är ju bara fint. Ibland vill man bara för att det är skönt.
Vi lever dock på 2000-talet så det är också fint.

Tycker folk i helhet ska sluta klaga. Antar att hela bunten är oskuldsfulla små änglar,
som inte vet vad dom går miste om.

Nyss hände en alldeles utomordentligt underlig sak.
När jag höll för den vänstra näsborren så var det som att allt ljud i vänster öra dubblades.
Jag hörde typ helt sjukt jävla bra! Ursäkta språket. Men det var så konstigt att svordommar
är tillåtna. Skulle bara säga det.

"För din skull, för min skull.. För våran skull"

Jag är bara 15. Men jag tror jag vet så mycket mer om kärlek än dom flesta andra
i min ålder. Jag är kär just nu. Och det är den första gången jag är kär på riktigt.
Jag går inte och blir kär på en dag, inte alls. Jag har svårt för att bli kär.

Men när jag är kär, skulle jag kunna offra en arm för min kärlek. Och så skriver jag,
jag skriver oändligt. Överallt, på lappar, i block, i min dagbok, på datorn. Varenda yta fylls.
För att jag ska minnas.

Sen finns det dom som är olyckligt kära. Dem som varje dag försöker intala sig själva
att gå vidare. Att det kommer komma en bättre tid - bara man kan släppa allting
& glömma honom. Men jag tror inte att man kan glömma när man vill som mest.

Att glömma är rena rama sorg-processen.
Man förbjuder sig själv. Man sätter upp orimmliga gränser. Men det är okej att
lukta på kläderna han har glömt, att titta på gamla bilder, läsa saker ni skrivit till varandra,
lyssna på eran låt & att lyssna på dom mest sorligaste låtarna om olycklig kärlek.
För gråta är nog det bästa man kan göra. Big girls don't cry stämmer inte till något pris.

Det är meningen att det ska göra ont att se hans hand i någon annans, det är meningen
att du ska gråta så fort du ser att hans blick möter en annans och inte din. Det är meningen.
Det är kärlek. Eller åtminstonde var det kärlek.

Men så en dag så går det plötsligt. En dag kommer du kunna le mot honom och hälsa,
utan att magen vänder på sig och utan att du behöver låsa in dig på toaletten efteråt
och gråta som om det inte fanns någon morgondag.

Det är meningen att man inte ska försöka glömma. Det är meningen att man ska minnas
det som man en gång skattat sig lycklig åt. Och gråta är det minsta du kan göra.
För kroppen står inte ut av saknaden. Det går inte att göra någonting åt det. Tyvärr.

Gråta är alltid okej.

Här sitter jag och pluggar. Eller inte.
Just nu går ingenting. Min hjärna känns ut&in, upp&ner.
Önskar jag kunde spola tillbaka tiden. För just nu är ingenting som det ska.
Mina tankar är våldtagna. Mitt liv är våldtaget.
Men vem fan förstår, förstår inte ens själv varför jag skriver det här. Ett tecken på att jag lever,
maybe. Och så skriver jag med stora bokstäver också. Som sagt, inget är som det ska.

cigarettes

konstaterat. modellande är jordens jävla skityrke. men pengar fick jag så värt var det.
ska dra storyn från början.

9.00 kom det en smink och hårstylist tillsammans med en svensk klädstylist. ca 20 min senare kommer det amerikaner + en svensk projektledare med frukost. smoothies och supergoda mackor och jag har nog aldrig blivit så mätt på frukost i hela mitt liv. anyways, det var 2 killar från usa som fotograferade. dom var som helan och halvan, helt jävla sjuka och bråkade om massor med småsaker osv. dom fotade mig med en jättegammal polaroidkamera (som ser ut som ett dragspel ungefär) bara för att se hur det skulle bli. sen fotade dom med vanlig systemkamera. tog 3-4 olika bilder i mitt rum.

11.00 packade vi ihop och skulle åka till spånga station. nere på gården möttes jag av ca 10 amerikaner till. snacka om att jag började freaka ur lite, haha. fick åka i någon super o-glammig minibuss till spånga station. jag posade med cykel på bron utanför stationen, och 1 miljard människor (kändes det som i alla fall) stod och kollade runt om och var jättenyfikna, och en amerikans klädstylist fick jaga bort folk hela tiden. det här var den enda gången på hela dagen jag faktiskt hade snygga kläder, snyggt hår och inte frös över huvud taget.

efter det här var det in i husbilen och byta kläder. fick värsta softikerade looken i håret, men det var väll okej. håret är ju min absolut största fåfänga och det var svårt som in i helvette (ursäktar språket) att koncentrera sig på att ta en snygg bild när man känner att håret ser för jävligt ut. tillbaka till ämnet. fick stå vid gatukiosken och dom köpte korv och läsk som alla drack och åt av så det skulle se ut som att jag ätit ifrån det. hehe. började frysa ungefär nu för jag hade jättetunna kläder och det blåste och var max +1 utomhus. så mellan att dom bytte kameror och ändrade på saker så kom den svenska klädstylisten och slängde på mig jackor, vantar, halsdukar u name it. och så stod hon och gnussade på mig för att jag skulle bli varm.

12.30 fick jag åka i husbilen till svandammen i sundbyberg. väl där kom hela teamet med skitgod mat dom beställt från något lunchställe på östermalm tror jag. det var broccoli/ruccola soppa och solrosbröd med färskost/ruccola/citron. svingott, alla måste äta det! heh. sen fick jag posa med ankor och buskar typ, och det var förjävla jobbigt för jag har typ fobi för ankor. och jag skulle mata dom och se värsta lycklig ut. svårt. men jag fick det att ske som sagt.

14.00 så skulle vi åka till ett ställe som produktionsbolaget hade valt ut. blev ju rätt så olycklig när jag fattade att vi skulle till gröna lund, eftersom det är vid vattnet = svinkallt. dom hade fixat så alla lampor osv utanför entrén lyste för att det skulle se bra ut på bild. stylisten satte upp mitt hår i 2 toffsar (!?) och jag har helt seriöst aldrig känt mig så ful i hela mitt liv tror jag. vi tog 1 miljard bilder kändes det som och jag frös röven av mig. haha när make-up bruden skulle fixa till mitt läppglans och jag skulle ni vet gnussa in det i läpparna så hade jag frusit så mycket att jag knappt kunde röra munnen. desutom var mina händer i princip gråa nu och jag fick absolut inte ha vantar för det kunde man absolut inte ha enligt amerikanerna. tack så jävla mycket.

sprang ut och in från husbilen och värmde mig i typ 30 sek mellan olika bilder. jag förstod först när jag satte mig i taxin hem hur mycket jag hade frusit, för jag kände världens smärta i hela kroppen bara för att man spänner ju kroppen som sune när man fryser. desutom blev jag jätteyr och trodde jag skulle spy men det var tydligen också bara för jag hade spännt mig så länge.

alla verkade jättenöjda med bilderna. jag skulle få en polaroidbild som ett minne, och dom sa att jag skulle få välja en men det fick jag inte. jag fick en när jag såg ut som en hamster, hade jordens plattaste och fulaste hår, och hade jordens största jacka på mig. ja - hamster som sagt.

jag hade ett par converse på mig i orginalfärgen (cremevita ungefär) på alla bilder. dom var helt nya. och fotografen smutsade ner dom bara för att han tyckte dom såg omänskliga ut när dom var helt rena, haha. så eftersom dom var smutsiga fick jag dom. yey.

btw, det var världens känsla att skriva på den där checken efteråt. alla borde få uppleva det.
haha.

jag har tänkt lite. varför dom populäraste bloggarna är just dom populäraste.
dom är ju inte speciellt intressanta någon av dom. men allt handlar om laster, se själva.

kenza - melontuggummin
stinalee - coca cola
blondinbella - maktgalen

undrar om vi har en ny hitler på G?

harry potter har jag aldrig förstått mig på. han är inte mer flashig än någon annan
bok-karraktär bara för att han har en pinne att vifta med och ett ärr i pannan.

göta kanal vet jag knappt vad det är.
dock vet jag att det är hysteri över barack obama i världen nu,
för han ska kanske bli president i usa fast han är - hör och häpna - svart!
oj så spännande.

gossip girl ska ju tydligen bli det nya OC. det är sorligt. orkar inte ens kommentera.

bandy & bandy VM vet jag dock inte så mycket om. jag är inte så intresserad av sport.
möjligen sex. men jag tror inte det finns sex VM. om det gör det ska jag anmäla mig.

och nu undrar ni varför jag sitter och pratar om världen. det undrar jag också.
men jag har nyligen sett att harry potter, göta kanal, barack obama,
gossip girl, bandy & bandy vm är de mest aktuella orden på bloggar just nu.

jag ska lixom försöka slå något slags läsarrekord idag. wish me luck

nu är det ett jävla bud som ska komma och hämta mina kläder kl.08 imorgon.
dom har bett oss att skicka med budet 3 olika outfitts + 1 jacka, 1 par gympaskor,
1 par stövlar och en halsduk/mössa. hur jävla mycket kläder tror dem att jag har?
jag är fan 15 bast. jag har inte en walk-in-closet.

dom ska alltså ta alla mina kära kläder och jag ska inte få tillbaka dem förns på fredag.
om jag kommer utan jacka, skor och byxor imorgon - bli inte förvånade.

fortsättning följer

så ringer den här stylisten som ska styla mig för microsoft kampanjen på fredag.
hon sa att hon hade plockat ut rosa, beiga och flicka outfitts till mig.
jag kände hur mina luftgångar täpptes igen och att jag nästan inte fick luft bara
för att hon nämnde vad hon tyckte jag skulle ha på mig.

och hur förklarar man för en stylist att hon inte kan göra sitt jobb,
att hon suger på alla sätt och vis, att jag hoppas hon har dålig lön och riktigt dåliga
arbetstider. kan man ens förklara det? jag är öppen för förslag.

i torsdags när jag åkte hem från sofia så satt det en hårdrockare framför mig.
han var verkligen den ultimata rockern, långt hår, blek, smal som en sticka,
påsar under ögonen osv. jag tänkte inte mer på honom.

men ca 5 min senare, tar han fram en liten påse med rosa tops,
och börjar peta i öronen! rakt framför mig! och så inspekterade han topsen
så fort han tagit ut den, ni vet så det verkligen är på gränsen hur man kan och inte
kan bete sig offentligt. har han inget vett människan?
jag ville skjunka genom jorden, hoppa av tåget i farten, strypa mig själv.

kortfattat. i torsdags satt jag mitt emot en hårdrockare som petade öronen med rosa tops.

det är så sjukt hur man beter sig när man får pengar när man aldrig tidigare haft det.
eller, klart jag haft pengar. men inte såhär mycket.
jag ska köpa saker som jag behöver och länge velat ha, men sen då?
självklart, spara till körkortet, annars kickar mamma ut mig.
men jag har fortfarande massa pengar att röra mig med.

manikyr? massage? spa? skämma bort emil? smycken? ny säng?
en sak är säker, jag ska äta sushi för massor med pengar idag, haha.

panik panik panik

---

grönt te
både vanligt svart te och grönt te kommer från tebusken camellia sinensis.
till skillnad från svart te genomgår grönt te ingen jäsningsprocess efter plockningen.
därför innehåller grönt te mycket nyttiga antioxidativa. grönt te ska
helst dra lite kortare tid än vanligt te ? omkring 3 minuter.



en kopp nybryggt mild vanilj
skummad varm mjölk
en bit mörk choklad
råsocker

brygg en kopp friggs mild vanilj enligt anvisningarna på paketet. lägg en bit
mörk choklad i det heta teet. värm mjölken utan att koka och skumma med en
mjölkskummare eller visp. häll mjölken och skummet över teet. riv eventuellt lite
mörk choklad eller kakao över skummet. söta med råsocker efter smak.



en kopp nybryggt friggs ingefära & citron
hela kryddor (1⁄2 kanelstång, ca 5 kardemummakärnor, ca 5 nejlikor)
ca 1 tsk koncentrerad fläderblomssaft
flytande honung

lägg de hela kryddorna och en påse friggs ingefära & citron i en kopp.
brygg enligt anvisningarna på paketet. ta ur påsen ? låt kryddorna vara kvar
om du vill. tillsätt cirka 1 tsk koncentrerad fläderblomssaft och söta med honung.

---

örtte
kunskapen om örters och växters välgörande egenskaper har gått
i arv från generation till generation. kamomillen har till exempel traditionellt använts
för att lugna oroliga magar. lite längre än vanligt te - minst fem minuter.



en kopp kamomillte
en klyfta apelsin att pressa i
flytande blomhonung
en skiva apelsin som dekoration

brygg en kopp Friggs Kamomill enligt anvisningarna på paketet. pressa en klyfta
apelsin i teet och söta med honung. dekorera med en klyfta eller skiva apelsin.

ditt hår likt korpsvart svinto
om och om igen rann haven över och kvävde mina luftvägar
tankarna samlas bryts ned i takt med chocken
inte det värsta som kan hända,
tänk på barnen som tömmer sina påsar på vitt pulver.

ditt hår likt korpsvart svinto
stannar upp försöker bli ett med ensamheten
mina andrum är rum fyllda av saknad och behov
mina misstag ligger som ett moln, skymmer sikten
inte det värsta som kan hända,
tänk på en bil i indien med ett kidnappat barn att köra om.

men alla bitar faller isär i miljoner små skärvor
och jag skär mig på dem oräkneliga gånger
det ligger mycket bakom alla tankar
dom ilar som avfyrade kanoner
ned längst ryggraden ända ner i tårna
ditt hår likt korpsvart svinto
luggen som du alltid tvinar mellan fingrarna
och jag tänker att det här,
det är det värsta som kan hända.

har precis köpt en kalender, musmatta, en penna & läkerol split.
lyckan är total

forever young måste ju vara den finaste låten genom tiderna.
den är så fin att man skulle kunna gråta en skvätt. ja, precis så fin är den.
menar, tänk att den du älskar mest av allt verkligen ska dö om många år?
till och med du själv. det är en så svår tanke.

eller så skakar man på huvudet nu och tycker inte alls att detta är konstigt.
fan vad skönt