circus em

Jag startade min detox idag. Ska hålla den minst 7 dagar och max 14. Det kommer bli petigt och svårt, men jag ska vara stenhård! Annars är det waste på både tid och pengar. Så, här kommer lite fakta om detox, för alla som vill plåga sig själva till ett lite sundare liv.

Varför?
Utrensningskuren handlar om att avgifta och städa bort de gifter som ständigt samlas i kroppen.
Som extra bonus brukar man även gå ner i vikt. För att vi ska må bra måste
det finnas balans mellan syror och baser i kroppen. Blir det obalans mår vi dåligt.
Du kan välja att göra utrensningen under en vecka hemma eller på längre sikt med hjälp av kosttillskott.

Det sätter fart på magen och sköljer rent tarmarna.

Rör på dig varje dag. Tre gånger i veckan kan du satsa på sådant du tycker är roligt som simning, gympa, promenad i snabbt tempo och yoga. Undvik gym eller högintensiva träningspass.

Det här ska du undvika:

Läsk

Vitt bröd och flingor

Kaffebröd

Godis och snacks

Snabbmat

Rött kött (helt allt kött om det är möjligt)
Ägg

Mjölk

Alkohol
Vete
Potatis
Pasta
Härdade vegetabiliska oljor
Konserveringsmedel
Huvudvärkstabletter
eller annat läkemedel

Det här ska du äta mycket av:

Blåbär

Hallon

Körsbär

Svarta vinbär

Päron

Apelsin

Katrinplommon, plommon

Broccoli

Paprika

Palsternacka

Morötter
Spenat

Aubergine

Blomkål

Vitkål

Fänkål

Lök

Amélie Poulain är en ung servitris med en minst sagt konstig barndom bakom sig, hon bor ensam i en lägenhet i Montmartre, Paris. En dag hittar hon ett gammalt plåtskrin gömd i en hålighet bakom en golvlist i lägenheten. Skrinet innehåller gamla saker som tillhört ett barn som en gång bott i lägenheten. Genom lite detektivarbete hittar Amélie den numera vuxne mannen och återbördar anonymt asken till honom. På avstånd iakttar hon förtjust hur hans liv förändras efter att ha fått tillbaka de sedan länge glömda sakerna. Amélie får blodad tand och börjar smida planer för hur hon kan förändra andra människors liv.

Leon

Vet ni vad jag saknar i Stockholm? Ett café, eller snarare ett konditori, som inte är helt besatta av att vara moderna, eller inriktade på en speciell målgrupp, take-away-kaffe-kåta eller liknande. Jag vill hitta ett konditori med stora fönster som flagnar av vit färg, utanför står nylackade bänkar och trängs mellan små nyponbuskar, pioner eller andra blommor som sprider glädje. Ett konditori där man kan låna en bok, kanske läsa en 3 dagars för gammal tidning medans man har ångest över vilket te man ska välja, det finns ju nästan lite för många. Och så står dom i så galet fina burkar, tillgängliga så man kan lukta på dom. På borden står det småkakor upplagda på porslins-kakfat. Utanför sitter söder-tanterna och röker sina extra långa ciggaretter medans de äter prinsesstårta. I ett hörn har vilsna katter samlats för att dricka grädde ur ett djupt fat utav skirt porslin. 

Jag får väl nöja mig med Waynes coffee. Illa.

Alla var så fantastiska. Talen var så fina att jag ville vända ut och in på mig själv, gråta så att mina tårkanaler blev torrare än öknen och stanna tiden för alltid. Jag vill inte gå och lägga mig. För jag vill inte vakna imorgon. Jag vill inte vara en del av morgondagen när jag ska lämna Engelska för alltid. Tror de flesta sett mig briljera med tårar både på balen och idag, så ni kan ju föreställa er tårarna nu när jag skriver, och tsunamin i morgon.

Ursäktar inte för min urtråkiga blogg just nu, för jag har någon slags emotionell kris.
Kärlek och förståelse

Har haft hemma-spa ikväll. Peelat fötterna, målat naglarna och kurat hyn i ansiktet.
Vet inte om det är för att jag har ångest. För skolan och så. För att det kommande dagarna kommer vara ett helvette. Det blir lätt så då. Att jag tränar mycket och tar hand om mig själv. Nu svammlar jag, ska komma till saken.

Hemma-spa
1. Ånga ansiktet
2. Lägg ansiktsmask
3. Badda med mjölk
4. Smörj

Gör såhär
1. Jag brukar koka upp färska björklöv tillsammans med mineralsalt i en stor kastrull. När det börjat koka sänker jag värmen och håller huvudet över kastrullens ånga, med en ren frotéhandduk över huvudet, i ca 10 minuter.
2. Sen gör jag en ansiktsmask av honung, citron, mineralsalt och yoghurt som jag skrubbar med lätt innan jag låter den verka tills den torkat. ca 10 minuter här också.
3. Sen baddar jag med vanlig mjölk, för att lugna ned hyn.
4. Det är jättesuperduper-viktigt att smörja med en fuktgivande kräm efter att man ångat och haft mask. Jag använder Garnier som är lagom fet och som återfuktar mycket.

Kom ihåg
Att resultat inte visas om du inte lever hälsosamt. Man vårdar inte sin hy endast från utsidan, utan insidan är minst lika viktig. Om inte viktigare. Drick mycket vatten, grönt & vitt te och se till att alltid smörja in dig med solskyddsfaktor nu under sommaren.

Jag får ångest när jag tänker på de kommande dagarna. Får ångest när jag tänker på hösten. Får ångest över att jag faktiskt måste lämna den här skolan för gott.

Jag kom fram till att hela skolan är som en familj. Det förekommer ingen mobbing över huvudtaget i skolan. Bara en sån sak, som när jag tänker på att det faktiskt förekommer mobbning på andra skolor, så är det som att jag blir blind. Jag kan inte förstå att alla andra skolor inte är som min. Och rektorn känner alla. I min gamla skola hälsade jag inte ens på rektorn. Jag tror att hon inte ens visste vem jag var. Men i min skola, där känner han till och med en. Han vet saker om en, han kan starta en personlig konversation med nästan vem som helst, han vet vilka som är kompis med vilka, i vilken årskurs ens syskon går i osv. Det bästa är att han riktigt njuter av tillvaron. När jag ser honom i skolan går han alltid omkring och mys-ler. För han är stolt. Han är stolt över oss och då blir jag stolt för att jag är en del av den här skolan. Sen så känner alla alla. Jag vet hur det är i andra skolor, man hälsar inte på de som är äldre och inte heller de som är yngre. Desstom är det fel fel fel att prata med någon som inte är från samma årskurs. I min skola förekommer inte det. I min skola känner alla varandra, och jag tror jag pratar för alla när jag säger att en tryggare skola än Engelska skolan, kan man inte gå i.

Kort sagt. Jag kommer dö på onsdag.

Det är natt, igen. Jag sitter ensam och undrar vad som kommer hända härnäst, imorgon, om en vecka. När ingenting är som det brukar vara. Jag har börjat få svårt för förändring. Jag får panik. Det börjar trycka över bröstet och jag vill bara gråta. Hela tiden undrar jag om jag gjort rätt val när jag stått inför kval där jag måste välja rätt väg. Jag blottar mig för sanningen och det känns som att mitt öde hela tiden prövar min moral och vad jag klarar av. Jag kan säga att jag har lärt mig en läxa. Att tänka före jag handlar, speciellt inom vissa områden. Det känns som jag är invirad i något slags snår och jag kan inte komma ut för det kommer göra för ont. Så jag stannar kvar, fängslar och stänger in mig själv, för jag orkar inte bli skadad.

Nätter är fina. Gatorna är tysta och allting bara sjunger med i mina tankar. Men jag kan inte låta bli att tänka. Tankarna förstör det fina för världen är så trasig. Även fast jag älskar att leva så är det oftast svårt. Det jag vill komma till, är att även om man vill skrika att allting är förstört, eller att man saknar tider som bara går och aldrig kommer igen, så ska man blicka framåt & se allt det fina i saker och ting. För det hjälper. Och det är så värt det.

Jag har aldrig riktigt förstått mig på hudfärgade nylonstrumpbyxor.
Det är som skin. Elastiskt och tight. Det är ungefär som att dra på sig ett till ben eller ett extra lager hud.
Det är rätt fult. Egentligen.

Förresten, nej jag är ingen modebloggare.
För det första tycker jag mer om naket än påklätt, och det skulle ju vara en rätt dålig grej om jag var mode-fitta. Dessutom är modebloggar så överskattade så jag bara vill kräkas. Och alla modebloggare leker så förfinade och rich bitches så det är läskigt. Alla som bloggar om mode känns gråa, platta, trista och matta. Som urtvättade gamla t-shirts. Eller ska jag säga tischor så alla nerds förstår?